Lillan Hedlunds blogg

Alla som känner mig vet att jag inte är någon tävlingsmänniska. Ja, alltså, missförstå mig rätt. Jag älskar att vinna, och ser stundom till att göra det. Men jag är ingen medalj-hunter. När jag försöker dra mig till minnes kan jag nog helt ärligt säga att jag aldrig vunnit en medalj i hela mitt liv. Inte guld. Inte silver. Inte brons.

Jag tror faktiskt att min största materiella vinst var förstapriset en valborg vid örnstugan i Ragnhildsborg. Jag var väl en sisodär sex, sju år. Det var en jättestor blå hund. Den luktade brandrök och stoppningen var sågspån. Ni förstår säkert själva att det inte var något jag gosade med i någon större utsträckning. Men det var ett första pris. Och den var bara min!

I övrigt tror jag faktiskt inte det varit några större högvinster. Om man nu inte ska räkna in maken ;) Fast honom vann jag inte på lotteri. Han hör till kategorin där jag vann, för att jag bestämde mig att göra det. Jag vet. Han skulle protestera om han visste vad jag skrev eftersom han fattade tycke för mig långt innan jag hade något som helst intresse av honom. Men det hör inte hit. Det var faktiskt när jag hade bestämt mig som det blev något, och då hade han inte så mycket att sätta emot... ;)

Och det är i det här sammanhanget som jag faktiskt är lite besviken. Jag trodde jag skulle ro hem mitt livs första medalj i morgon. Inte guld. Inte silver. Men jag har fram till nu varit övertygad om att bronsmedaljen var min som i en liten ask.

I morgon är det nämligen 20 år sedan vi gick upp för altargången tillsammans. 20 år!!! Fattar ni? Det är en hiskelig massa år. Vi har varit gifta i nästan halva mitt liv. Sanslöst. Känner mig nästan som en dinosaurie... Ni vet, lite lätt förhistorisk på något vis. Fast jag är väldans glad och lycklig också om jag ska vara helt ärlig. Det är egentligen bara en sak jag är lite besviken på, och det är att jag precis blivit snuvad på bronset...

Jag vet ju att 50 års äktenskap är guldbröllop.
Jag vet också att 25 års äktenskap är silverbröllop.

Alltså tog jag för givet att 20 års äktenskap är bronsbröllop. Det låter väl fullt rimligt, eller hur?
Men nähä då. Vad finner jag när jag söker runt lite? Jo, att 20 år är porslinsbröllop! Porslin???!!! Det kan man ju köpa billigt och bra på Ikea! Jag vill ha brons! Var är medaljen??? Efter ytterligare lite sökande finner jag att jag snällt får vänta ytterligare 32 år på bronset! Men hallå! Vem vill ha brons EFTER man knipit både silver och guld? Jag bara undrar...

Nåja. Vad är väl en medalj... En pryl som bara ligger och samlar damm och som ingen annan än man själv bryr sig om. Eller ett glänsande bevis på att man gjort det många inte trodde var möjligt och som vittnar om att man klarar både det ena och det andra om man bara ger sig den på det.

Fast jag är ändå en vinnare i sammanhanget :) Jag har ju trots allt dragit högsta vinsten. Och honom tänker jag behålla till jag får mitt brons. Trust me ;)