Lillan Hedlunds blogg

Jag undrar hur husmödrar klarade sig förr i tiden. Hur fick man någonsin någonting gjort utan maskinernas hjälp? Jag funderar över det när jag försöker fixa tvättberget i tvättstugan.
Okej. Jag ska väl inte klaga. För tvättmaskinen funkar. Än så länge.

Däremot är det nu ganska länge sedan som torktumlaren gav upp. Det resulterar i att tusentals strumpor måste hängas "för hand". Alla badlakan och handdukar blir knaster-hård-torra och fruktansvärt osköna att torka sig med.

Men jag har bitit ihop. Man SKA kunna överleva utan torktumlare (har jag hört). Jo, jo. Jag ska köpa en ny. Och själva köpet är säkert inget problem. Men jag har inte fysiken att kånka hem en sån där stor otymplig maskin. Än mindre kompetens att koppla in den rätt. Så jag avvaktar hemvändande hjälp.

Tills vidare har jag fått klara mig med tvättlinorna i taket i tvättstugan. Och tvättvindan i trädgården.
Men nu har de också gett upp. Linorna i tvättstugan har brustit en efter en. Och nej. Det är INTE bara att hänga upp nya. Det är någon speciell anordning och om jag ska ordna nytt måste jag kanske borra och ha mig i våtrumsväggen. Och det är liksom torktumlarinstallation icke min specialitet.

Och som lök på laxen har torkvindan också gett upp.
Altantaket höll för vinterns snötyngd.
Men det gjorde inte vindan när snömassorna beslutade sig för att åka rutschkana ner på gräsmattan.

Jag blir så trött.



Den här synen mötte mig förra gången jag kom hem från Polenlandet.

Men nu har, tack och lov, snövallen smält bort. Kvar finns nu bara en slokande torkvinda...



...och en skugga av mig själv...