Ny torsdagsrutin
Det verkar som att vi fått till en ny torsdagsrutin. Ja, fredagsrutin också förstås.
För vad är väl en torsdag utan ett besök på akutmottagningen? (OBS! ironi...)
Efter att ha tillbringat två torsdagar i rad på akutmottagningar på två olika sjukhus tycker jag mig dessutom ana en viss skillnad i vårdomsorg mellan de båda sjukhusen.
Förra torsdagen befann vi oss på infektionsakuten på Huddinge med dottern.
I går tillbringade vi eftermiddagen, hela kvällen och halva natten på akuten på Södertälje med mormor.
En sjuksköterska, en sjuksköterskestudent och tre av fyra läkare var helt fantastiskt underbara med mormor i går. I övrigt kan jag väl lätt konstatera att det finns en hel del övrigt att önska kring hur man behandlar en sjuk gammal människa (hon ska trots allt fylla 89!!!) som aldrig legat samhället till last, som sköter sig själv och som kanske bara en eller högst två gånger i hela sitt liv besökt en akutmottagning. Men som sagt, det finns riktiga guldklimpar också. Tack och lov.
Nu vill jag dock att den här torsdagsrutinen bryts omedelbart! Jag vill inte se åt en akutmottagning igen! Och så håller vi alla tummar och tår för att mormors infektion hävs snabbt som blixten så att hon snabbt får komma hem igen. Tills dess är det vi som hänger på sjukhuset och gör mormor sällskap. Så det så.
För vad är väl en torsdag utan ett besök på akutmottagningen? (OBS! ironi...)
Efter att ha tillbringat två torsdagar i rad på akutmottagningar på två olika sjukhus tycker jag mig dessutom ana en viss skillnad i vårdomsorg mellan de båda sjukhusen.
Förra torsdagen befann vi oss på infektionsakuten på Huddinge med dottern.
I går tillbringade vi eftermiddagen, hela kvällen och halva natten på akuten på Södertälje med mormor.
En sjuksköterska, en sjuksköterskestudent och tre av fyra läkare var helt fantastiskt underbara med mormor i går. I övrigt kan jag väl lätt konstatera att det finns en hel del övrigt att önska kring hur man behandlar en sjuk gammal människa (hon ska trots allt fylla 89!!!) som aldrig legat samhället till last, som sköter sig själv och som kanske bara en eller högst två gånger i hela sitt liv besökt en akutmottagning. Men som sagt, det finns riktiga guldklimpar också. Tack och lov.
Nu vill jag dock att den här torsdagsrutinen bryts omedelbart! Jag vill inte se åt en akutmottagning igen! Och så håller vi alla tummar och tår för att mormors infektion hävs snabbt som blixten så att hon snabbt får komma hem igen. Tills dess är det vi som hänger på sjukhuset och gör mormor sällskap. Så det så.
Kommentarer
Trackback