Rosenkind
Det här mina vänner, det här är nostalgi på hög nivå.
I går i mataffären sprang vi rakt på en flaska med "rosenkind". Eller Rotbäckchen som det tydligen heter. Men när vi var små kallade vi det alltid för rosenkind. Under årets mörkare årstider fick vi alltid en slurk av den här "nyttighetsdrycken". Eller slurk och slurk. En äggkopp med rosenkind om dagen var mormors recept för att hålla oss barn pigga och krya. Och jag ääääälskade verkligen rosenkind, och sörjde att vi bara fick en äggkoppsdos om dagen. Hade jag fått bestämma hade vi halsat drycken glasvis...
Klart som sjutton att det slank ner en flaska i matkorgen i går. Jag var nästan 100 på att det var samma dryck eftersom bilden av den rosenkindade flickan sitter som ett etsat barndomsminne på näthinnan.
Men helt säker var jag inte förrän jag i morse skruvade av korken, fyllde en äggkopp (det är ju SÅ den ska drickas!) med den nästan brungrumliga drycken och sniffade på doften.
- Det här är rätt. Det här är rosenkind på riktigt, sa jag nöjt till maken innan jag svepte innehållet i äggkoppen.
Eftersom min tyska haltar och den polska översättningen på flaskans baksida är helt obegriplig för mig så har jag ingen aning om vilken nytta drycken kan tänkas göra. Men om ni runt halloween ser en påskkärringlik person med rosor på kinderna - då vet ni vem det är.