Pantdöden

Ambitionen  på morgonkvisten var ju att åka iväg och panta alla flaskor och burkar vi samlat på oss. Men när bilen var full hade jag bara rensat det värsta i garaget och inte ens öppnat förrådsdörren. Skämsfaktorn var så hög så jag nöjde mig så.

Riktigt glad blev jag i alla fall när jag med en rågad kundvagn och händerna fulla av kassar upptäckte att jag var alldeles ensam i panthörnan på Maxi. Särskilt eftersom två av tre pantmaskiner var ur funktion.

Men vi kan väl säga så här. De som kom EFTER mig, med typ fyra tomburkar eller två pet-flaskor, såg inte särskilt lyckliga ut. Faktiskt såg de ganska förtvivlade ut. Som om pantdöden precis attackerat dem
Och eftersom jag i grunden är en ganska snäll människa (om ni frågar just mig) så lugnade jag snabbt ner dem med löftet om att jag bara skulle tömma den påse jag höll på med och sedan kunde de få gå emellan.

Hade jag fått pengar för lättnaden i deras ansikten hade jag varit en rik kvinna nu. Mycket rik. Samtidigt blev min gest en naturlig inledning till småprat av karaktären: "Jag såg dig när du var på väg in så jag ropade till sonen att han skulle kasta sig ur bilen och rusa för att hinna före".
Sedan skrattade vi gott och jag kunde med gott samvete berätta för alla som ville höra (och de övriga också) att jag faktiskt tömt garaget (underförstått: jag är varken alkoholist eller läskberoende). Vilket ledde till muntra skratt. Jag såg dock ingen som helst anledning att berätta att jag bara fått med mig 1/4-del av panten...

Känns ändå som jag gjorde lite nytta där på morgonkvisten. För sen kanske själva nyttigheten dog ut lite. Delvis för att jag äntligen fick träffa min älskade syster som jag inte träffat på flera månader, och det var MYCKET roligare än tvätt och trädgårdsarbete. Har en vag aning om att jag tänkte göra fler insatser i och runt hemmet, men istället blev det en härlig eftermiddagspromenad i solen med en vän.

Alltså. Dagen kanske inte blev riktigt som tänkt, men jag tycker det känns underbart. Precis så här ska en bonusdag i livet tillbringas! Ja, bortsett från skämsfaktorn vid pantmaskinerna då. Men det gick ju över så det räknas liksom inte riktigt.
Trevlig helg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback