Lillan Hedlunds blogg

07.15

Ingen sol. Travar ändå till stranden med Hanna och lägger fint ut våra badlakan på "våra" solstolar. Och tidningar. För att verkligen visa att platserna är upptagna. Sen tågar vi till frukosten.

Hanna: "Det är lite blå himmel därborta"

07.25

Servitören: Dont worry! Det blir inget regn idag!

07.27

Regnet öser ner.

Servitören: Sorry... Jag hade fel...

08.00

Tillbaka på rummet. Fortfarande regn. Per och Göran packar golfbagarna och drar.

Jag och Hanna ser att regnet avtar.

08.30

Sms från Hanna: Jag drar ner till stranden nu!

08.45

Jag följer tveksamt efter.

Hämtar nya badlakan i handduksutlämningen. Jag är ensam där.

Handdukskillen: Ha en bra dag!

Himlen är fortfarande svart.

Hanna: Solen kommer snart!

09.00

Himlen är svart.

Det blåser halv storm.

Vi ligger tappert på våra solsängar som vi som vanligt släpat runt så de står i riktning mot solen. Ja. Alltså. Om det hade varit sol.

Hanna: Nu ser det lite ljusare ut där borta! Snart kommer solen!

09.15

Hanna: Såg du solglimten?!?! Nu blir det snart bättre!

Jag har gåshud. Över hela kroppen. Till och med på magen.

09.45

Vi biter ihop.

Hanna: Vi måste va redo när den kommer! Solen alltså!

Vi fortsätter bita ihop. Vi, två amerikanare och en svensk till lite längre bort.

10.00

Vi går och tar en varm kopp kaffe. Och varsin muffins. Och varsin kaka. En jamaicanska frågar nyfiket vilket land vi kommer från och småspråkar lite med oss. Vi frågar var solen är. 

Jamaicanskan: Februari är vår sämsta månad. Det är vår vinter!

Och så ler hon.

Vi ler tillbaka. Krystat.

Inte någonstans har vi, innan vår resa, läst att februari är Jamaicas vinter...

10.15

Vi återvänder till våra solstolar.

Biter ihop.

Vi är på solsemester. Punkt.

Hanna: Titta! Nu kommer snart solen!

10.20

Vi stuvar om lite på solstolarna.

Använder varsitt badlakan till att svepa in oss som i kokonger. Bara ansikten utanför, lätt riktade mot solen. Ja. Alltså. Om det hade varit sol.

Pluggar in hörlurarna. Musiken dämpar det värsta oljudet från stormen.

12.45

Vi ger upp. Inte solen. Bara en liten paus för återhämtning. Och lunch. 

14.00

Tillbaka på stranden.

Hanna: Jag vet ett ställe där det är lä! (underförstått: och sol)

Vi går dit. Det är långsidan till toaletten.

Om man trycker sig helt mot väggen så blåser det nästan ingenting!

Vi står som fastnaglade. Med en frälsarkrans mellan oss. Tills en ur hotellpersonalen hastar fram och frågar om vi mår bra.

Då går vi tillbaka till solsängarna. Ja. Eller sängarna iallafall.

Hanna: Men titta! Snart spricker det upp! Nu blåser det åt rätt håll!

Badvakten har hissat röd flagg så blåser gör det iallafall.

15.00

Jag ger mig. Jag ger upp. Hanna stannar. Iallafall en stund till.

Jag känner ingen som är en så sann soloptimist som min vän.

Imorgon gör vi ett nytt försök. Då måste väl ändå den Jamaicanska vintern vara över? Det är iallafall nästan vår semester. Över alltså. Men innan den är det ska vi sola lite först ;)