Lillan Hedlunds blogg

Jag har tagit en paus i alla "måste-hinna-göra-saker-innan-student-mottagningen".

Hamnade av oförklarlig anledning i foto-arkivet på hårddisken och började titta på gamla fotografier. Främst de på sonen. Och så blev jag nostalgisk. Faktiskt lite tårögd.



Det har gått ett par år mellan bilderna, fem om jag inte räknat helt fel.



Var tog vår lille pojke vägen? Den lilla vildbattingen som kunde göra vem som helst svettig av att bara se hans framfart, var tog han vägen?
Hur kunde vår minsting i ett tvärt kast bara bli vuxen?

Student på lördag. Jobb på motorverkstan nästa måndag. Så ser sonens närmaste framtidsplaner ut. Jag ser redan nu framför mig hur den ranglige datanörden går in på fabriken och kommer ut en månad senare med både muskler och tatueringar... Men visst. Jag kan ha fel ;-)

Och här sitter jag och småbölar och förbannar mig själv för de där gångerna då jag suttit i den överbelamrade tvättstugan och önskat att barnen skulle växa upp lite snabbare så man kunde få andrum.
Nu har jag så mycket andrum att mitt tillstånd snart börjar likna lappsjuka... Försökte stilla det genom att ringa sonen som är hos sin flickvän i Uddevalla. Gick väl sådär. Vi lider uppenbarligen inte av samma separationsångest om man säger så...

Så nu gräver jag ner mig i gamla minnen en stund till innan det är dags att fortsätta förberedelserna inför studentfirandet.