Mitt namn är Swiiid
Kära blogg
Jag vill bara berätta att vi har det varmt. Väldigt varmt. Så där varmt så vi inte riktigt vet vad vi vill göra.
En liten stund tänkte jag att vi nog behöver lite semester från vår semester. Sen fick jag mejl från min bästis och hon vaknade visst till 20 minusgrader i morse.
Då slutade jag genast att tänka på semester från semestern. Det är ändå ganska gott med värme.
Fast bara om man får dricka Singha säger P.
Häromdagen bestämde vi oss för att boka en liten utflykt. Vi valde den seriösaste resebutiken. Den som inte är så mycket butik utan mer som en bar. En bar utan kunder. Jag tror att kunderna flyr för att han döpt baren till "Sharkes bar". Fast P säger att det inte kan va så. Han hävdar fortfarande att det inte finns haj här. Å andra sidan hävdar P också att det inte finns vilda elefanter här, men igår såg jag fyra stycken i skogen. Så det så.
Nåja. P gillar iallafall den där haj-baren. Han säger att det är för att han som har baren är så trevlig. Jag tror det beror på något annat. För en gång när vi kom dit ropade haj-barkillen till P att P kunde ta vad han ville i baren för han var själv tvungen att dra en timme.
Hans båt låg nämligen på land bakom baren, men så blev det plötsligt högvatten och då passade han på att ta en tur. Tänk. Så tror jag inte att en sjösättning sköts hemma. Inte en bar heller.
Ja. Så det var väl typ orsaken till att haj-bartendern plötsligt blev vår resesäljare.
I ett trasigt gammalt kollegieblock fick vi skriva upp våra namn, vilket land vi kommer från, rumsnummer och så betalade vi för resan.
Sen ringde haj-killen ett samtal för att boka in oss.
Det var ett lustigt samtal.
"Sweden!" ropade han i luren.
Det verkade inte den på andra sidan luren förstå. Så han ropade det tre gånger till. Inte heller det gick hem. Då började han i falsett ropa "Swiiid" som ett mantra.
Det lät: Swiiid, Swiiid, Swiiid, Swiiid, Swiiid...
Till slut började vi flina lite, jag och P.
Då la haj-killen på luren och förklarade att det var enklare att ge arrangören vårt rumsnummer istället för våra svåruttalade namn...
Så nu vet jag hur man uttalar 609 i det här landet.
Förresten har vi fått en polare till här nere. En riktig byracka. Hon vägrar vika från P:s sida. P kallar henne nedra lopphund, men då blir hon överlycklig och går snällt fot bredvid honom. P gjorde allt för att skaka av sig hunden. Det var lögn. Men jag tyckte det var kul. Särskilt när jag ville ta en bild på dem och de båda vände sig om och blängde på mig.
Visst ser det ut som om de är "friends for ever"?
När byrackan plötsligt behövde göra "nr2" tog P chansen och rusade hem och in i vårt lilla hus. Sen gömde vi oss bakom gardinerna tills hon lufsade iväg.
Nähä. Nu måste jag fundera över hur jag bäst svalkar mig. Kanske blir det i havet. Kanske blir det med en Singha...
Hörs sen!
