Lillan Hedlunds blogg

Nåja. Vi hann inte så långt innan molnen började dra ihop sig. Typ till Nyköping. Vårt mål? Italien. Var? Inte den blekaste. Vårt motto var att stanna där vi ville vara, inte mer konkret än så.

Nu var det ju ett par år sedan vi bilsemestrade i Europa. P som verkligen gillar att köra bil långt (en sommar sträckkörde han från Italien och hela vägen hem!) upptäckte att han inte orkade på samma sätt längre. Efter tre timmar bad han om förarbyte och slocknade som en klubbad säl bredvid mig.

Jag tryckte gasen i botten och rattade vidare, söderut, tämligen nöjd med att jag bättrade på medelhastigheten utan att förevigas av vägkameror.

Jo, jag visste ju att det där med körstatistiken är viktig för min kära make. En gång (för flera år sedan) råkade jag som kartläsare missa en avfart och fick en gormande utskällning för att "vi tappar ju för i h-vete medelhastighet!!!". Vad jag då gormade tillbaka lämpar sig inte i tryck, men vi kan väl konstatera att han aldrig mer skrikit så till mig igen ;)

Nåja. Medelhastighet var det. När P vaknade efter några timmar och vi bytte plats var det inte så konstigt att han direkt spanade in statistiken - och så skrek han till och frågade vad jag gjort!

"Höjt medelhastigheten", svarade jag nöjt.

Fel svar.

Med åldern kommer tydligen ekonomin in i bilden... Den här sommaren skulle vi tydligen köra så bränslesnålt som möjligt, något jag tydligen sabbade direkt.

Fast med handen på hjärtat tror jag han blev lite glad. När jag ändå hade förstört den snåla körningen kunde ju han lika gärna stå på han också ;)

Och så rullade vi ut ur landet.