Lillan Hedlunds blogg

Lite konfunderad blev jag när en stor mörk bil med två män tog ett ärevarv på parkeringsdäck precis när jag lämnade kvällspasset på jobbet. Den här parkeringen är nämligen alltid ödsligt tom när jag går hem.

När jag körde ut från parkeringshuset noterade jag fler avvikelser. Unga killar som stod ensamma i anslutning till olika portuppgångar och pratade i mobiltelefon med ansiktena nedböjda och undflyende blick.
Och sedan, inom loppet av en väldigt kort stund, flera bilister som uppförde sig udda i trafiken (som var obefintlig).
För att inte tala om bilen som ställt sig på tomgång snett över två körbanor, i direkt anslutning till en korsning, utan den minsta tendens till motorstopp eller annat bilproblem...

Jag är en grym vanemänniska. Och när en annars ruskigt lugn torsdagsnatt plötsligt får så många udda avvikelser från det vanliga kvällsmönstret så blir jag fundersam.

Eller rättare sagt. Den första tanke som slår mig är:
"Var f-n ska det smälla i natt?"

Efter att ha grubblat på det under hela körsträckan fram till motorvägen slås jag av nästa tanke:
"Jag har blivit yrkesskadad. Jag börjar hallucinera om brott som inte skett. Jag behöver nog f-n semester!"

Och gissa vad?
Det är ju PRECIIIIIIS det jag har!!!!!!
Framför mig ligger nu 10 (!!!!) långa oplanerade sommarveckor då jag inte behöver ägna jobbet en tanke!
Är det inte fantastiskt så säg?

Och alla tankar på bomber och skottlossning rinner liksom av en när man kliver ur bilen hemma i kvarteret och känner doften efter ett sommarregn, hittar årets första äckliga tvestjärt i brevlådan och det enda ljud som bryter tystnaden är en epa-traktor.

Nu mina vänner, nu är det sommar!