Lillan Hedlunds blogg

Ni kanske undrar var jag tagit vägen? Varför jag aldrig hör av mig?
Ledsen att säga det.
Men jag har nya vänner nu...
Och det är krävande små (nåja, hyggligt stora) vänner som upptar all min kraft och tanketid. Det är skälet till att jag tystnat. Ja, om ni nu undrar.

Det här är mina nya "bästisar":



Trappmaskinen (närmast fönstret) är lustigkurren bland de nya vännerna. Det går upp och det går ner så att det killar i knäna. När man dessutom ska trampa baklänges - UTAN att hålla i "stavarna" så blir det en riktig balansövning som gör det svårt att hålla tillbaka skrattet.

Roddmaskinen (i mitten) börjar bli min mest förtrogna vän. Ni vet, typ som en sån som man kan sitta med lääänge och bara mala och mala tills man är helt tom och slut.

Cykeln (närmast i bild) är jag väl egentligen den jag är mest osäker på i sällskapet. Jag gillar inte riktigt typen. Den här nya "vännen" har förvisso varit hyggligt inställd till mig hittills, men den har en släkting två rum bort som jag verkligen har svårt att komma överens med. Den släktingen/motionscykeln gillar mig inte. Och helt ärligt, det är ömsesidigt. Vi har nedrans svårt att komma överens och hittills har den kört slut på mig långt innan målet varenda jäkla gång. Jag är redan övertygad. Släktingen och jag kommer aldrig bli bästisar, men jag hoppas att vi en dag kan nå någon form av vapenvila, för min kropps skull.

Tja. Så ser de ut.
Mina nya vänner.

Och här är mitt nya vardagsrum där jag "hänger" om dagarna:



Mysigt va?
Jag stortrivs i alla fall. Det var länge sedan jag längtade så mycket någonstans som jag gör till det här stället. Helt otrolig känsla.

Inom kort ska ni få en utförlig beskrivning på var jag "hänger" i veckorna, så att ni vet var ni kan få tag på mig nu förtiden.

Men just i dag blir det träningsfri dag för jag har andra planer :)