Rocksalongen
Reste till min underbare frisör i dag. Han har precis bytt lokal och det var första gången jag skulle få se salongen live som jag hört så mycket om.
Jag var sååååå nyfiken!
Och vilken salong han skapat! Alltså. Jag kan faktiskt inte göra den rättvisa med ord, och även om jag tog en del bilder så kan jag tyvärr inte visa dem för er eftersom jag lovade att inte lägga ut dem på nätet. Inte just nu i alla fall.
Men vilket 50-tals ställe han har skapat - musikern, konstnären och frisören som jag troget klippt mig hos sen jag fyllde 13.
De gamla, men skickligt renoverade, frisörstolarna var ljuvligt vackra liksom de gamla biostolarna som klätts om. Den uppbyggda scenen med ståbasen, gitarrerna, trummorna och mikrofonen kan till och med få en tondöv person som mig att vilja gå upp och jamma. Och detaljerna! Så herrans massa roliga och fina detaljer! Alltså. Det här är en rocksalong utan dess like. Såååå grymt läcker.
Och det är faktiskt inte bara salongen i sig som gör mig alldeles varm om hjärtat.
Är det något jag beundrar så är det människor som förverkligar sina drömmar. Som väver ihop sina intressen, sin personlighet och sitt yrkesvärv och står för det. Tänk vad många människor som skulle må så mycket bättre om de fick vistas i en jobbmiljö som speglar dem själva.
Fantastiskt. Jag är full av beundran.
Och nej. Bara för att jag besökt en rocksalong så kom jag inte hem med en rockabilly-frisyr. Men väl med sommarbusigt hår och ett par solbrillor som skulle sitta finfint ihop med den gräddvita Lambrettan (stod också inne på salongen) som får mig att drömma om att svischa fram genom snirkliga italienska gränder.
Det är faktiskt en härlig känsla att få vara kund på en sådan här underbar salong.