Lillan Hedlunds blogg

Och som ett brev på posten, när sista medicinen är uppäten, dukar jag under helt. Gissar att det är någon konstig form av migränanfall. Eller nåt skit. Käkarna krampar, mår illa och fryser. Inga piller verkar hjälpa... Jag tycker oerhört synd om mig själv, och om mina kollegor som tvingas lösa min frånvaro. 

Jag hatar att vara sjuk.

Mådde som en råtta redan igår. Men när P kom hem och sken som en sol för att han fått sin nya bil så bet jag ihop och gick med på en provtur. Visade sig att han inte fått en bil, utan en självkörande raket av nåt slag! Den kör och bromsar och tvärnitar av sig själv i en ändlös orgie av tekniska finesser.

Jag borde ha varit djupt imponerad, men var mest skräckslagen vid tanken på att kanske kräkas ner den nya fina bilen... Jag ska provåka den på riktigt en annan dag. Provköra är väl mer tveksamt. Känns som det behövs diger teknisk kompetens för att ratta den där raketen...

Nähä. Nu ska jag koppla ner mig för hela dagen och gömma mig under en filt. Ses när jag blivit människa igen!