Lillan Hedlunds blogg

Hur länge är en elefant dräktig? Typ två år? Det är i alla fall skitlänge, så mycket vet jag.
Och ungefär lika länge har tanken legat och grott inom mig, sakta sakta sakta...
Sedan tror jag den fick mogna lika länge, eller åtminstone en evighet.
Och under hela tiden har jag inte sagt något till någon. Det var helt och hållet min egen tanke som fick gro. Och mogna.

Men plötsligt en dag i förra veckan, genom ödets nyck faktiskt, upptäckte jag att det var gränsfall till att ett mjukt, ludet och grönt mögel skulle linda sig runt tanken jag burit på så länge.

Då gjorde jag det. Jag bestämde mig.
Sen lyfte jag luren och ringde samtalet som revolutionerar mitt liv.
Två timmar senare var bollen i rullning och jag var minst sagt euforisk när jag ringde dottern från bilen.

Jag: Gissa vad jag har gjort? Gissa! Det är något du aldrig kan tänka dig att jag skulle göra! Det är det mest radikala beslut jag tagit i hela mitt liv! Gissa!

Dottern började spontant skratta, men samlade sig snabbt. Jag kunde riktigt höra hur hon tänkte ut något riktigt klurigt.
- Du har sagt upp dig!!!! skrek hon plötsligt till i luren.

Eeeeh... Typ, näääää...

Jag: Var sjutton fick du den idén från? Nej, kom igen nu. På riktigt. Gissa!

Sen lade jag lite hemlighetsfullt till att jag varit på en konsultation...

Varpå dottern skrek rakt ut - igen:
- Ska du tatuera dig!!!!????

Men vad f-n är det med dagens ungdomar?!?!? Säga upp mig? Tatuera mig? Men hallå?!?!?
Jag kunde inte låta henne gissa fler gånger, blev alldeles svettig av hennes fantasifulla idéer.

Jag: Nej! Jag ska börja träna. Jag har träffat en person som ska hjälpa mig, en personlig tränare kan man säga.

Det blev alldeles tyst i luren. Så tyst att jag för ett ögonblick trodde att linjen brutits. Sen började dottern skratta. Högt. Och länge. Fast med värme, så där så man känner att hon gillar det jag sagt, trots att hon inte sagt ett ljud ännu. Till slut fick hon i alla fall mål i munnen.
- Det trodde jag ALDRIG om dig mamma! ALDRIG! Det här var det sista jag någonsin hade gissat på! Men guuuud, vad roligt! Åh, vad jag blir glad för din skull!

De orden värmde. Jag har gjort något stort, och jag var själv så stolt att jag höll på att spricka över mitt beslut. Klart jag då blir innerligt glad när mina närmaste reagerar som dottern gjorde. För hon var inte ensam om att heja på mitt beslut även om ingen annan hade så galna gissningar som hon... Tatuering? Säga upp sig? Jag kan inte smälta det riktigt ännu...

Det har tagit jädrans lång tid. Men efter att jag tog beslutet har allt gått rasande fort.
Och jag är så lycklig att jag skiner som en sol när jag lämnar träningslokalen.
Det här är min pensionsförsäkring, och för all del livförsäkring också.
Större än så här blir det inte.