Blixt, dunder och panikångest
Eeeeh... Why????
Skitovädret kom till slut hem till oss. Typ tre timmar efter att de sista gästerna lämnat sonens studentmottagning brakade h-vetet loss. Jag vaknade i panik och rusade in till sonen som genast förstod allvaret och kastade sig ur sängen och drog ur alla viktiga datorkontakter.
I mitt förvirrade nattliga tillstånd prioriterade jag själv att rusa ut i trädgården för att rädda studentskylt, gosedjur och eventuella paket som blivit kvar utomhus.
Fel prioriterat.
Skulle förstås ha räddat tv:n först. Vår fina pianolackade tv som jag tyckte så mycket om.
Jomen precis. TYCKTE om. För nu är den död. Jädrar i havet vad det small till i vardagsrummet. Och där dog tv:n. Huruvida den inspelningsbara hårddisken, dvd:n och resten av tillbehören funkar har jag ingen aning om. Svårt att kolla det när tv:n inte fungerar.
Så i dag började jag morgonen med att gå igenom hemförsäkringen. Shit va mycket tilläggsförsäkringar vi har! Nu hoppas jag att någon av dem täcker tv-förlusten. Jag har aldrig nyttjat hemförsäkringen tidigare, så vi får väl se hur det går. Tycker inte det är läge att ta ut något i förskott i alla fall.
Tja. Sen fick jag veta att sonen haft det toppen på sin första arbetsdag och att han ska jobba över redan imorgon genom att börja tidigare. Så tidigt att det inte går någon busstrafik... Och när han jobbar kvällsskift jobbar han så sent att han inte hinner med sista bussen hem... Alltså, undrar om han kan få gå en intensivkurs och ta körkort i helgen??? Nähä. Funkar det inte så? Nämen då så. Då får jag väl bli cykelreparatör då. Eller tigga om en sovplats åt honom hos dottern. Typ.
Ja, ja. Vi måste lösa det på något vis. Första jobbet kan man inte bäsa bara för att bussarna inte vill rulla dygnet runt.
Och så lider jag med dottern som blev akut super-duper-jätte-sjuk i dag. Totalt däckad. Vet inte om jag sett henne så nedrans sjuk tidigare. Ja. Jag såg henne. Tiggde dispens om en tiominuters rast för att rusa ner till affären och köpa lite soppa åt henne och springa uppför backen och leverara det vid dörren (hon hade inget att äta hemma stackarn). Vet inte vad som var värst. Att se dottern så eländigt sjuk. Eller att det tog 45 minuter innan jag fick tillbaka normal andning efter den språngmarschen...
Eeeeh.... Ja, jag är lite stressad just nu. Tror jag måste kontakta en x-logistikchef för att få hjälp att styra upp tillvaron lite för nu börjar jag få svårt att hitta rätt pusselbitar så att hela familjen Hedlund får ett liv.
Eller, det kanske är det här som är livet?
Skitovädret kom till slut hem till oss. Typ tre timmar efter att de sista gästerna lämnat sonens studentmottagning brakade h-vetet loss. Jag vaknade i panik och rusade in till sonen som genast förstod allvaret och kastade sig ur sängen och drog ur alla viktiga datorkontakter.
I mitt förvirrade nattliga tillstånd prioriterade jag själv att rusa ut i trädgården för att rädda studentskylt, gosedjur och eventuella paket som blivit kvar utomhus.
Fel prioriterat.
Skulle förstås ha räddat tv:n först. Vår fina pianolackade tv som jag tyckte så mycket om.
Jomen precis. TYCKTE om. För nu är den död. Jädrar i havet vad det small till i vardagsrummet. Och där dog tv:n. Huruvida den inspelningsbara hårddisken, dvd:n och resten av tillbehören funkar har jag ingen aning om. Svårt att kolla det när tv:n inte fungerar.
Så i dag började jag morgonen med att gå igenom hemförsäkringen. Shit va mycket tilläggsförsäkringar vi har! Nu hoppas jag att någon av dem täcker tv-förlusten. Jag har aldrig nyttjat hemförsäkringen tidigare, så vi får väl se hur det går. Tycker inte det är läge att ta ut något i förskott i alla fall.
Tja. Sen fick jag veta att sonen haft det toppen på sin första arbetsdag och att han ska jobba över redan imorgon genom att börja tidigare. Så tidigt att det inte går någon busstrafik... Och när han jobbar kvällsskift jobbar han så sent att han inte hinner med sista bussen hem... Alltså, undrar om han kan få gå en intensivkurs och ta körkort i helgen??? Nähä. Funkar det inte så? Nämen då så. Då får jag väl bli cykelreparatör då. Eller tigga om en sovplats åt honom hos dottern. Typ.
Ja, ja. Vi måste lösa det på något vis. Första jobbet kan man inte bäsa bara för att bussarna inte vill rulla dygnet runt.
Och så lider jag med dottern som blev akut super-duper-jätte-sjuk i dag. Totalt däckad. Vet inte om jag sett henne så nedrans sjuk tidigare. Ja. Jag såg henne. Tiggde dispens om en tiominuters rast för att rusa ner till affären och köpa lite soppa åt henne och springa uppför backen och leverara det vid dörren (hon hade inget att äta hemma stackarn). Vet inte vad som var värst. Att se dottern så eländigt sjuk. Eller att det tog 45 minuter innan jag fick tillbaka normal andning efter den språngmarschen...
Eeeeh.... Ja, jag är lite stressad just nu. Tror jag måste kontakta en x-logistikchef för att få hjälp att styra upp tillvaron lite för nu börjar jag få svårt att hitta rätt pusselbitar så att hela familjen Hedlund får ett liv.
Eller, det kanske är det här som är livet?
Kommentarer
Trackback