Poliseskort till banken

Det är väl ganska sällsynt att man skrattar gott när man precis blivit stoppad av polisen för att man kört för fort.
Men det var precis vad jag och maken gjorde i dag.

Skrattade gott alltså. Trots fortkörningsböter.

Poliserna som stoppade oss förgyllde vår dag. Det här var det roligaste vi varit med om på länge under våra snart fyra år i Polenlandet.

Men vi tar det från början.
Jag och maken bestämde oss för att åka till kusten och ta en skön lördagspromenad på stranden. På vägen dit blev vi dock invinkade till vägkanten av en polispatrull. Vi hann bara veva ner bilrutan så strömmade orden ur en av polismännen - på polska. När han till slut behövde hämta luft i sin (för oss) obegripliga utläggning förklarade maken snabbt på knagglig polska att vi inte pratar polska. Däremot svenska. Eller för all del, engelska.

Det är lika roligt att se polisernas reaktion varenda gång det händer. Den där absoluta paniken när de inser att de har två val. Antingen ta fighten - på engelska. Eller bara låta oss fortsätta köra, för att de ska slippa prata engelska.

Den ena av de två poliserna backade omedelbart tre steg bakåt i ren förfäran över att vi inte talar polska.
Men den andre funderade ett ögonblick, rådgjorde sedan med sin kollega på polska, och bestämde sig tydligen för att anta utmaningen - på engelska.
För att få se makens körkort behövde han bara säga ett ord.
Sedan vågade han sig på ett nytt ord, och fick se registreringsbeviset på makens polska tjänstebil.

Lycklig (jo, man kunde se hur han strålade) över framgången klarade han sedan av att tala om att maken kört för fort. 75 knyck på 50-sträcka.
- You have to pay. Ticket.
- Cash.

Efter lite dividerande poliserna emellan var de överens. 100 polska riksdaler blev notan. Det är lite drygt 200 spänn omräknat i svenska kronor.
En fis i rymden om man ska vara helt ärlig. Vad hade maken fått betala i Sverige??? 4000-5000??? Frågan är dessutom om han ens fått behålla körkortet.

Kruxet var bara att vi inte hade några pengar på oss. Eller. Vi hade pengar, men bara 20 PLN och lite mynt. Jag frågade om vi inte kunde få boten med oss och betala på banken. Men se det gick icke konstapeln med på.
- Kan vi åka till polisstationen och betala då? undrade jag tjänstvilligt.
Men icke.

Där någonstans började jag och maken ana att vi skulle sponsra kaffekassan och inte staten.
Till slut bestämde sig patrullen för att eskortera oss till banken (ja, de sa så fast de menade förstås bankomaten). Så sagt och gjort, och poliserna rivstartade och drog snabbt iväg i 70 blås på 50-sträckan... När vi kom till nästa 50-sträcka mätte maken upp deras hastighet till närmare 80 knyck. För att ytterligare spä på regelbrotten så höll patrullen på att ramma ett par med barnvagn på ett övergångsställe.

Vi kan väl säga så här. Maken var lätt euforisk vid insikten över att han skulle få tala om för patrullen hur många trafikbrott de själva begått under vår inte alltför långa färd till bankomaten.
Men säg den glädje som varar.
När maken tagit ut hundringen och överlämnat den till polisen så talade han om för dem vad han noterat under bilfärden, både hur fort de kört och hur de nästan rammat en familj på övergångsstället TROTS den nya (i Polen) lagen om att man MÅSTE stanna för fotgängare vid övergångsställe (så som vi haft det ganska länge i Sverige vid det här laget).
Men se! Då kunde poliserna inte längre prata engelska. Inte ett ord kom över deras läppar.
Men 100-lappen tog de emot. Å andra sidan krävs det ju inga språkkunskaper för att pengar ska byta ägare...


Sedan blev det en promenad på stranden, och maken verkade inte alltför olycklig över sin fortkörningsbot. Han har ju trots allt klarat sig i fyra år, vilket är en enorm bedrift i det här landet där trafikpolisen har hastighetskontroller precis överallt nästan jämt.


Lördagspromenad på stranden i Ustka.

Kommentarer
Postat av: Rickard Goclon

I andra länder kallas det för korruption.

I den nya Polen kallas det för överlevnadskonst. Hur skulle en polack annars kunna spendera 3000 zloty per månad med en lön på 2000 zloty?

2012-02-11 @ 17:19:37
Postat av: Lillan

Ja du Rickard, det har du nog rätt i :)

Vi kom ändå lindrigt undan. När en kollega till maken blev stoppad och polisen förstod att han inte var polack ville de ha 200 euro!!! När han inte hade det ville de se vad han hade i plånboken och nöjde sig med de pengar som fanns att tillgå. Kvitto vägrade de däremot att lämna...

2012-02-11 @ 18:15:49
URL: http://lillanhedlund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback