Lillan Hedlunds blogg

Med hjälp av sin snälla kollega baxade maken in en stor tv i huset i torsdags kväll, och så tror jag att de sjöng lite på "ja må du leva". Jomen visst. En ny tv blev min något försenade födelsedagspresent från familjen, och jag blev faktiskt jätteglad! Inte minst sen jag kom på att försäkringsslanten (som inte på långa vägar kan tänkas täcka det här inköpet) kommer in på mitt konto och alltså måste bli någon form av bonuspresent ;-).

Nåväl. ÄNTLIGEN en tv i huset igen! Kändes som det var 100 år sen sist även om det bara gått fyra tv-lösa dagar i huset. Och det här är inte vilken tv som helst förklarade maken. Det här, det är en smart-tv.

Bara ordet gav mig kalla kårar längs ryggen.
Säg inte att jag fått en tv som är smartare än en 43-åring... Jag pallar liksom inte att sitta och veta att jag har en fungerande tv men som för min del fungerar lika dåligt som den blixthavererade = att jag inte får igång den...

Men nu har jag fått alla finesser berättade och beskrivna för mig.
I går kväll när jag kom hem fick jag öva mig i att sätta på tv:n. Och stänga av den. Kändes bra. Tog en extra kurs när jag ändå var i farten och plockade hem filmen "The kings speech" (att rekommendera!). Fantastisk känsla.

Jag tror nog att jag och den smarta tv:n kan komma överens. Får väl öva in en finess i taget. Väntar dock lite med att facebooka på den, känns som att det krävs lite semesterledighet för att få grepp om just den kursen.

Så nu go vänner ska jag avrunda kvällen med min nya smarta vän och se om jag kan få in en kanal eller två.
Känns bra. Väldigt bra.