Värre öde kan jag tänka mig

Jaha. Då var man hemma då. Alldeles lagom till 1:a advent.
Längtar redan tillbaka till varma strandpromenader, lata dagar, de dagliga söta ananasintagen och svalkande Singha...

Och det var nästan, pyttenästan, så att vi hade kunnat bli kvar.

Flygplanet som skulle ta oss hem hade fått tekniskt fel (fast en passagerare viskade att han sett på thailändska nyheter att det kan ha rört sig om ekonomiskt trubbel). Nåväl. Det resulterade i lite ovisshet om hemresan fram till dess att flygbolaget lyckades ruska fram en annan kärra.
- Det hade tagit en vecka att få ner det planet som ni egentligen skulle åka med, förklarade en "ansvarig" bekymrat.

Ha! Trodde de att vi skulle ha sörjt eller?
Värre öde än att bli kvar i Thailand en vecka kan jag faktiskt tänka mig...

Men nu är vi som sagt hemma. I kylan (även om alla pratar om "rekordvärme").
Så nu får vi fira 1:a advent som tänkt. Det vill säga inte alls. Närå. Jag ska nog få fram lite adventspynt innan söndagen är slut. Men nu är det lördag och jag laddar för kvällens 50-årsfest! Härligt att se fram emot :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback