Lillan Hedlunds blogg

Jag vet. Det är ett I-landsproblem. Men vi är VERKLIGEN beroende av flyg de närmaste veckorna. Så det är klart att jag har svettats lite i askmolnsproblematiken. Man kan ju undra vad de där vulkanerna ska va bra för - egentligen...

Så sent som i går satt jag och försökte räkna ut hur fort man kan köra till Ystad, alltså om man verkligen ligger på hastighetsgränser som tangerar indraget körkort... För jag måste verkligen vara på plats nere i Polenlandet på lördag. Och båten från Ystad var det ynka alternativ som fanns kvar när jag gått igenom alla tänkbara sätt att ta sig ner i tid - om det inte går att flyga.

Nåja. Nu håller jag andan (nä, inte på grund av rädsla för att andas in aska). Det sägs att molnet inte är ett bekymmer längre. Jag tror det när jag landat tryggt i Gdansk. Fast jag kanske inte kan hålla andan så länge...
Hemresan på söndag är jag mindre orolig över. Skiter det sig får jag väl helt enkelt gå. Huvudsaken är att jag kommer DIT. Det vankas nämligen 100-års jubileum med familjefest på lördag, och så är det en avskedsfest inbokad på kvällen.

Och nästa vecka MÅSTE maken kunna ta sig hem på en ytterst snabb visit. För då är vi bjudna på bröllop. Men han måste också snabbt tillbaka för att jobba lite innan han sen till helgen efter MÅSTE komma hem och fira sonens student.

Så ni ser. Vi är verkligen flygberoende de närmaste veckorna. Fast ibland undrar jag hur vi kunnat hamna i en situation där vi är mer beroende av att flygen går än att tågen gör det...