Ikea-vraket
Jösses. Jag hade väl aldrig kunnat ana att man kunde bli så slut av ett Ikea-besök med två barn...
Eller... Om jag riktigt rotar i minnet kan jag nog kanske eventuellt dra mig till minnes hur svettigt ett Ikea-besök kunde bli med två barn (de gånger man inte hyste in dem i leklandet) för en sisodär 15-20 år sedan.
Men nu är barnen för stora för att slängas in i bollhavet. Det må så vara att de är mina barn, men jag kan ju inte förneka att de är vuxna och myndiga båda två.
Dessutom var ju orsaken till vårt besök på möbelvaruhuset att sonen ska införskaffa ett helt eget litet hem. Hans storasyster anmälde sig i sin tur frivilligt för att följa med som smakråd.
Att dottern kan gå "bananas" när det gäller all form av inredning kändes inte helt främmande för mig. Men att från första parkett se hur hon lyckades få sin lillebror att hamna i någon form av extas bland alla köksattiraljer gjorde mig helt stum.
Jo, vi hade en lista med exakt vad som behövde inhandlas, men jag lovar att det blev en hel del annat också.
- Kolla! Bara sju spänn! Den MÅSTE jag ha! Och titta här då, nio kronor! Det är ju ingenting ju!
Och svisch sa det så hamnade det i den överbelamrade kundvagnen som jag hade äran att ratta runt medan mina barn inventerade varenda hylla i varuhuset. Det klämdes och kändes och jämfördes priser och sniffades på doftljus så till den milda grad att jag bokstavligen talat var ett Ikea-vrak när vi efter ett par timmar kom fram till kassan.
Någonstans där slog det väl sonen att många 7- och 9-kronors föremål också kan bli en nätt summa...
- Eeeeh... Vad tror du det här går på, undrade han lite nervöst när vi började plocka upp varorna på bandet.
Jag tippade på runt två tusen. Sonen befarade bekymrat att det kunde bli väsentligt mycket dyrare än så.
Men det är ju det som är så fantastiskt med Ikea - att man kan få ett komplett hem för 1100 spänn (för där landade notan)!!! Okej. Inte med möbler då, men med allt annat som behövs för ett mångårigt liv på 25 kvadrat.
Och visst. Jag må ha sett dubbelt av trötthet när vi stuvat in allt i bilen och rattade hemåt. Men samtidigt var jag fantastiskt lycklig. Att få tillbringa en hel eftermiddag med BÅDA barnen i deras totala glädje- och lyckotillstånd var helt otroligt! Jag njöt av varje sekund. Inte minst eftersom jag anar att dylika tillfällen snart kommer bli väldigt, väldigt ovanliga. Jag försöker verkligen förtränga det, men det nyper hjärtskärande i bröstkorgen på mig varje gång jag tänker på att det är mindre än en vecka kvar. Sedan är båda barnen utflugna. Aj!!! Nu hugger det till så där i bröstet igen...
Sonens studentpresenter har inventerats (så att det inte blir dubbelköp) och det tillfälliga "pack-rummet" har nu också belamrats med inköp från gårdagens Ikea-besök.