Lillan Hedlunds blogg

Alla tjatar om att jag lever lyxhustrutillvaro, så i dag bestämde jag mig för att göra just det.

Jag har en lyxdag.

I min värld innebär det att jag inte behöver duscha i första taget utan kan mysa i min morgonpyjamas så länge jag vill. Eller nåja, i alla fall tills det börjar närma sig makens hemkomst från jobbet.

Till sällskap i soffan har jag haft Allan Karlsson. En hundraåring som sannerligen inte går av för hackor!
Har du inte läst boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" så rekommenderar jag dig att göra det. Guuuuud, så roligt jag har det när jag följer med på Allans äventyr.

Boken är så underbar att den är svår att återberätta. Men efter ett par timmar med Allan noterade jag att solen verkligen visar sig från sin bästa sida här i Polenlandet i dag. Så jag lade Allan åt sidan och kånkade ut solsängen på baksidan. Sen satte jag upp håret med snoddar och spännen, drog på mig dunjackan och svepte in resten av kroppen i en stor tjock filt och lade mig ute för att sola en stund. Blev en timmes tupplur i vårsolen. Tur att ingen såg mig, måste ha sett ut som ett riktigt ufo där jag låg inpackad. Men det är fördelen med att inte känna någon i främmande land, man får liksom inte oväntade besök hur som helst och kan alltså vara precis som man känner för att vara - och se ut - för tillfället. Lovely!

Ååååh, vad jag älskar våren! Bara sommarsolen kan bräcka det här vädret.
Nu överväger jag ändå att hoppa in i duschen och bli samma gamla vanliga Lillan igen. Ingen lyxtillvaro varar för evigt :)

Fast lite nyfiken är jag på vad Allan hitta på härnäst...