En dag i sandlådan
Egentligen hade vi bestämt att lördagen skulle ägnas åt inventering av skobutikerna. Eller vi och vi... Det kanske mest var jag som bestämde om jag ska vara helt ärlig... Men i vilket fall som helst så är jag inte sämre än att jag kan ändra mig.
När vi vaknade i lördags sken nämligen solen så skoinköpsplanerna ersattes genast med en annan utflykt.
Vi åkte till nationalparken i Leba (uttalas inte L utan mer som W - i engelskans what). Vi har hört så mycket om det här stället ända sen vi kom till Polenlandet, men av någon underlig anledning har vi inte pallrat oss dit. Inte förrän nu.
Det som är det specifika med det här stället är sanddynorna. Här finns, enligt uppgift, den högsta sanddynan i hela europa. Det är några annorlunda vindar (typ) som gör att den här platsen vuxit fram. Och det fascinerande är att platsen kan se olika ut vid olika tillfällen man besöker det. För det räcker med att det blåser fem sekundmeter så flyttar sig sanddynorna i en fart av 18 kilometer i timmen. Och UNDER allt sägs en by finnas begravd...
Nåja. Det var fantastiskt vackert i alla fall. Givetvis hade jag glömt kameran hemma - i Sverige. Men min iPhone funkade hyggligt för dokumentation.
När vi vaknade i lördags sken nämligen solen så skoinköpsplanerna ersattes genast med en annan utflykt.
Vi åkte till nationalparken i Leba (uttalas inte L utan mer som W - i engelskans what). Vi har hört så mycket om det här stället ända sen vi kom till Polenlandet, men av någon underlig anledning har vi inte pallrat oss dit. Inte förrän nu.
Det som är det specifika med det här stället är sanddynorna. Här finns, enligt uppgift, den högsta sanddynan i hela europa. Det är några annorlunda vindar (typ) som gör att den här platsen vuxit fram. Och det fascinerande är att platsen kan se olika ut vid olika tillfällen man besöker det. För det räcker med att det blåser fem sekundmeter så flyttar sig sanddynorna i en fart av 18 kilometer i timmen. Och UNDER allt sägs en by finnas begravd...
Nåja. Det var fantastiskt vackert i alla fall. Givetvis hade jag glömt kameran hemma - i Sverige. Men min iPhone funkade hyggligt för dokumentation.
Kommentarer
Trackback