Fullmatad helg
Sådärja.
Nu har vi blåst ut ljusen och firat klart. För i dag.
Vilken helg det blev! I fredags övertalade jag dottern att följa med till sonen i Västerås. Egentligen hade dottern tvättstuga, men jag övertalade henne att ta med smutskläderna till mig så lovade jag att fixa det. Om hon följde med.
Sedan visade det sig att sonen också var i större behov av att tvätta, än att shoppa med sin mor och syster. Alltså erbjöd jag mig att ta hans tvätt också...
Därmed fick jag en underbar fredag med BÅDA MINA BARN. Vi fikade, shoppade och gick ut och åt en tidig middag. Sen fick jag betala priset genom att tvätta hela kvällen och halva natten...
På lördagseftermiddagen droppade sedan HELA familjen in i huset. Grabbarna grus kom tillsammans och så slöt dottern upp. Vi skrattade hejdlöst åt dotterns initiativ inför hennes och hennes kompisars halloweenkväll och åt middag tillsammans. Jag hade lagt skumpan på kylning och tänkte avnjuta den med en snygging i soffan och en annan favorit i tv-rutan.
Men ödet ville annorlunda kan man säga...
Hört talas om matförgiftning??? H-vete va sjuk man kan bli!!!! Det var som tusen knivar i magen så jag fick skippa både tv-mys och skumpa (har aldrig varit så glad över den inspelningsbara hårddisken som maken propsade på att införskaffa för något år sedan).
Visade sig i morse att dottern också drabbats av kniv-i-magen-syndromet. Stackarn!
Maken, som avrundade middagen med lite whisky, klarade sig lindrigare. Och sonen, som inte åt så mycket av köttfärsen, klarade sig helt undan.
Nåja. I dag står vi på benen igen och tur var ju det, för i dag är det dotterns dag!
22 år sedan den finaste flickan på jorden såg dagens ljus. Så vi har firat dagen lång med både tårta och sång. Men nu har alla gäster lämnat festen. Sonen har åkt hem till Västerås med två stora Ikea-kassar med ren och struken tvätt. Dottern tog sin säck med rena och strukna kläder + alla presenter och har också lämnat huset.
Med facit i hand kan jag bara konstatera att jag ÄLSKAR att ha hela familjen samlad hemma och jag har njutit av varje minut (ja, bortsett från ett par timmar under lördagskvällen då...).
Grattis fina gumman på 22-årsdagen!!!!
Älskar den här bilden på dottern, tyvärr äger jag inte upphovsrätten och borde väl rullas i tjära och fjädrar för att jag "snott" den. Hoppas fotografen har överseende med mig för den här gången...
Nu har vi blåst ut ljusen och firat klart. För i dag.
Vilken helg det blev! I fredags övertalade jag dottern att följa med till sonen i Västerås. Egentligen hade dottern tvättstuga, men jag övertalade henne att ta med smutskläderna till mig så lovade jag att fixa det. Om hon följde med.
Sedan visade det sig att sonen också var i större behov av att tvätta, än att shoppa med sin mor och syster. Alltså erbjöd jag mig att ta hans tvätt också...
Därmed fick jag en underbar fredag med BÅDA MINA BARN. Vi fikade, shoppade och gick ut och åt en tidig middag. Sen fick jag betala priset genom att tvätta hela kvällen och halva natten...
På lördagseftermiddagen droppade sedan HELA familjen in i huset. Grabbarna grus kom tillsammans och så slöt dottern upp. Vi skrattade hejdlöst åt dotterns initiativ inför hennes och hennes kompisars halloweenkväll och åt middag tillsammans. Jag hade lagt skumpan på kylning och tänkte avnjuta den med en snygging i soffan och en annan favorit i tv-rutan.
Men ödet ville annorlunda kan man säga...
Hört talas om matförgiftning??? H-vete va sjuk man kan bli!!!! Det var som tusen knivar i magen så jag fick skippa både tv-mys och skumpa (har aldrig varit så glad över den inspelningsbara hårddisken som maken propsade på att införskaffa för något år sedan).
