Livet i kartonger

Först flyttade maken till Polenlandet, utan att ta med sig något.
Sedan flyttade dottern till stan, utan att ta med sig något.
Därefter flyttade sonen, givetvis utan att ta med sig något.

Så jag har bott i orubbat bo kan man ju säga.

I somras flyttade dock sonen hem igen. Med ett helt bohag. Det fyllde garaget.

Nu flyttar maken hem. Med ett helt bohag. Det fyller alla tomma ytor i huset.

Så nu känns det faktiskt som jag mest befinner mig i ett helt galet rubbat bo...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback