Lillan Hedlunds blogg

Ja man! (som vi säger på Jamaica)

Men nu är vi tillbaka i verkligheten, i Sverige, sedan i söndags. Så jag får väl nöja mig med att säga: Godmorgon!

Tänkte jag kunde fortsätta hålla i det här med bloggandet efter semestern, men det gick ju sådär - om man ska vara ärlig...

 

Nåja. Vi kom hem välbehållna och Jamaicafeelingen satt i under flera dagar. "Don´t worry"-mantrat sprack dock på upploppet av arbetsveckan. Men jag har svurit på att ägna helgen åt att återgå till det lugnet.

Jag bär också med mig en helt ny känsla som jag ska vidta åtgärder mot i dag. Heeeela veckan har jag LÄNGTAT (!) efter att få hugga tag i en storstädning här hemma. Helt groteskt. Jag vet. Så i dag ska här städas! Dock utan stress, så det får bli ett rum i taget och så får fortsättningen komma när det hinns med.

 

Ikväll kommer dessutom sonen och hans flickvän på middag och så ska vi titta på Mellon ihop - ska bli urmysigt! Jag har inte sett någon del av årets omgång (på Jamaica existerar bara Bob Marley) så för mig blir det premiärmello kan man säga.

 

Nähä. Nu ska jag låta den här helgen rulla igång.

Ja man!

Vi har haft det underbart!

Men nu väntar nya äventyr (hoppas jag!) på hemmafronten.

Men när man tuggat i sig verkligheten till frukost så är det bara att gilla läget.

Så det gjorde vi idag.

Och så begav vi oss ut på piren för att fånga de enorma vågorna (som spolat bort en stor del av vår strand) på bild.

Helst ville vi ju fånga det där ögonblicket när någon av oss sköljdes över av en våg (ofrivilligt). Men varje gång det hände så skrek vi av skratt och försökte bara febrilt rädda våra "kameror". Misstänker att badvakterna var lagom glada på oss när vi trippade ut på stenpiren med riskerna som följde om vi klantat oss. Men vi är ju mogna vuxna (och jag är dessutom grymt feg av naturen) så någon fara var det ju aldrig för vår del.

Faktiskt bara kul :)

07.15

Ingen sol. Travar ändå till stranden med Hanna och lägger fint ut våra badlakan på "våra" solstolar. Och tidningar. För att verkligen visa att platserna är upptagna. Sen tågar vi till frukosten.

Hanna: "Det är lite blå himmel därborta"

07.25

Servitören: Dont worry! Det blir inget regn idag!

07.27

Regnet öser ner.

Servitören: Sorry... Jag hade fel...

08.00

Tillbaka på rummet. Fortfarande regn. Per och Göran packar golfbagarna och drar.

Jag och Hanna ser att regnet avtar.

08.30

Sms från Hanna: Jag drar ner till stranden nu!

08.45

Jag följer tveksamt efter.

Hämtar nya badlakan i handduksutlämningen. Jag är ensam där.

Handdukskillen: Ha en bra dag!

Himlen är fortfarande svart.

Hanna: Solen kommer snart!

09.00

Himlen är svart.

Det blåser halv storm.

Vi ligger tappert på våra solsängar som vi som vanligt släpat runt så de står i riktning mot solen. Ja. Alltså. Om det hade varit sol.

Hanna: Nu ser det lite ljusare ut där borta! Snart kommer solen!

09.15

Hanna: Såg du solglimten?!?! Nu blir det snart bättre!

Jag har gåshud. Över hela kroppen. Till och med på magen.

09.45

Vi biter ihop.

Hanna: Vi måste va redo när den kommer! Solen alltså!

Vi fortsätter bita ihop. Vi, två amerikanare och en svensk till lite längre bort.

10.00

Vi går och tar en varm kopp kaffe. Och varsin muffins. Och varsin kaka. En jamaicanska frågar nyfiket vilket land vi kommer från och småspråkar lite med oss. Vi frågar var solen är. 

Jamaicanskan: Februari är vår sämsta månad. Det är vår vinter!

Och så ler hon.

Vi ler tillbaka. Krystat.

Inte någonstans har vi, innan vår resa, läst att februari är Jamaicas vinter...

10.15

Vi återvänder till våra solstolar.

Biter ihop.

Vi är på solsemester. Punkt.

Hanna: Titta! Nu kommer snart solen!

10.20

Vi stuvar om lite på solstolarna.

Använder varsitt badlakan till att svepa in oss som i kokonger. Bara ansikten utanför, lätt riktade mot solen. Ja. Alltså. Om det hade varit sol.

Pluggar in hörlurarna. Musiken dämpar det värsta oljudet från stormen.

12.45

Vi ger upp. Inte solen. Bara en liten paus för återhämtning. Och lunch. 

14.00

Tillbaka på stranden.

Hanna: Jag vet ett ställe där det är lä! (underförstått: och sol)

Vi går dit. Det är långsidan till toaletten.

Om man trycker sig helt mot väggen så blåser det nästan ingenting!

Vi står som fastnaglade. Med en frälsarkrans mellan oss. Tills en ur hotellpersonalen hastar fram och frågar om vi mår bra.

Då går vi tillbaka till solsängarna. Ja. Eller sängarna iallafall.

Hanna: Men titta! Snart spricker det upp! Nu blåser det åt rätt håll!

Badvakten har hissat röd flagg så blåser gör det iallafall.

15.00

Jag ger mig. Jag ger upp. Hanna stannar. Iallafall en stund till.

Jag känner ingen som är en så sann soloptimist som min vän.

Imorgon gör vi ett nytt försök. Då måste väl ändå den Jamaicanska vintern vara över? Det är iallafall nästan vår semester. Över alltså. Men innan den är det ska vi sola lite först ;)

Det var ett fantastiskt ställe. Tills passagerarna från ett kryssningsfartyg vällde in i vår lilla oas... Precis där och då kände jag att det där med att kryssa runt i Karibien med en hoper amerikanare verkligen aldrig kommer bli min drömsemester.

Vår guide tipsade oss iallafall om att smaka en frozen marguerita som skulle vara något av strandens "specialitet". Hade vi vetat hur mycket tequila det var i den drinken hade vi nog inte svept varsin innan lunch... 

Efter ett par timmar åkte vi vidare till Ricks café där hugade kan hoppa från elvametersklippor ner i det turkosa vattnet. Behöver jag säga att jag hörde till det fåtal som stod tryggt kvar på land? En härlig dag blev det iallafall.

Vi blev bröllopsvittnen.

Okej. Vi blev ju inte direkt tillfrågade. Men om de gifter sig framför våra solstolar så blir vi ju onekligen vittnen.

Ikväll har alla kvinnor dessutom fått en djupröd ros, oavsett vilken restaurang man valt att äta på.

Nu, till frukosten, var hela entrén till frukosten omgjord till en kärlekstunnel med röda mattan utrullad och en snubbe som spelar tvärflöjt.

Vi får se hur många bröllop det blir på stranden idag...

Men jag har inte badat än... Ja ja, jag SKA men det blir en annan dag ;)

Men nu ska jag klia på mina myggbett (odjur!) och snart är det dags för middag. Vi siktar på italienskt ikväll (franskt igår).

Ikväll intog vi en asiatisk middag som var fantastisk. Och kocken höll hov och stod för underhållningen. Tack och lov så var han en bättre kock än sångare...

Jag tänker bara helt sakligt, utan tillstymmelse till klagan, berätta att det är väder här idag. Igen. 

Idag bestående av tunga mörka moln och kraftig blåst. Sån där blåst som får havet att låta så mycket att min kompis hade svårt att höra sin ljudbok på högsta volym...

Jag uppskattar att de tjocka molnen motsvarar solskyddsfaktor 30. Lägg sedan till att vi är insmorda i faktor 30 (40 i ansiktet) och att vi legat insvepta i badlakan (faktor 90) för att inte frysa på solstolarna.

Det betyder... *räknar inte så snabbt i huvudet* ... att vi har solskyddsfaktor 150!!!! Jisses... Inte undra på att vi inte ens rodnar.

Tack och lov finns det ett filter som heter sunkissed. Det lär ju komma till användning... Nu har vi ju inte ägnat oss åt något maratonkyssande direkt. Mer roat oss med att göra grimaser på selfies...

Nåt ska man ju göra i väntan på solen :)

Det var... Ja, vad ska man säga? Krimskrams i rött, gult och grönt. Överallt. Inte minsta avvikelse i butikernas sortiment. Men P handlade glatt och bär nu "hårförlängning".

Vi fick också veta att vi kan få cannabis som te, att röka eller som en browniekaka... Givetvis förbjudet tillade vår chaufför i förbifarten, men lät mer som att det var en bagatell i sammanhanget...

Nåja. Det klarnade upp under dagen så det har blivit ett par timmar på stranden också.

Fattar inte att vi inte kan få lite färg på våra bleka kroppar! Får snart tagga ner på den däringa solskyddsfaktorn.

Sol och värme är standard. Väder är det bara när något avviker från standarden.

Men idag har vi väder.

Regnväder.

Och vi lyckades få kanonplatser på stranden. Tur i oturen så har vi inte hunnit bli solbrända. Alltså rostar vi inte.

Idag gick vi bet. Igen...

Vi fick visserligen platser ungefär där vi ville. Det vi inte visste var att platserna blev kokheta redan klockan 9 på morgonen... Och då var det försent att byta. Men till imorgon har vi en ny strategi :)!

Det var dock bara jag och H som kokades idag. Våra respektive spelade golf. Den dyraste golfturen de någonsin gått (eller åkt kanske man ska säga). Jag törs inte ens skriva vad det kostade, ha ha ha!!!

Å andra sidan är ALLT svindyrt här. Alltså hutlöst dyrt, så där dyrt så vi inser att vi aldrig kunnat inse i förväg HUR dyrt. En liten ryggmassage kostar typ en miljon. Nä. Kanske inte riktigt. Men banne mig inte långt ifrån. 

Tur att vi bor på all inclusive :)

Men det är en helt fantastisk plats på jorden. Vi har börjat kika lite på vad vi vill se och göra under de här veckorna. Men först vill jag få lite grundfärg. Konstigt nog har vi inte bränt oss än (peppar peppar).

Men jag har gått in i semesterkokongen till fullo. Äter som om jag aldrig sett mat, känner mig fullt frisk för första gången sen förra året och jag har inga problem alls med att ligga raklång på en solstol och bara lyssna på havet som kluckar.

Det är ljuvligt.

Men solen strålar inte hela tiden. Nu på eftermiddagen drog jordens skyfall igång. Men till och med det kändes mysigt! Kurade bara in mig i en stor badrock och tog en bok att läsa.

Nu ska vi försöka bestämma oss för var vi ska äta ikväll. Känns ju hyggligt bra att det är dagens största fråga ;-)

Men nu är vi här! På Jamaica!

Hotellet är fantastiskt! Människorna (de vi träffat hittills) är underbara! Och så är det 30 grader varmt och bara helt ljuvligt!

Här är det fortfarande lördag och klockan runt 20-snåret. Men vi ska krypa till kojs i vårt härliga rum. Vi tycker vi är ursäktade eftersom vi varit vakna ganska precis ett dygn (tror klockan är typ 02,00 i Sverige nu).

Äntligen är det semester, och jag ska njuta av varenda sekund :)