Via Direkt - kan jag hjälpa till?
Och jo. Det kunde jag tydligen.
Två timmar och 26 telefonsamtal senare hade sonen överlevt sitt livs första tvättstugepass.
Fast värmen i torkskåpet fick vi inte att funka. Inte ens med hjälp av dotterns assistans.
Jo. Hon fick också rycka in och besvara en del av telefonsamtalen eftersom jag inte bara stod i en tvättstuga på distans. Jag var också blåljusutryckare för akut-nära-döden-kudd-abstinens.
Aldrig hört talas om kuddabstinens?
Jag blev varse vad det var när jag körde på motorvägen och inte alls hade långt kvar till avfarten som skulle leda mig hem. Då ringde min mobil. Att dottern lyckades pricka in en ledig lucka mellan sonens tvättstugesamtal måste ju ha varit en ren och skär lyckträff. Ja. För dottern alltså. Och hon var desperat.
HON BEHÖVDE OMEDELBART ÅKA TILL IKEA OCH KÖPA KUDDAR!
Så jag gjorde en u-sväng på motorvägen.
Närå. Det gjorde jag inte.
Fast mest för att soppalampan lyste röd och tjöt. Så jag svängde in till macken hemma. Fyllde tanken med soppa och magen med en kokt med bröd. SEN gav jag mig ut på motorvägen igen. Klockan kvart i sju... Ni vet att Ikea stänger åtta va? Och att det är motorvägsarbeten nästan hela vägen dit.
Men vaddå? Jag hade ju ändå inget viktigare för mig. Ja, bortsett från tvättandet då. I telefonluren.
Tio minuter över sju klev vi in på Ikea
Åtta minuter senare hade dottern lindrat sin kuddabstinens och vi kunde i lugn och ro ägna en hel kvart åt att spana in olika doftljus. Ja, samtidigt som vi turades om att komma med tvättråd då. Till två maskiner tvätt (en svart och en vit) behövs i och för sig kanske inte så mycket råd.
Det var mer hur man får igång maskiner, av maskiner, stänger luckor, tömmer luddet i torktumlaren, vilken tidsåtgång som är normal för en kulörtvätt, vad ÄR en kulörtvätt, hur lång tid tar egentligen en munkjacka på sig för att torka, VARFÖR kommer det bara kalluft i skåpet trots att det är inställt på 60 grader, VARFÖR blir det inte varmt när jag ökar till 90 grader, och var gör jag av all tvätt i lägenheten - alltså den som aldrig hann torka i torkskåpet som inte ville bli varmt.
Typ sådana tvättråd svarade vi på.
Dotterns svar till sin lillebror på den sista frågan var kanske den bästa:
- Du ska ju bli civilingenjör! Kom på något!
Fast sen var hon snäll och berättade om alla platser i SIN lägenhet som lämpar sig för våt tvätt som inte hann torka innan tvättstugetiden var slut.
Kvart över åtta var alla glada.
Dottern hade fått stilla sitt akuta kuddabstinensbesvär.
Sonen hade överlevt sin första tvättstugeupplevelse.
Och jag kunde ratta hemåt.
IGEN.
Sa jag att jag åkte hemifrån för en liten sväng vid halv tio i förmiddags? Den "lilla svängen" tog drygt elva timmar.
Hade jag vetat det hade jag tänt utomhusbelysningen innan jag drog.
Två timmar och 26 telefonsamtal senare hade sonen överlevt sitt livs första tvättstugepass.
Fast värmen i torkskåpet fick vi inte att funka. Inte ens med hjälp av dotterns assistans.
Jo. Hon fick också rycka in och besvara en del av telefonsamtalen eftersom jag inte bara stod i en tvättstuga på distans. Jag var också blåljusutryckare för akut-nära-döden-kudd-abstinens.
Aldrig hört talas om kuddabstinens?
Jag blev varse vad det var när jag körde på motorvägen och inte alls hade långt kvar till avfarten som skulle leda mig hem. Då ringde min mobil. Att dottern lyckades pricka in en ledig lucka mellan sonens tvättstugesamtal måste ju ha varit en ren och skär lyckträff. Ja. För dottern alltså. Och hon var desperat.
HON BEHÖVDE OMEDELBART ÅKA TILL IKEA OCH KÖPA KUDDAR!
Så jag gjorde en u-sväng på motorvägen.
Närå. Det gjorde jag inte.
Fast mest för att soppalampan lyste röd och tjöt. Så jag svängde in till macken hemma. Fyllde tanken med soppa och magen med en kokt med bröd. SEN gav jag mig ut på motorvägen igen. Klockan kvart i sju... Ni vet att Ikea stänger åtta va? Och att det är motorvägsarbeten nästan hela vägen dit.
Men vaddå? Jag hade ju ändå inget viktigare för mig. Ja, bortsett från tvättandet då. I telefonluren.
Tio minuter över sju klev vi in på Ikea
Åtta minuter senare hade dottern lindrat sin kuddabstinens och vi kunde i lugn och ro ägna en hel kvart åt att spana in olika doftljus. Ja, samtidigt som vi turades om att komma med tvättråd då. Till två maskiner tvätt (en svart och en vit) behövs i och för sig kanske inte så mycket råd.
Det var mer hur man får igång maskiner, av maskiner, stänger luckor, tömmer luddet i torktumlaren, vilken tidsåtgång som är normal för en kulörtvätt, vad ÄR en kulörtvätt, hur lång tid tar egentligen en munkjacka på sig för att torka, VARFÖR kommer det bara kalluft i skåpet trots att det är inställt på 60 grader, VARFÖR blir det inte varmt när jag ökar till 90 grader, och var gör jag av all tvätt i lägenheten - alltså den som aldrig hann torka i torkskåpet som inte ville bli varmt.
Typ sådana tvättråd svarade vi på.
Dotterns svar till sin lillebror på den sista frågan var kanske den bästa:
- Du ska ju bli civilingenjör! Kom på något!
Fast sen var hon snäll och berättade om alla platser i SIN lägenhet som lämpar sig för våt tvätt som inte hann torka innan tvättstugetiden var slut.
Kvart över åtta var alla glada.
Dottern hade fått stilla sitt akuta kuddabstinensbesvär.
Sonen hade överlevt sin första tvättstugeupplevelse.
Och jag kunde ratta hemåt.
IGEN.
Sa jag att jag åkte hemifrån för en liten sväng vid halv tio i förmiddags? Den "lilla svängen" tog drygt elva timmar.
Hade jag vetat det hade jag tänt utomhusbelysningen innan jag drog.
Kommentarer
Trackback