Visade sig i morse att dottern också drabbats av kniv-i-magen-syndromet. Stackarn!
Maken, som avrundade middagen med lite whisky, klarade sig lindrigare. Och sonen, som inte åt så mycket av köttfärsen, klarade sig helt undan.
Nåja. I dag står vi på benen igen och tur var ju det, för i dag är det dotterns dag!
22 år sedan den finaste flickan på jorden såg dagens ljus. Så vi har firat dagen lång med både tårta och sång. Men nu har alla gäster lämnat festen. Sonen har åkt hem till Västerås med två stora Ikea-kassar med ren och struken tvätt. Dottern tog sin säck med rena och strukna kläder + alla presenter och har också lämnat huset.
Med facit i hand kan jag bara konstatera att jag ÄLSKAR att ha hela familjen samlad hemma och jag har njutit av varje minut (ja, bortsett från ett par timmar under lördagskvällen då...).
Grattis fina gumman på 22-årsdagen!!!!
Älskar den här bilden på dottern, tyvärr äger jag inte upphovsrätten och borde väl rullas i tjära och fjädrar för att jag "snott" den. Hoppas fotografen har överseende med mig för den här gången...
Prisade monster
Det var länge sen jag skrattade så mycket som i går när dottern visade maskeradkostymerna som hon sytt till sig och sin kompis. Jag FÖRSTÅÅÅÅÅR inte hur hon kan skapa något liknande på några timmar! Själv klarar jag ju inte ens av att sy i en knapp...
Dottern var egentligen bara fundersam över en sak. Hur hon och hennes kompis skulle ta sig förbi dörrvakten på krogen där halloweenpartyt hölls i går kväll.
Men det löste hon galant, med hjälp av sin lillebror som visade sig vara en hejare på körkortstillverkning för utomjordingar...
Här är dottern:
Och här är dottern igen (i kostymen hon sytt åt sin kompis):
Djungeltrumman förtäljer att tjejerna gjord succé på krogen i går kväll (och tydligen på vägen dit också). De lär till och med ha tagit hem pris för kvällens bästa kostym.
Och aldrig någonsin har tjejerna fått visa legitimation i baren så många gånger under en kväll som just i går... Vilket man i och för sig kanske kan förstå när man ser det här:
"Ska jag åka fast för någonting så gör jag det helst med den här urkundsförfalskningen", konstaterade dottern glatt i går.
Sedan fick jag henne att lova på heder och samvete att ringa från polishuset om hon åkte fast. Inte för att jag tänkte hämta henne eller betala borgen eller så. Mer så att jag ville skicka en fotograf till arresten, och sedan själv få skriva den roligaste polisnotisen i mannaminne.... (så tråkig humor har jag! ha ha ha ha!!!).
Dottern var egentligen bara fundersam över en sak. Hur hon och hennes kompis skulle ta sig förbi dörrvakten på krogen där halloweenpartyt hölls i går kväll.
Men det löste hon galant, med hjälp av sin lillebror som visade sig vara en hejare på körkortstillverkning för utomjordingar...
Här är dottern:
Och här är dottern igen (i kostymen hon sytt åt sin kompis):
Djungeltrumman förtäljer att tjejerna gjord succé på krogen i går kväll (och tydligen på vägen dit också). De lär till och med ha tagit hem pris för kvällens bästa kostym.
Och aldrig någonsin har tjejerna fått visa legitimation i baren så många gånger under en kväll som just i går... Vilket man i och för sig kanske kan förstå när man ser det här:
"Ska jag åka fast för någonting så gör jag det helst med den här urkundsförfalskningen", konstaterade dottern glatt i går.
Sedan fick jag henne att lova på heder och samvete att ringa från polishuset om hon åkte fast. Inte för att jag tänkte hämta henne eller betala borgen eller så. Mer så att jag ville skicka en fotograf till arresten, och sedan själv få skriva den roligaste polisnotisen i mannaminne.... (så tråkig humor har jag! ha ha ha ha!!!).
