Surt faktum

Nu har jag sprungit runt med stegräknare i nästan en vecka.
Jag kan konstatera följande:

- Den har fått mig att gå ut på en promenad under veckan. Mitt personliga mål var ju varje dag, men men. En är väl bättre än inget. För utan stegräknaren hade det inte blivit någon promenad alls.
- Till vardags går jag mellan drygt 5000 och 7000 steg, utan att tänka på det som motion (man bör gå 10 000).
- Torrkokning och brandkårsutryckning kan vara gynnsamt. Ja, för mig alltså (troligen inte för den drabbade). Men det kräver förstås att utryckningen sker till en adress som ligger inom promenadavstånd och dessutom belägen så att det efter lite kalkylering konstateras att det är svårare att ta redaktionsbilen dit än att faktiskt gå.
- Att krypa runt i myllan och leka trädgårdsmästare ger i princip inte några steg alls. Man får bara träningsvärk i arslet...
- Att flänga runt och städa, dammsuga, tvätta och stryka ger enormt mycket steg - drygt 9000 på en dag! Tror det blev veckans personbästa. Ska man tolka det som att det vore nyttigare för mig att bli "städfru" på heltid istället för journalist?
- Om man tillsammans med en god vän dricker ett par Zywiecz efter städpasset så har man snabbt satt sprätt på nyttigheten i de dryga 9000 stegen...
- Jag ligger fortfarande i bottenskiktet av tävlingsdeltagarna på jobbet. Lite surt. Men inte på något vis oväntat.

Nu tar jag ny sats för ännu en vecka! Hej å hå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback