Tack för den
Men i dag fick jag en.
På temat "Gör dig vintersnygg" blev jag inbjuden till en fettsugning för "bra pris" på en lokal klinik i stan.
Eeeeeh?!?!?!?!
Jag saaaaaa ju till maken att det är en dum idé att figurera på fejjan i bikini!!!!!
Värre öde kan jag tänka mig
Längtar redan tillbaka till varma strandpromenader, lata dagar, de dagliga söta ananasintagen och svalkande Singha...
Och det var nästan, pyttenästan, så att vi hade kunnat bli kvar.
Flygplanet som skulle ta oss hem hade fått tekniskt fel (fast en passagerare viskade att han sett på thailändska nyheter att det kan ha rört sig om ekonomiskt trubbel). Nåväl. Det resulterade i lite ovisshet om hemresan fram till dess att flygbolaget lyckades ruska fram en annan kärra.
- Det hade tagit en vecka att få ner det planet som ni egentligen skulle åka med, förklarade en "ansvarig" bekymrat.
Ha! Trodde de att vi skulle ha sörjt eller?
Värre öde än att bli kvar i Thailand en vecka kan jag faktiskt tänka mig...
Men nu är vi som sagt hemma. I kylan (även om alla pratar om "rekordvärme").
Så nu får vi fira 1:a advent som tänkt. Det vill säga inte alls. Närå. Jag ska nog få fram lite adventspynt innan söndagen är slut. Men nu är det lördag och jag laddar för kvällens 50-årsfest! Härligt att se fram emot :)
Lata läsdagar
Semestern är nu onekligen slut. Slut är också mina semesterböcker, trots att jag hade bunkrat mer än rejält. Åtta stycken har jag hunnit läsa ut.
Egentligen är jag en kraftig motståndare till att recensera. Vem är liksom jag att döma vad andra lagt ner sig själ i för att skapa? Nä. Ligger inte riktigt för mig. Dessutom är jag ingen "fin-läsare".
Men i dag mina vänner, ska jag göra ett undantag. Det är ingen regelrätt recension, men här kommer mina högst personliga omdömen om pocketböckerna jag roat mig med på solstolen de senaste två veckorna.
Semesterns mest SPÄNNANDE:
(Mari Jungstedt: Den du inte ser)
Egentligen fick jag låna Jungstedts senaste bok av en god vän. Har aldrig läst något av henne förut. Men att ta med sig en inbunden bok på sol- och badsemester fick mig att tveka. Alla vet ju hur en bok ser ut efter en dag med blöta bad. Alltså införskaffade jag själv hennes första - i pocket (= slit & släng). Och vilken lyckträff! Förutom att det blev semesterns mest spännande läsning så sveptes jag också in i min barndoms somrar - långt ifrån Phukets stränder.
Plötsligt var jag istället på stranden vid Gustavs i Fröjel, bland fiskebodarna jag sprang runt som barn och vid stranden där jag och min lillasyster samlade vackra stenar och fossiler. Vilken nostalgitripp - mitt i mördarjakten!
Nu ser jag fram emot att få läsa den inbundna (lånade) boken när jag kommer hem. Dessutom har jag alla hennes andra böcker däremellan att läsa när lusten faller på. Härliga tanke!
Semesterns AHA-UPPLEVELSE:
(Isabel Wolff: Vickis vintagebutik)
Alltså. Begagnade kläder, eller för all del - second hand - har aldrig varit min grej. Prylar är en annan sak. Likaså en begagnad bil. Men kläder? Nja... Tack, men nej tack.
Men i takt med boksidorna börjar jag fascineras av vintage, som det så chict heter i boken. Jag vill plötsligt också ha romantiska spetslinnen från Frankrike! Eller ännu hellre, en klänning skapad av Madame Grès! Okej. Har inte den blekaste om vem hon är, men jag vill ha klänningen ändå!
Att boken dessutom kommer att spinna ett väv runt personliga öden från andra världskriget gör inte boken sämre. Perfekt läsning på solstolen - om ni frågar mig.
Semesterns BESVIKELSE:
(Cecelia Ahern: Gåvan)
Jag blev så glad att jag nästan hoppade jämfota på Akademibokhandeln när jag hittade en ny bok av Ahern! Hennes P.S. I love you älskade jag från första till sista bokstav. Jag kan inte minnas när jag senast så starkt reagerade på en bok. Ibland skrattade jag så att jag skrek högt i soffan där jag låg och läste, jag skrattade så jag fick kramp och var tvungen att pausa. Men jag grät också - hav av tårar så att snoret rann och jag inte kunde visa mig ute med mina svullna ögon. (Filmen som kom senare var dock usel...)
Nåja. Ni fattar att jag hade förväntningar nu.
Därför blev besvikelsen över Gåvan monumental. Vilket bottennapp. Jorå. Jag förstod sensmoralen. Men den magiska känslan (som exempelvis i Alkemisten) ville inte alls infinna sig. Gåvan slog inte an på några känslosträngar alls hos mig. Utom möjligen den att jag hellre sov än läste vidare.
Att jag blev djupt besviken är en underdrift.
Semesterns SPIONINTRIG:
(Kajsa Ingemarsson: Den ryske vännen)
Jag är ett stort fan av Ingemarssons böcker och det underbara med henne är att ingen bok är den andre lik. Och oavsett vad de handlar om så berör hon mig alltid. Hennes senaste bok om änglar landade i mina händer när jag behövde den som mest.
Jag har läst dem alla, men den här hade jag missat och det blev ett självklart val att ta med den här pocketutgåvan på semestern. Och jag gillade den, mycket, men inte lika mycket som många av hennes andra böcker. Är ändå glad över att jag snubblade över den.
Semesterns SLÖBOK:
(Lucy Dillon: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar)
Dög fint som solstolsläsning, och visst - jag skulle kunna tänka mig en bassethund efter att ha plöjt boken. Eller... Kanske inte egentligen. Nåja. Boken fyllde sin funktion som något att fylla solstolstimmarna med i alla fall. Så var det med det.
Semesterns ELEGANTASTE MORDMILJÖER:
(Denise Rudberg: Ett litet snedsprång)
Läste någonstans att Rudberg med den här boken skapat en ny genre. "Chic-crime" tror jag den kallas. Och visst. Jag är benägen att hålla med. Men jag blev också oerhört förtjust i kontrasten mellan de eleganta miljöerna och den medelålders åklagarsekreteraren med håriga ben och vars frisyr tappat både färg och glöd. Jag älskar henne! Och så gillar jag poliskaraktärerna. Kan knappt vänta till nästa fall som Marianne Jidoff och Torsten Ehn ska lösa.
Semesterns TÅRFLÖDE:
(Eva Wiklund: Jag kommer sen...)
Herregud. Som jag grät.
Tur att det är legalt med mörka solglasögon på semestern!
Boken är en dokumentärroman om diskoteksbranden i Göteborg. Sen behöver jag väl egentligen inte säga mer för att ni ska förstå hur mycket jag gråtit.
Men hur bra boken än är så kan man som utomstående aldrig på riktigt förstå vad de inblandade gått - och går - igenom. Men jag är så tacksam över att det finns människor som Anne-Britt Söderberg som låter oss utanför få en inblick i tragedin. Och jag är glad över att Eva Wiklund valt att skriva den i romanform. Jag är övertygad om att boken kan vara en livlina för många människor som befinner sig i kris, men jag hoppas att jag aldrig behöver läsa om boken av den orsaken. Ändå: Boken är ett måste att läsa. Jag är så tacksam att dottern hade den med sig och lånade ut den när min egen bokhög var slutläst.
Semesterns BOTTENNAPP:
(Sofi Fahrman: Elsas värld)
Jag är fel målgrupp för den här boken.
Helt fel inser jag ganska snabbt.
Jag blir irriterad och stör mig på bokens huvudfigur. Framförallt stör det mig att det känns som att boken är en självbiografi, men under täckmantel där huvudpersonen får annat namn. Och det stör mig att det stör mig, för är det något jag ogillar så är det den svenska Jantelagen.
Efter lite grubblande inser jag att det kanske just är Jante som författaren också är rädd för och därför har hon valt att skriva boken på det här sättet. Liksom för att skydda sig själv.
Nåja. Jag är övertygad om att mängder av tjejer dyrkar boken.
Kan bara inte komma ifrån känslan att hon (författaren) hade kunnat säkra upp en större målgrupp av läsare om hon helt frankt sträckt på ryggen och sagt: Det här är jag! Det här är mitt liv! Det här, det är Sofis värld!
Tror hon skulle vinna på det.
P.S. Men jag älskar Alex Schulmans gästkapitel. Inte bara för att han hyser samma tvivel som jag inför den här tjejen, utan också för att jag gillar honom och hans sköna självdistans. Hans sommarkrönikor i GT har fått mig att le många gånger. Men det är inget mot alla asgarv jag brustit ut i när jag läser läsarnas ilskna kommentarer. DET är underhållning. På riktigt.
Dagarna seglar förbi
Men med lite gemensamma krafter lyckades vi klura ut att det är tisdag. Det innebär att vi snart måste lämna värme, palmer och svalkande drinkar på stranden till förmån för vinterjackor, glögg och adventspynt.
Men det får som sagt vänta ett par dagar till.
Och i dag har jag bestämt mig för att leva farligt! Har nämligen lämnat solskyddsfaktor 30 bakom mig efter tio dagar. Jag veeeeet!!! Har nog aldrig använt så hög solskyddsfaktor i hela mitt liv - och i tio dagar!!!! Ofattbart. Men det kära vänner, betyder att ni inte behöver känna er som blekfisar bredvid mig när jag kommer hem. Fast jag har ju förstås suddat ut den värsta grön/grå/vita nyansen i ansiktet. Det kan jag inte förneka :)
Annars är mitt största problem den här semestern att min bikini inte vill torka under nätterna. Ha ha ha ha! Ett problem jag kan leva med. Faktiskt :)
Det här är förresten en av våra favoritbarer där vi svalkar oss i dubbel mening...
Thailändare under bordet...
Jo! Det är sant!
Vi befann oss på en färja vars färd tog sin lilla tid. Så maken lät en eller två Singha (eller nåja kanske några till) slinka ner. Det han då inte visste var att en ung thailändare på semester spanat in makens ölintag och bestämde sig för att inte vara sämre.
Efter en timme stod den vinglige ynlingen framför maken, presenterade sig som Pong och frågade hur många öl maken egentligen druckit. Maken ljög och sa två.
- Nooooo!!!! utbrast Pong förtvivlat och hävdade bestämt att maken druckit fler än så.
Sedan höll han upp tre fingrar för att visa hur många han själv hunnit dricka.
- And I´m drunk, konstaterade han och hickade till.
Stackarn. Han var inte salongsberusad. Han var på ren svenska: packad.
Jag kunde inte låta bli att småfnissa och tjuvlyssnade vidare på samtalet mellan maken och Pong (som var från Bangkok och på semester till Phuket). Maken undrade hur det gått för honom med hans hem efter de stora översvämningarna och så frågade maken om han gick i skolan. Lite förnärmat förklarade Pong (som både hade ett litet underbett och läspade - en otroligt charmig kombination särskilt i hans berusade tillstånd) att han faktiskt fyllt 25. Så det så. Och så berättade han hur han räddat sitt hem genom att bygga en mur/vall runt bostaden. I nästa stund spände han sin klena arm och utbrast:
- Jag är starkare än man tror!
Ha ha ha ha!!! Har aldrig sett någon likna Mowgli så mycket som Pong gjorde i just den stunden! Ha ha ha ha!!!
Maken gjorde ytterligare en ny bekantskap under den färjeturen. En man från Bangladesh (stavas det så?) Han var väldigt mån om att få igång en konversation och berättade efter ett tag att det inte var hans första Thailandsresa. Däremot var det första gången hans FÖRSTA fru fick följa med... Det var kvinnan som satt en bit bort insvept i massor av kläder o inte sa något på hela resan
Sverige beundrade han å det grövsta. Framförallt för vår export av mjölk "en fantastisk kvalitet på svensk mjölk". Sedan lovade han att personligen hämta maken på flygplatsen om han bestämmer sig för att besöka Bangladesh. Maken är dessutom lovad fritt husrum i mannens 3500 kvadratmeter "lilla" hus...
När jag hörde det viskade jag försynt till maken och frågade om han sa att vi bor på 120 kvadrat... Ha ha ha!!!
Dottern suckade mest hela tiden och blundade för att stänga ute bilden av makens nya, lite udda, vänner.
Bara för en liten stund sneglade hon upp och väste diskret till mig:
- MÅSTE han verkligen lära känna okända människor hela tiden????
Själv tycker jag det är ganska underhållande :-)
Bjuder på en lunchbild, hur ska jag klara mig utan det här när jag kommer hem?
En dag att minnas
Phi Phi öarna...
Vilken underbar plats på jorden! Just nu är vi ganska möra efter vår egenhändigt ihopsnickrade utflyktsdag som slog alla förväntningar med råge. Ska se om jag kan få upp lite bilder...
Så vackert så man tappar andan...
Vi tog färjan till phi phi öarna, utan några planer eller schema. Ett riktigt lyckokast! Även om båtresan säkert tog dubbelt så lång tid som speedboat så var det värt det!
Lycklig? Jajamensan!
När vi kom iland på Phi Phi försökte en ung thailändare värva oss för en båtutflykt.
- Bara om du tar oss till platsen där vi kan få snorkla med hajar! sa maken.
Sagt och gjort. För inga pengar alls hade vi plötsligt, båt, kapten/guide, snorkelgrejer och siktet inställt på Long beach.
Maken och dottern och thailändaren hoppade vigt ner i vattnet med lite bröd till fiskarna.
Jag stannade ombord på båten...
Och helt ärligt. Det var en i sällskapet som inte var så där jäkla kaxig när mamma haj plötsligt simmade rakt mot honom. Och jag kan väl säga att det inte var dottern och inte var det guiden. Hrm....
När snorkelturen var klar puttrade vi in till stranden. Åt lunch och badade i lagunen.
Herregud vilken plats på jorden! Och hit vet jag några som snart ska resa! Jag är grön av avund trots att jag precis lämnat stället. Fantastiskt!
I en sån där bungalow vill jag också semestra någon dag...
Long beach.
Som sagt. Det går ingen nöd på oss...
En rad från paradiset
Och nä. För er som undrar, vi är inte i himlen. Men snudd på för jag tror vi hamnat i paradiset.
Ni kan inte ana hur varmt och skönt det är så här nära ekvatorn. Nu har vi njutit och latat oss i precis en vecka. Och jag har läst ut sex av de sju böckerna jag har med mig...
Var vi är? Vi är i Thailand. Jag, maken och dottern på makens "födelsedagsresa". När han fyllde mitt-i-livet-ålder (fast egentligen är det nog inte mitt i utan snarare en bra bit över om man ska va helt ärlig) så ville han inte ha kalas utan istället resa bort. Kruxet var bara att det inte gick några drömresor runt tidpunkten för hans födelsedag. Så det blev fest. Och resa. Fast det sistnämnda lite senare. Alltså nu.
Så här är vi på vita stränder, bland palmer och har det gudomligt ljuvligt skönt.
Det enda som verkligen är trist är att sonen inte kunde följa med. Två veckors semester mitt i tentatider och med massa inlämningsuppgifter att göra var det inte läge för honom att ta ett "break" från högskolestudierna. Därför är vi en familjemedlem kort på resan.
Hittills har vi mest "laddat batterierna" på varsin solstol. Men det är så varmt så vi ligger nästan lika mycket i vattnet - och det säger väl en del om vädret med tanke på hur ovillig jag i vanliga fall är när det gäller just bad. Faktum är att jag först här, i Kamala, tog årets första dopp. Japp. Blev liksom aldrig av i somras, men nu är det gjort. Med råge.
När vi inte lapar sol låter vi oss bli masserade. Guuuud så skönt det är!!!! Eller. Alltså. Första gången jag blev masserad var kanske inte bara helt skön... Thailändskan som skulle fixa min rygg, nacke och axlar fnissade så hon då och då var tvungen att stanna upp för att skratta. Jag tror 43 års stress hade knutit ihop sig i ryggen på mig - och det märkte hon ganska snabbt. Men hon gav sig INTE. Trots att jag avböjt en klassisk thaimassage till förmån för en "snällare" behandling så använde hon till slut hela sin kropp för att lösa upp mina muskelknutor i nacken. Jag grät (eller nåja, tårarna rann i alla fall) och hon tog bara paus för att be mig andas. När hon var klar var vi två vrak som ragglade ut ur bambuhyddan. Men nu förstår jag ju varför jag haft så nedrans många huvudvärksattacker på senare tid...
Och jag blev inte avskräckt. Har varit på återbesök, och nu kändes det betydligt bättre i ryggen till bådas vår förtjusning :)
I dag har dottern och jag dessutom varit och fått manikyr och fina blommor målade på våra naglar. Sånt är alltid trevligt.
Finns mycket att fascineras av här, men det jag och dottern häpnar mest över är makens (tillika dotterns pappa) beteende. Vi tror att han är på väg att konvertera till buddism. Jo! Det är sant! Thailändarna är ju så oerhört vänliga, hjälpsamma och fina och de har fått maken att smälta som ett paket smör i solen. Det har i sin tur resulterat i att han vägrar pruta när vi handlar "eftersom de är såååå himla snälla". Jag och dottern är i chock. Vi pratar om mannen som ALLTID prutar! Vi pratar om mannen som prutar på Coop Forum!!! Det här är mannen som grannar ber om hjälp när de ska handla cyklar, för att han troligen är den som kan hjälpa dem få bättre pris. Om mannen som prutar så skamlöst att barnen, när de var små, nästan grät för att de skämdes över sin fars skambud (men de var ju jäkligt nöjda när de senare fick saker till bra pris). Men nu, nu när vi är i ett land där det snudd på är lag på att pruta - då vägrar han. "För de är ju såååå himla snälla".
Det är nog det vi skrattar mest åt här nere, makens vägran att pruta. Lovar att berätta mer sen, men nu ska jag avrunda här. Vi ska krypa till kojs tidigt för imorgon väntar en utflykt till vad vi hört ska vara ett riktigt paradis (hur nu något kan bräcka det här).
Dottern och maken vill absolut att vi ska simma med hajar när vi kommer fram.
Självklart vägrar jag.
Dottern hävdar att det är heeeelt ofarligt.
Jag betvivlar det starkt.
- Jamen de här hajarna är ju i princip vegetarianer, utbrast dottern till slut.
Jomen tjena. Och jag är en sparris va?
Min dominanta sida
Sa jag att jag var hos optikern häromdagen?
Har ju liksom haft på känn att jag behöver stärka upp synen lite.
Och jodå. Det behövdes. Framförallt på vänster öga. Och så hade visst brytningsfelet förvärrats en hel del.
- För du är väl högerhänt förstår jag? frågade optikern trevligt.
När jag lite förvånat svarade ja lade han snabbt till:
- Ja, jag förstod det så vi får nog öka styrkan på vänster öga.
Jag fattade I.N.G.E.N.T.I.N.G!
Vad har min högerhand med min syn att göra? Men den snälla optikern berättade mycket pedagogiskt om hur den dominanta sidan styr. Alltså. Det var så invecklat så när han hade förklarat klart hade jag inte mage att fråga vilken sida som är den dominanta... Är det höger, som jag skriver med? Eller är det vänster, som jag tydligen ser sämre med?
Skit samma. Fick tillräckligt med ålderskomplex ändå när jag satt där och stirrade mig blind på bokstäver som den vänlige optikern frågade om jag såg. Vilket jag ju inte gjorde... Till slut fick jag den där känslan av att jag kanske var med i typ dolda kameran och kunde inte låta bli att försynt fråga om han körde kuggfrågor också. Det framhöll han å det bestämdaste att han inte gjorde, så jag fick gissa vidare och ynkligt bekänna att det börjar bli lite jobbigt att läsa också, på nära håll.
Där någonstans tror jag optikern såg hur mentalt illa jag började må. För han försökte verkligen lugna mig med att det är likadant för nästan aaaaalla andra också. Den där hinnan är tydligen inte så elastisk längre. Jaha. Säger du det. Jomen tjena. Får man börja grina framför bokstavstavlan?!?!?
När jag inte trodde att synundersökningen kunde bli värre - blev den just - VÄRRE.
När optikern skulle titta in i mina ögon noterade jag nämligen blixtsnabbt att han var tvungen att lite försiktigt LYFTA UPP mina ögonlock! Jaaaaaa!!! Han L-Y-F-T-E dem - som om de hängde i vägen! Så va f-n. Så fort jag kom hem rusade jag in i badrummet och stirrade på mig själv i spegeln. Och jo ta mig f-n! Mina ögonlock är borta! De har liksom "släppt" och hänger över! När hände det?!?! Och vad händer nu?!?! Betyder det här att mina ögonbryn snart kan misstas för mustach?!?!
Börjar misstänka att jag håller på att få äta upp min käcka devis. Ni vet den där om att "det är insidan som räknas". Okej. I teorin är det ju så. Men... Om jag går till mig själv börjar jag nog luta åt att det i praktiken är ren och skär bullshit.
Inte undra på att jag avrundade den där dagen med migränattacken från helvetet.
Men nu har jag i alla fall lite bättre syn igen. Så länge det nu varar...
Mission impossible
Det att hitta en bikini. I november.
Vedervärdigt.
Om det är OMÖJLIGT att hitta en bikini när det råder högsommar ute, hur groteskt vedervärdigt blir det då inte att försöka hitta badplagg nuuuuu????
Suck.
Man kan säga mycket. Men min kropp är inte byggd för minimala plagg...
Och jo. Jag MÅSTE hitta något att bada i (även om jag inte är en badare av större mått). För jag har väl nämnt att vi snart ska till soligare breddgrader? Nähä? Har jag inte sagt det? Kan bero på att jag förträngt det. Nåja. Vi ska i alla fall till landet där man just nu skjuter krokodiler på gatorna och där man kan få en orm ringlandes runt benen när man vadar till hotellet. Visst låter det underbart? Or not...
Fast nu är det ju inte just precis dit vi ska. Tack och lov. Fast känner jag vår Hedlundska resetur rätt så hinner det säkert inträffa någon annan katastrof innan vi kommer till vårt slutmål. För det är alltid något avvikande när vi ska ut och resa. Förra resan blev ju inställd på grund av inbördeskrig... Say no more.
Ja, ja... Om jag ska få till årets första dopp (nä, det blidde inget i somras) så får jag nog ta tag i mission impossible (bikinijakten) imorgon ändå. Och så måste jag försöka hitta ett par lätta små tunna sommarskor... Ha ha ha ha!!!! Någon som vill byta med mig?