Hemgjord blomparfym
Jag hade slocknat i soffan och flög upp med ett ryck upp när det ringde på dörren. Fattade ingenting. Ringde det verkligen på dörren? VEM ringde på dörren? Hade jag försovit mig? Vilken dag var det?
Innan jag själv förstod hur det gått till hade jag ändå tagit mig fram till ytterdörren och yrvaket öppnat den.
Utanför stod en liten ljushårig flicka i söt sommarklänning och tittade lite nervöst på mig. På gatan, vid vår brevlåda, stod hennes jämnåriga kompis med dockvagn och väntade.
- Hej. Vi undrar om du vill köpa parfym? Det är blomparfym och vi har gjort den själva, sa flickan efter att ha samlat mod.
- Den kostar bara en krona och du kan ha den på händerna, förklarade hon vidare medan jag i mitt yrvakna tillstånd försökte förstå vad som pågick.
Då vaknade jag. Mindes plötsligt hur små barn kan vara otroligt kreativa - och inte minst modiga som törs ringa på hos grannar de inte känner.
Dessutom fick jag en kraftig flashback som rungade mig många år tillbaka i tiden. Även då ringde det på dörren, men utanför stod en lite äldre pojke (storebror till en av dotterns jämnåriga kompisar).
- Hej. Vi sjunger en sång för dig. För lite godis, erbjöd han frankt medan hans kompis kröp ihop ute på gatan och vred sig av skratt.
Det var så gulligt att jag smälte ihop totalt. Desto tråkigare var det att jag inte hade en endaste ynka liten karamell hemma, vilket jag tråkigt nog fick förklara för honom.
Svaret fick pojken att skruva lite på sig, han verkade överväga saken och till slut hade han bestämt sig.
- Har du någon frukt då? Det går bra med frukt också.
Så jag hämtade två frukter och sedan satte pojken igång att sjunga där han stod på farstutrappan. Och han sjöng inte bara en vers, utan varenda en i hela sången innan han tackade för sig och gick med frukten. Helt fantastiskt underbar upplevelse!
Och nu stod här två jäntor med en plastflaska med hemgjord blomparfym. Jag hittade två kronor (tyckte de kunde behöva varsin), men ännu gladare blev flickorna när jag också skickade med dem varsin Dumle-klubba. De tjöt av lycka när de tog dockvagnen och försvann längs gatan.
Jag är inte helt säker. Men jag tror att familjen Hedlund kan ha fler små besök att vänta i framtiden när sötsuget sätter in hos de små entreprenörerna...
Ingen fruktdryck utan hemgjord blomparfym
Innan jag själv förstod hur det gått till hade jag ändå tagit mig fram till ytterdörren och yrvaket öppnat den.
Utanför stod en liten ljushårig flicka i söt sommarklänning och tittade lite nervöst på mig. På gatan, vid vår brevlåda, stod hennes jämnåriga kompis med dockvagn och väntade.
- Hej. Vi undrar om du vill köpa parfym? Det är blomparfym och vi har gjort den själva, sa flickan efter att ha samlat mod.
- Den kostar bara en krona och du kan ha den på händerna, förklarade hon vidare medan jag i mitt yrvakna tillstånd försökte förstå vad som pågick.
Då vaknade jag. Mindes plötsligt hur små barn kan vara otroligt kreativa - och inte minst modiga som törs ringa på hos grannar de inte känner.
Dessutom fick jag en kraftig flashback som rungade mig många år tillbaka i tiden. Även då ringde det på dörren, men utanför stod en lite äldre pojke (storebror till en av dotterns jämnåriga kompisar).
- Hej. Vi sjunger en sång för dig. För lite godis, erbjöd han frankt medan hans kompis kröp ihop ute på gatan och vred sig av skratt.
Det var så gulligt att jag smälte ihop totalt. Desto tråkigare var det att jag inte hade en endaste ynka liten karamell hemma, vilket jag tråkigt nog fick förklara för honom.
Svaret fick pojken att skruva lite på sig, han verkade överväga saken och till slut hade han bestämt sig.
- Har du någon frukt då? Det går bra med frukt också.
Så jag hämtade två frukter och sedan satte pojken igång att sjunga där han stod på farstutrappan. Och han sjöng inte bara en vers, utan varenda en i hela sången innan han tackade för sig och gick med frukten. Helt fantastiskt underbar upplevelse!
Och nu stod här två jäntor med en plastflaska med hemgjord blomparfym. Jag hittade två kronor (tyckte de kunde behöva varsin), men ännu gladare blev flickorna när jag också skickade med dem varsin Dumle-klubba. De tjöt av lycka när de tog dockvagnen och försvann längs gatan.
Jag är inte helt säker. Men jag tror att familjen Hedlund kan ha fler små besök att vänta i framtiden när sötsuget sätter in hos de små entreprenörerna...
Ingen fruktdryck utan hemgjord blomparfym
Kommentarer
Trackback