Murvel utklädd i klänning

Nu har jag landat hemma igen efter en vilosam vecka i Polenlandet dit även min mamma och hennes man följde med. Vi har tagit promenader, varit på SPA, kikat runt lite i affärer och ätit gott. Det blev en riktigt lat och skön vecka, om än något svalare än vad vi hade tänkt eftersom det här blev vårt substitut för den inställda Egypten-semestern.

Och så har jag och maken varit på fest. Närmare bestämt på borgmästarens välgörenhetsbal.
Inte riktigt vår grej om man ska vara helt ärlig. Men vi har skrattat gott åt det för det var ju också en upplevelse att komma till rådhuset där uniformerade utposterade vakter visade oss upp för trappan där röda mattan var utrullad och rosenblad låg utspridda.

Det jag absolut inte hade räknat med var alla dessa fotografer som skulle föreviga vår ankomst... Jag blev så stressad så jag glömde genast bort de få polska artighetsfraser jag lärt mig, men lyckades ändå haspla ur mig något. Men en persons närvaro fick all nervositet att rinna av. Alla fotografer (och tv-team) var prydligt klädda i kostym och finkläder. Alla utom en. Killen från lokaltidningen. Han hade jeans, grova skor och ryggsäck för utrustningen och skrattade gott och hjärtligt när han såg min reaktion på uppståndelsen. Och jag blev så jäkla glad! En själsfrände! Så där brukar jag ju också se ut i de fina salongerna, fast istället för kamera brukar jag vara utrustad med block och penna.

Jag tror att han såg det. Att jag var en murvelkollega utklädd i klänning. Det var en befrielse, och i samma ögonblick rann all stress av mig och kvällen blev en upplevelse i sig. Jag tänker inte ens försöka beskriva de kulturella skillnaderna mellan en polsk och en svensk fest. Men jag lovar, de är hyggligt stora...


Här är vi laddade för borgmästarens välgörenhetsbal 2011.
Pengarna från festen gick till barn med olika former av autism och deras familjer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback