Lillan Hedlunds blogg

Jag vill absolut inte på något vis förringa makens nattliga möte med den meterlånga vesslan. Och säger maken att han klarar sig bra med förstoringsglas och absoluuuuut inte behöver gå till en optiker - så tror jag honom förstås.

Men... Det sprang precis förbi en meterlång tax i vår trädgård...

Nej, nej, nej!!! Det är helt otänkbart att den hundjäkeln tog sig in i på vårt inhägnade område i natt. Helt otänkbart! Men det är ju ett jädrans sammanträffande, det måste man väl ändå medge. Eller hur?

För övrigt kan jag meddela att vår nattliga husgäst på taket inte längre är ensam. Och inte längre bara för ett rackarns oväsen om natten.
Om jag ska tolka oljudet rätt så pågår just nu någon form av sumobrottning ovanför mitt huvud. Eller så gör de f-ordet under mycket ljudliga förhållanden... Det sistnämnda gör mig gråtfärdig. 1+1 blir ju sällan två i det sammanhanget... Har vi otur är de kanske 24 när vi öppnar upp huset igen efter semestern.

Jag klarar snart inte av det här längre. Vårt älskade polenhem håller på att bli rena dårhuset. Och i det huset finns okända galna djur, en halvblind karl, en nervklen halvtidshemmafru, en lösspringande tax och en drös av mullvadar som gräver upp gräsmattan. Tror att det är läge att börja ta entréavgift av dem som vågar sig hit...