Snokfobi
Har stressat som en tok de senaste veckorna så nu har jag bestämt att när jag går på semester ska jag göra en omstart. På riktigt. Bli en bättre människa. Tänka goda tankar (även om idioter). Sluta knapra losec och migränmedicin för att kunna köra vidare. Ta hand om mig lite mer på både in- och utsidan. Typ så ser min plan ut.
Så nu har jag stressat runt lite extra - för att hinna förbereda inför det här nya livet.
I går blev det först frisörbesök och tidigt i morse tandläkarbesök. Alltså är både hår och tänder uppfräschade. I går fick jag dessutom nyttja min födelsedagspresent - en riktig jädrans ansiktsbehandling. Alltså. Jag menar R-I-K-T-I-G. Ett tag funderade jag på om det inte hade varit lättare för hudterapeuten (eller hur man nu titulerar den fanstastiskt underbara kvinna som utförde detta arbete) att liksom bara byta ansikte på mig. Men nu gjorde hon inte det. Istället tvättade, peelade, slipade, ångade, klämde, "opererade" och masserade hon mig till jag var som ny. Eller nåja. Jag KAN bli som ny. Om jag sköter mig...
- Du behöver äta magnesium, eller äter du mycket gröna grönsaker? frågade hon.
Jag har aldrig varit så glad över att jag just då inte kunde öppna munnen för att svara. Försökte ändå febrilt komma på när jag åt en grön grönsak senast. Gurka räknas inte va? Men helt ärligt. Jag kom inte på något. Det närmaste grönt jag kan påminna mig i min kost är det gröna möglet i Kvibilles gräddädelost, och jag misstänker att det inte heller räknas.
Så i dag ska fru Hedlund köpa en burk magnesiumtabletter.
I vilket fall som helst så var de där timmarna i behandlingsstolen ljuvligt sköna. Och avkopplande.
Bortsett från när snoken skulle "klämmas". Jisses amalia så ångestfyllt det var! Hade snudd på panik.
Jo, en del människor har fobi mot snokar (ormar). Andra kanske har fobi för kråkor (fåglar).
I min närmaste omgivning hävdas det att jag besitter den något udda varianten - snorkråkefobi.
Jag tycker de går lite långt när de säger så. Men okej. Jag är kanske lite paranoid i överkant vid tanken på att kanske ha en snorkråka i näsan. Eller rättare sagt. Jag blir lätt skräckslagen vid tanken på att jag ska ha en där, men själv inte veta om det, och så ser alla andra att jag har det. Alltså en kråka i snoken.
Hänger ni med?
Nähä.
Inte många som gör det i just den här frågan. Men just den tanken malde som galen i mitt huvud när jag låg där i salongsstolen och fick näsan söndertryckt.
Jag tror att jag kanske ska försöka bli av med den där tvångstanken under semestern också. Skulle passa mitt nya bättre liv finfint. Och maken skulle bli skitglad av att slippa svara tusen gånger om dagen på frågan "du, har jag något i näsan?".
Så gör jag. Nu måste jag bara hinna fixa synen också (nya linser). Sen är jag redo för semester.
Tror faktiskt jag kan börja nedräkningen snart... Känns nästan för bra för att vara sant :)
Så nu har jag stressat runt lite extra - för att hinna förbereda inför det här nya livet.
I går blev det först frisörbesök och tidigt i morse tandläkarbesök. Alltså är både hår och tänder uppfräschade. I går fick jag dessutom nyttja min födelsedagspresent - en riktig jädrans ansiktsbehandling. Alltså. Jag menar R-I-K-T-I-G. Ett tag funderade jag på om det inte hade varit lättare för hudterapeuten (eller hur man nu titulerar den fanstastiskt underbara kvinna som utförde detta arbete) att liksom bara byta ansikte på mig. Men nu gjorde hon inte det. Istället tvättade, peelade, slipade, ångade, klämde, "opererade" och masserade hon mig till jag var som ny. Eller nåja. Jag KAN bli som ny. Om jag sköter mig...
- Du behöver äta magnesium, eller äter du mycket gröna grönsaker? frågade hon.
Jag har aldrig varit så glad över att jag just då inte kunde öppna munnen för att svara. Försökte ändå febrilt komma på när jag åt en grön grönsak senast. Gurka räknas inte va? Men helt ärligt. Jag kom inte på något. Det närmaste grönt jag kan påminna mig i min kost är det gröna möglet i Kvibilles gräddädelost, och jag misstänker att det inte heller räknas.
Så i dag ska fru Hedlund köpa en burk magnesiumtabletter.
I vilket fall som helst så var de där timmarna i behandlingsstolen ljuvligt sköna. Och avkopplande.
Bortsett från när snoken skulle "klämmas". Jisses amalia så ångestfyllt det var! Hade snudd på panik.
Jo, en del människor har fobi mot snokar (ormar). Andra kanske har fobi för kråkor (fåglar).
I min närmaste omgivning hävdas det att jag besitter den något udda varianten - snorkråkefobi.
Jag tycker de går lite långt när de säger så. Men okej. Jag är kanske lite paranoid i överkant vid tanken på att kanske ha en snorkråka i näsan. Eller rättare sagt. Jag blir lätt skräckslagen vid tanken på att jag ska ha en där, men själv inte veta om det, och så ser alla andra att jag har det. Alltså en kråka i snoken.
Hänger ni med?
Nähä.
Inte många som gör det i just den här frågan. Men just den tanken malde som galen i mitt huvud när jag låg där i salongsstolen och fick näsan söndertryckt.
Jag tror att jag kanske ska försöka bli av med den där tvångstanken under semestern också. Skulle passa mitt nya bättre liv finfint. Och maken skulle bli skitglad av att slippa svara tusen gånger om dagen på frågan "du, har jag något i näsan?".
Så gör jag. Nu måste jag bara hinna fixa synen också (nya linser). Sen är jag redo för semester.
Tror faktiskt jag kan börja nedräkningen snart... Känns nästan för bra för att vara sant :)
Kommentarer
Trackback