Dagens lärdom(ar)
Alltid lär man sig något...
I dag har jag lärt mig att det är oskönt att flyga när bihålorna är totalt igentäppta. Riktigt jädrans sket-oskönt faktiskt.
Jag har också lärt mig det olämpliga med att glufsa i sig två enorma kaviarmackor - efter att man snutit snor åtta timmar i sträck. Ni vet den där illröda överläppen som infinner sig efter ett par snyttimmar (alltså mellanrummet mellan näsan och munnen kan man förenklat säga) - den gör det jäkligt ont att få kaviar på.
Eller rättare sagt, inte ont. Mer som om en driljard pissmyror attackerat precis från överläppen och upp till snoken. Det sviiiiiider något så in i h... Ja, alltså... Det är oskönt helt enkelt.
I know! Nu tänker ni: varför åt hon då TVÅ stora mackor med kaviar om det gjorde så ont?!?!?
Men se det gjorde jag inte! Jag åt inte - läs igen. Jag G.L.U.F.S.A.D.E!!! Eller hetsåt är också en korrekt beskrivning.
Alltså var mackorna i princip redan nere i magen när svidattacken kom.
Men nu vet jag bättre. Till nästa gång. Kaviar och bonnförkylning i kombination går bort.
Och så har jag lärt mig att jag ALLTID bör ha idomin-salva hemma (vilket jag trodde jag hade men inte hade).
ALLA andra salvor i det här huset sviiiiiider!!!! Jag lovar. Jag har provat. Har bara xylocain-salvan kvar att testa - och om den inte bedövar så tänker jag kräva pengarna tillbaka.
Tja. Det var väl vad jag lärt mig i dag. Typ.
I dag har jag lärt mig att det är oskönt att flyga när bihålorna är totalt igentäppta. Riktigt jädrans sket-oskönt faktiskt.
Jag har också lärt mig det olämpliga med att glufsa i sig två enorma kaviarmackor - efter att man snutit snor åtta timmar i sträck. Ni vet den där illröda överläppen som infinner sig efter ett par snyttimmar (alltså mellanrummet mellan näsan och munnen kan man förenklat säga) - den gör det jäkligt ont att få kaviar på.
Eller rättare sagt, inte ont. Mer som om en driljard pissmyror attackerat precis från överläppen och upp till snoken. Det sviiiiiider något så in i h... Ja, alltså... Det är oskönt helt enkelt.
I know! Nu tänker ni: varför åt hon då TVÅ stora mackor med kaviar om det gjorde så ont?!?!?
Men se det gjorde jag inte! Jag åt inte - läs igen. Jag G.L.U.F.S.A.D.E!!! Eller hetsåt är också en korrekt beskrivning.
Alltså var mackorna i princip redan nere i magen när svidattacken kom.
Men nu vet jag bättre. Till nästa gång. Kaviar och bonnförkylning i kombination går bort.
Och så har jag lärt mig att jag ALLTID bör ha idomin-salva hemma (vilket jag trodde jag hade men inte hade).
ALLA andra salvor i det här huset sviiiiiider!!!! Jag lovar. Jag har provat. Har bara xylocain-salvan kvar att testa - och om den inte bedövar så tänker jag kräva pengarna tillbaka.
Tja. Det var väl vad jag lärt mig i dag. Typ.
Inte en julpryl i sikte
När jag för snart två veckor sedan sprang runt i butiker hemma i Sverige så blev jag helt överrumplad av alla tomtar, julkulor och glitter som redan kommit fram. Första halvan av oktober är onekligen liiiiite tidigt för att dra igång julkommersen. Det tycker till och med en julnörd som jag...
De senaste dagarna har jag besökt ett antal butiker här nere i Polenlandet, och faktum är att det inte finns en julpryttel så långt ögat kan nå. Inte ens en pytteliten tomte - ingenting.
Då mindes jag plötsligt!
