Sista rafflande timmarna

Nu packar vi. Och packar om. Och väger packningen... Fortfarande med ett brett leende.

Jag kan inte minnas att jag någonsin varit så begeistrad över en plats på jorden som jag varit här i NY. Och känslan har helt slagit ut allt rationellt och civiliserat uppförande! Skäms inte ens när jag plötsligt ropar "wohooo" i hissen upp till 48:e våningen vilket får de främmande människorna i hissen att fnittra högt. Eller när butikspersonal artigt frågar om man mår bra och jag tar det som en personlig fråga och bara strålar när jag utbrister "bra, tack!".

Och det mest fascinerande är att känslan inte lagt sig! Jag känner mig fortfarande som ett barn på julafton!




Utanför Ground zero.


Vårt hotell.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback