Morgonpromenad i Ustka
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Jag tror solguden glömt bort Polenlandet.
Men i dag på morgonkvisten trotsade jag den gråa, blåsiga och regniga tillvaron här och begav mig till Ustka. Tog med mig kameran också.
Kunde snabbt konstatera att jag var ganska ensam om min utflyktsidé. Om somrarna går det knappt få en parkering i stan och stranden är så packad med folk att det är värre än i sardinaskarna. Strandpromenaden brukar sjuda av liv och kommers. I ett gathörn brukar man kunna köpa nyplockade smultron för en spottstyver eller en nygräddad våffla (gofry som de säger på polska) med grädde och färska bär.
Men nu... Nu var det i princip bara måsarna och jag med min kamera som strosade runt här.
En annorlunda känsla kan man säga.
Så här ödsligt tom har jag nog aldrig sett beachen i Ustka vara.
Uteserveringar, glassförsäljare och gatumusikanterna har också stängt för säsongen.
Men den lilla sjöjungfrun sitter tappert kvar vid hamninloppet och spejar ut över havet. Finns en legend som berättar hur hon hamnade här, men jag har glömt poängen så den får ni klara er utan. Men hon, sjöjungfrun, återfinns också på Ustkas stadsvapen. För ett par år sedan lär de dock ha "fixat" till bilden lite så hon fick större bröst och smalare midja. Jag skrattade gott när jag hörde det. Tänk att inte ens en sjöjungfru kan undgå skönhetsingrepp nu förtiden...
Och om jag inte är helt ute och cyklar så lär det här huset ha varit Görings sommarhus en gång i tiden. I dag tror jag att det är någon form av hotell eller bed/breakfast. Vete katten om jag skulle vara så sugen på att övernatta där, men huset ligger väldigt vackert till med bara ett stenkast till den milslånga sandstranden.
Men i dag på morgonkvisten trotsade jag den gråa, blåsiga och regniga tillvaron här och begav mig till Ustka. Tog med mig kameran också.
Kunde snabbt konstatera att jag var ganska ensam om min utflyktsidé. Om somrarna går det knappt få en parkering i stan och stranden är så packad med folk att det är värre än i sardinaskarna. Strandpromenaden brukar sjuda av liv och kommers. I ett gathörn brukar man kunna köpa nyplockade smultron för en spottstyver eller en nygräddad våffla (gofry som de säger på polska) med grädde och färska bär.
Men nu... Nu var det i princip bara måsarna och jag med min kamera som strosade runt här.
En annorlunda känsla kan man säga.
Så här ödsligt tom har jag nog aldrig sett beachen i Ustka vara.
Uteserveringar, glassförsäljare och gatumusikanterna har också stängt för säsongen.
Men den lilla sjöjungfrun sitter tappert kvar vid hamninloppet och spejar ut över havet. Finns en legend som berättar hur hon hamnade här, men jag har glömt poängen så den får ni klara er utan. Men hon, sjöjungfrun, återfinns också på Ustkas stadsvapen. För ett par år sedan lär de dock ha "fixat" till bilden lite så hon fick större bröst och smalare midja. Jag skrattade gott när jag hörde det. Tänk att inte ens en sjöjungfru kan undgå skönhetsingrepp nu förtiden...
Och om jag inte är helt ute och cyklar så lär det här huset ha varit Görings sommarhus en gång i tiden. I dag tror jag att det är någon form av hotell eller bed/breakfast. Vete katten om jag skulle vara så sugen på att övernatta där, men huset ligger väldigt vackert till med bara ett stenkast till den milslånga sandstranden.
Kommentarer
Trackback