I fjol, dagen före första advent, var vi ett ganska stort sällskap som begav oss in till Gdansk. Sent den eftermiddagen bestämde vi oss för att gå och titta på julskyltningen och blev både snopna och besvikna när det inte fanns något att titta på!!!
Några av oss mer rutinerade Polenresenärer förstod inte riktigt, för om våra minnen inte svek oss så brukar julpyntandet i Polen inte direkt vara osynligt...
Senare samma kväll insåg vi dock någonting.
När mörkret lagt sig, folk försvunnit från gator och torg, då började jobbet. Med att julpynta den gamla hansastaden. Så allt skulle tindra och glittra på söndagen - den första advent.
Snacka om att hålla på traditioner! Inte en jädrans minut för tidigt drog de i gång julkommersen.
Ska bli spännande att se om de klarar av att stå emot omvärldens tryck ytterligare ett år och invänta första advent som startskott för julen. I såna fall ska de ha en stor eloge, polackerna, som inte tjuvstartar julen.
De senaste dagarna har jag besökt ett antal butiker här nere i Polenlandet, och faktum är att det inte finns en julpryttel så långt ögat kan nå. Inte ens en pytteliten tomte - ingenting.
Då mindes jag plötsligt!
I fjol, dagen före första advent, var vi ett ganska stort sällskap som begav oss in till Gdansk. Sent den eftermiddagen bestämde vi oss för att gå och titta på julskyltningen och blev både snopna och besvikna när det inte fanns något att titta på!!!
Några av oss mer rutinerade Polenresenärer förstod inte riktigt, för om våra minnen inte svek oss så brukar julpyntandet i Polen inte direkt vara osynligt...
Senare samma kväll insåg vi dock någonting.
När mörkret lagt sig, folk försvunnit från gator och torg, då började jobbet. Med att julpynta den gamla hansastaden. Så allt skulle tindra och glittra på söndagen - den första advent.
Snacka om att hålla på traditioner! Inte en jädrans minut för tidigt drog de i gång julkommersen.
Ska bli spännande att se om de klarar av att stå emot omvärldens tryck ytterligare ett år och invänta första advent som startskott för julen. I såna fall ska de ha en stor eloge, polackerna, som inte tjuvstartar julen.
En dag i sandlådan
Egentligen hade vi bestämt att lördagen skulle ägnas åt inventering av skobutikerna. Eller vi och vi... Det kanske mest var jag som bestämde om jag ska vara helt ärlig... Men i vilket fall som helst så är jag inte sämre än att jag kan ändra mig.
När vi vaknade i lördags sken nämligen solen så skoinköpsplanerna ersattes genast med en annan utflykt.
Vi åkte till nationalparken i Leba (uttalas inte L utan mer som W - i engelskans what). Vi har hört så mycket om det här stället ända sen vi kom till Polenlandet, men av någon underlig anledning har vi inte pallrat oss dit. Inte förrän nu.
Det som är det specifika med det här stället är sanddynorna. Här finns, enligt uppgift, den högsta sanddynan i hela europa. Det är några annorlunda vindar (typ) som gör att den här platsen vuxit fram. Och det fascinerande är att platsen kan se olika ut vid olika tillfällen man besöker det. För det räcker med att det blåser fem sekundmeter så flyttar sig sanddynorna i en fart av 18 kilometer i timmen. Och UNDER allt sägs en by finnas begravd...
Nåja. Det var fantastiskt vackert i alla fall. Givetvis hade jag glömt kameran hemma - i Sverige. Men min iPhone funkade hyggligt för dokumentation.
När vi vaknade i lördags sken nämligen solen så skoinköpsplanerna ersattes genast med en annan utflykt.
Vi åkte till nationalparken i Leba (uttalas inte L utan mer som W - i engelskans what). Vi har hört så mycket om det här stället ända sen vi kom till Polenlandet, men av någon underlig anledning har vi inte pallrat oss dit. Inte förrän nu.
