Lillan Hedlunds blogg

Men sen avslutades kvällen med en långpromenad med syrran, och det styrde liksom upp allt. Frisk luft, vacker kväll och suveränt sällskap. Jag klagar inte.

I fredags efter jobbet var vi på kalas, vilket var mycket trevligt! Att födelsedagsbarnet köpt sig en elcykel gjorde ju inte kvällen sämre. Vi var alla tvugna att testköra! Wow! Hur kul som helst! Jag, som är allergisk mot allt vad cykling heter, tyckte det var störtkul!

Mindre rolig var natten som följde när jag fick magsjuka de lux... Tillbringade därför hela lördagen utslagen på sofflocket. Så. Jädra. Frustrerande!

Alla våra helgplaner stöp som ett korthus.

Tur att fixet med skänken och lite andra husprojekt kunde förgylla söndagen. Att laga middag på söndagen kändes inte som ett alternativ. Så vi åkte iväg på vinst och förlust för att hitta någon som kunde servera oss maten.

I Mariefred hittade vi en riktig pärla!

Jisses vad god mat det var! Vi valde helt simpelt köttbullar, och ångrade oss inte för en sekund! Det var nog inte sista gången som Slottspaviljongen får stå för maten när vår egen ork tryter... 😉

Men hyllpapper (fint) verkar vara på utdöende. De fina jag hittat på nätet har varit självklistrande, och jag vill INTE klistra något på hyllorna.

Till slut var det P som hittade ett smårutigt i ljusblått och vitt. Det var kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men kände att det fick duga.

Idag, när vädret var risigt på morgonen, började vi fixa med hyllorna. Då kom jag ihåg att jag fått med mig gammal spets från mormor! Alltså riktigt gammalt spetsband. Det var väl lite av en skräll när jag (som inte kan något om tråd och tyger och sånt) frågade om jag kunde få spetsen. Någonstans tänkte jag att den nog kunde bli fin någonstans någon gång... Och så blev det! Skåpet blev precis så ljuvligt som jag vill ha det!

Det här rummet kommer bli ljuvligt när det blir klart 💕

Om det regnar imorgon ska jag nog börja plocka in och rumstera om i det som är på väg att bli vår Gotlandskammare.

Den här handlar iallafall om att vi ska röra oss mer. Eller mer och mer... Vi ska röra på oss är väl kanske mer korrekt. Så vi har börjat ta kvällspromenader tillsammans. Raska promenader där vi samtidigt dryftar senaste nytt i våra respektive liv.

Och idag gick vi drygt en halv mil!!!! Ja, alltså 5,4 km. Men det låter bättre med "mil". Lite sportigare, lite tuffare.

Älskar de här promenaderna! Och det är faktiskt inte så lätt att BÅDE gå fort OCH snacka oavbrutet som man kan tro. Men vi är så jädra bra på det. 

Nu kan jag med gott samvete landa raklång i soffan och äta upp det sista i godisskålen. Och så kanske jag ska spana in ett schysst hotell i New York.

Nej, nej! Vi ska inte dit (säger P) men han är väl inte sämre karl än att han (kanske) kan ändra sig? Och då vill man ju vara förberedd liksom.

Och imorrn är det fredag - wohoooo!

VI SKA BLI MORMOR OCH MORFAR!!!

Ja, och dottern och hennes fina sambo ska bli föräldrar. Men det är bara en liten detalj i sammanhanget. Det största just nu är ju:

VI SKA BLI MORMOR OCH MORFAR!!!

Fattar ni hur lyckliga vi är?!?!? Vi ska få en liten bebis! 💕

Jag och P är lite lätt hysteriskt glada över den här nyheten. Slår lätt varenda 4-5:a nyhet jag någonsin varit med och skapat. Vi vill liksom bara att han ska komma NU! Eller ja, alltså inte precis nu. Men när han vuxit till sig. Det är halvtid nu. 20 veckor. Och ja, det är en liten pojke ❤️.

Vi ska riva trädgårdsskjulet och bygga en lekstuga, sätta upp skyddsanordning/staket i den branta backen ner bakom garaget, måla och tapetsera om ett rum på övervåningen, P funderar på att bygga ett barnvagnsskjul och, och... Ja, ni fattar. Vi har storslagna planer. Egentligen hinner vi inte jobba. Det är ju så mycket KUL som ska ordnas!

Det är egentligen bara en sak som P och jag inte är överens om. Jag anser att en resa till New York, för att köpa barnkläder, är obligatoriskt. P håller inte med. Men vad vet han om bebiskläder? Nåja. Än har jag inte gett upp hoppet...

Vi längtar efter vår lilla krabat 💕

Jisses vad de har slitit!

När de kom imorse strax före klockan 9 frågade jag hur lång tid de trodde det skulle ta (jag insåg ju att jag inte skulle kunna ta mig in i huset medan de jobbade).

Tre, fyra timmar gissade de på.

Det tog åtta timmar - utan rast!!!

Man kan väl lugnt säga att det var två utsvultna och trötta män som precis lufsade iväg i sina stövlar.

Lite roligt var det ju att grannen i huset på andra sidan vägen också hade takfolk på plats. Men där lägger de om hela taket. De takläggarna stod alldeles tysta och bara stirrade på resultatet på vårt hus när jag nu fick komma ut ur huset (jag fick dispens för att ta mig in för ett par timmar sedan).

Om cirka två veckor kommer målaren hit. Sedan kommer takgubbarna tillbaka för att måla vårt tak med en skyddande beläggning.

Det här kan bli riktigt, riktigt bra. Om ni frågar mig.

Sedan ska det på ny beläggning, men det gör de inte förrän husmålaren är klar.

Tegelrött ska taket bli. Ursprungsfärgen alltså. Det här ska verkligen bli spännande att följa!

För den oinvigde ser det kanske inte ut som vi gjort någonting. Men jag lovar, så mycket som vi röjt i vår trädgård de senaste helgerna har vi inte gjort på sammantaget 20 år i vår förra trädgård. 

Och det är MASSOR kvar att göra...

Vår stora lycka är ändå beslutet vi tog förra veckan. Vi köper in en firma som ska måla vårt hus och våra fönster. De, som är proffs, räknar med att det kommer ta 3-4 veckor. Skulle vi två, amatörer, gjort det hade vi sannolikt behövt ta tjänstledigt tre månader.

Dessutom kommer ett annat företag hit och fixar vårt tak. Vi är såååå himla glada!

Okej. Vi får dra in på annat, men just nu känns det som det är värt allt! (Påminn mig om det när det ösregnar hela min sommarsemester och vi inte reser till sol och värme).

Men lite annat än trädgårdsjobb har vi gjort. På impuls i förra veckan köpte vi biljetter till Jonas Gardells nya föreställning. Han körde genrep här i stan inför premiären den här veckan. Vi fick skratta riktigt gott.

I helgen hämtade vi dessutom det sista hos mormor. De tunga möblerna som syrran och jag ärvt. Det var ingen lättviktsmatch, om man säger så. Men det kommer bli sååååå fint här hemma!

Idag har jag en välbehövlig (och välförtjänt om ni frågar mig) ledig dag. Så nu ska jag lägga på ett kol och se vad jag hinner med. Ser iallafall ut att bli en fin vårdag - jippi ☀️!

Fast ska jag vara helt ärlig så kan jag inte minnas när det skedde senast.

Just den här gången (häromveckan) ställde de dock snällt upp för förevigande (men klagade på solen i ögonen).