Hallo from Greece!
Tjoho bloggen!
Jag har inte drunknat i målarfärgshinken, jag ligger vid poolkanten på Rhodos och gråter som ett barn.
Det blir så om man tankar ner Kristian Gidlunds sommarprat och lyssnar på hans dödsdömda historia och hans brev till sitt barn. Barnet han aldrig kommer få.
Herrejädrar vad ont det gjorde.
Som den semestern på Kanarieöarna när jag läste "Ro utan åror" och inte kunde gå ut o äta på kvällen för jag var helt söndergråten.
Eller när jag på Thailandsresan läste om Göteborgsbranden.
När man har det så här oförskämt bra behöver jag deras berättelser för att hålla livsbalansen. Jag kommer alltid vara såna här människor tacksam för att de låter oss helt främmande individer få en liten liten inblick i deras liv.
Kommentarer
Trackback