Lillan Hedlunds blogg

Den trogne läsaren av bloggen minns kanske att jag vid den här tiden i fjol vinkade av sonen som tog sitt pick och pack och flyttade till Västerås för att plugga robotik fem år på högskolan.

Det jag kanske glömt att berätta är att han i våras bestämde sig för att hoppa av de påbörjade studierna eftersom han kände att det nog inte var helt rätt för honom.

Ett klokt beslut om ni frågar mig. Man kan inte investera fem år av sitt liv, och sina pengar, i något man inte har lust att sedan ägna sig åt resten av sitt liv. Så jag stöttar sonen helhjärtat i hans beslut.

I sommar har därför flyttlasset gått åt andra hållet, från studentlyan i Västerås tillbaka till föräldrahemmet i Nykvarn.

Men sedan dess har jag haft en smärre panikartad känsla i kroppen. Ung försynt kille, snart 20 år, med begränsad arbetslivserfarenhet och typ 9000 inskrivna arbetslösa på arbetsförmedlingen i stan - hur i hela fridens namn får man jobb då?!?!?!?!!! Den tanken har gnagt i mig.

Sonen har dock varit cool och jobbat som en tok på sitt sommarjobb som montör, och samtidigt sökt jobb. I förra veckan var han på anställningsintervju, i veckan på läkarkontroll - och i dag skrev han på ett anställningskontrakt!!! Wooohooooo!!!! Vi är så glada här hemma så ni kan inte ana!

Kontraktet är förvisso begränsat till lite drygt sex månader, men det betyder JOBB I ETT HALVÅR!!! Och alla människor vet att det är MYCKET lättare att få ett nytt jobb - om man har lite arbetslivserfarenhet. Eller i bästa fall - att man får en fast anställning för gott.

 

Så i dag jobbade han sin sista dag på sommarjobbet - och på måndag börjar han första dagen på sitt nya jobb. Wiiiihiiiii!!! Okej. Ska man vara petig så fortsätter han egentligen på jobbet, för han ska (till sin egen stora lycka eftersom han stortrivs med både jobb och kollegor) fortsätta jobba på samma ställe där han sommarjobbat.

 

Nu ska här firas!