Lillan Hedlunds blogg

Det har gått åt ett par liter nyponsoppa de senaste dagarna. Och skorpor.

Nope. Det är ingen ny diet jag skapat.

Bara så enkelt att det i princip är det enda jag lyckas få ner i min sjuka lekamen.

 

Jag AVSKYR verkligen att vara sjuk, att inte få bukt med febern, att hosta så man tror att bröstkorgen ska lossna och ha bihålor svullna så ansiktet känns som en mosad banan.

 

Men jag ska inte klaga. Det händer faktiskt ytterst sällan att jag sveps med av omgivningens basilusker och blir så här dålig. Nu hände det i och för sig vid ett tillfälle i våras. Men den gången fick min coach mig att känna mig lite "elit-sjuk". Jag var i hyggligt vältränad form, åt en allsidig och nyttig kost och var helt enkelt en bättre version av mig själv. Klart jag blev superledsen - och förvånad - när jag dukade under.

- Du har troligen drabbats av "öppet fönster", förklarade min tränare då.

 

Eftersom jag aldrig hört uttrycket googlade jag snabbt på fenomenet, och fann (till min stora glädje!) att det är något som många idrottare råkar ut för. Människor som tränar mycket är tydligen känsligare mot basilusker direkt efter träning och kan därför slås ut av diverse smittor som valsar runt i omgivningen.

Ni fattar väl att det kändes bra mitt i febersvettningarna? JAG, lilla jag, kunde räkna mig till idrottarnas skara.

 

Fast nu är det verkligen inte det som slagit ut mig.

Jag hinner aldrig motionera, min gyllene träningsperiod känns deprimerande långt borta från min verklighet, och min föda skulle få vilken kostrådgivare som helst att må illa.

 

Jag är inte helt säker, men det kan vara så att jag den här gången drabbats av "stängt fönster". Önskar bara jag kunde bryta upp rutan så basiluskerna flög all världens väg.

 

Men innan jag lyckats med det tar jag väl mig lite mer nyponsoppa. Och skorpor.