Jäkla bergstoppar
Det här inlägget bör nog föregås av en varningstext för äckligt språkbruk.
För fy f-n VAD DET ÄR KRÄKFRAMKALLANDE ATT TRÄNA!!!!
Japp. Jag har genomfört mitt första träningspass sedan... Sedan... Ja, jag minns inte. Men när jag var klar fick jag kraftiga minnes-flashar av när jag stupade i mål efter att ha sprungit Tjejmilen och det var på 80-talet.
Maken ställde in vikt, längd, ålder och kön på HELVETESMASKINEN (som jag numera kallar den).
Jag bad om ett lätt promenadtempo. Maken tyckte annorlunda och programmerade in något skit med promenader varvade med Mount-Everest-klättring.
Jag ville dö efter 3 minuter.
Efter 5 minuter började jag rapa sockerkaka. Ja ja, jag vet. Man kanske inte ska ladda innan träningen med att moffa i sig en halv sockerkaka (alltså inte en halv bit, utan hälften av hela kakan...).
Det susade i öronen. Munnen blev torr som i Saharaöknen. Och jag som aldrig svettas kände plötsligt hur jag ångade! Som om jag satt i en jäkla bastu! Till slut kunde jag skönja en svettfläck efter NAVELN!
Och de där jäkla bergstopparna som ständigt ville återkomma... De var som att försöka ta sig fram i träskmark med slajm! Hade det inte varit för YMCA som strömmade ur högtalarna hade jag aldrig klarat den tredje bergstoppen. Promise!
Jag vet. Nu säger ni säkert att jag borde köra i typ 40-60 minuter. Men mitt mål för dagen var ett 20-minuterspass. Tänjde på gränsen lite. Men pallade inte 30 minuter.
Det blev ett 26 minuterspass. De värsta 26 minutrarna i mitt ynka träningsliv. Och vad värre är, det är nästan lika lång tid som det tog för mig att åla mig i jeansen i morse (grrrrr....)
Men enligt HELVETESMASKINEN brände jag 180 kalorier. Det är min tröst i träningsmörkret.
För fy f-n VAD DET ÄR KRÄKFRAMKALLANDE ATT TRÄNA!!!!
Japp. Jag har genomfört mitt första träningspass sedan... Sedan... Ja, jag minns inte. Men när jag var klar fick jag kraftiga minnes-flashar av när jag stupade i mål efter att ha sprungit Tjejmilen och det var på 80-talet.
Maken ställde in vikt, längd, ålder och kön på HELVETESMASKINEN (som jag numera kallar den).
Jag bad om ett lätt promenadtempo. Maken tyckte annorlunda och programmerade in något skit med promenader varvade med Mount-Everest-klättring.
Jag ville dö efter 3 minuter.
Efter 5 minuter började jag rapa sockerkaka. Ja ja, jag vet. Man kanske inte ska ladda innan träningen med att moffa i sig en halv sockerkaka (alltså inte en halv bit, utan hälften av hela kakan...).
Det susade i öronen. Munnen blev torr som i Saharaöknen. Och jag som aldrig svettas kände plötsligt hur jag ångade! Som om jag satt i en jäkla bastu! Till slut kunde jag skönja en svettfläck efter NAVELN!
Och de där jäkla bergstopparna som ständigt ville återkomma... De var som att försöka ta sig fram i träskmark med slajm! Hade det inte varit för YMCA som strömmade ur högtalarna hade jag aldrig klarat den tredje bergstoppen. Promise!
Jag vet. Nu säger ni säkert att jag borde köra i typ 40-60 minuter. Men mitt mål för dagen var ett 20-minuterspass. Tänjde på gränsen lite. Men pallade inte 30 minuter.
Det blev ett 26 minuterspass. De värsta 26 minutrarna i mitt ynka träningsliv. Och vad värre är, det är nästan lika lång tid som det tog för mig att åla mig i jeansen i morse (grrrrr....)
Men enligt HELVETESMASKINEN brände jag 180 kalorier. Det är min tröst i träningsmörkret.
Kommentarer
Trackback