Det som är det specifika med det här stället är sanddynorna. Här finns, enligt uppgift, den högsta sanddynan i hela europa. Det är några annorlunda vindar (typ) som gör att den här platsen vuxit fram. Och det fascinerande är att platsen kan se olika ut vid olika tillfällen man besöker det. För det räcker med att det blåser fem sekundmeter så flyttar sig sanddynorna i en fart av 18 kilometer i timmen. Och UNDER allt sägs en by finnas begravd...
Nåja. Det var fantastiskt vackert i alla fall. Givetvis hade jag glömt kameran hemma - i Sverige. Men min iPhone funkade hyggligt för dokumentation.
Rosenkind
Det här mina vänner, det här är nostalgi på hög nivå.
I går i mataffären sprang vi rakt på en flaska med "rosenkind". Eller Rotbäckchen som det tydligen heter. Men när vi var små kallade vi det alltid för rosenkind. Under årets mörkare årstider fick vi alltid en slurk av den här "nyttighetsdrycken". Eller slurk och slurk. En äggkopp med rosenkind om dagen var mormors recept för att hålla oss barn pigga och krya. Och jag ääääälskade verkligen rosenkind, och sörjde att vi bara fick en äggkoppsdos om dagen. Hade jag fått bestämma hade vi halsat drycken glasvis...
Klart som sjutton att det slank ner en flaska i matkorgen i går. Jag var nästan 100 på att det var samma dryck eftersom bilden av den rosenkindade flickan sitter som ett etsat barndomsminne på näthinnan.
Men helt säker var jag inte förrän jag i morse skruvade av korken, fyllde en äggkopp (det är ju SÅ den ska drickas!) med den nästan brungrumliga drycken och sniffade på doften.
- Det här är rätt. Det här är rosenkind på riktigt, sa jag nöjt till maken innan jag svepte innehållet i äggkoppen.
Eftersom min tyska haltar och den polska översättningen på flaskans baksida är helt obegriplig för mig så har jag ingen aning om vilken nytta drycken kan tänkas göra. Men om ni runt halloween ser en påskkärringlik person med rosor på kinderna - då vet ni vem det är.
Urspårning...
Maken: Titta! Kolla här! Den här appen MÅSTE du ha!
På sin iPad visar han mig sedan den "fenomenala" appen som visar tågens avgångs- och ankomsttider. Den ser ungefär ut som den stora tavlan på Stockholms central.
Fin. Visst. Men kändes inte som något för mig.
Jag: Nja... Vad ska jag med den till?
Maken: Men den är ju SKIIIITBRA!!! Den visar förseningar också!
Jag: Jo jo... Men jag åker ju inte tåg...
Maken: Men du MÅSTE ha den! Kolla här då!!!
Sen får jag en demonstration i fiffigheten med tågappen.
Där och då slår det mig en sak.
Jag: Men VARFÖR har du tankat ner den appen? Det är tågtrafiken i Sverige. Du bor ju inte ens i Sverige. Och OM du bott i Sverige så hade du ju ändå inte haft någon nytta av den. Du åker ju aldrig tåg - ALDRIG. Du AVSKYR ju att åka tåg. Så VARFÖR har du tankat ner alla avgångs- och ankomsttider?!?!?!
Maken ligger tyst ett tag. Uppenbarligen besviken på min bristande entusiasm. Sen muttrar han:
- Den är i alla fall bra... Och så är den gratis också...
Aha. Jamendåså.
Musikdjungel
Nope. Bloggdöden (den riktiga) har inte drabbat mig. Än.
Drabbad har jag blivit av något helt annat.
Spotify.
Ja, ja, ja! Jag vet. Alla andra har haft det i typ tusen år.
Men för fru Hedlund är det nytt - och det är baske mig som att födas på nytt.
Man har ju musikminnen till allt! Just nu går jag igenom barndom, tidig tonår, mittentonåren och slutet av tonåren. Jag grinar en skvätt, skrattar massor och sjunger så det står härliga till här hemma i köket.
Shit. Man blir helt slut ju.
Spotify är alltså skälet till att jag inte har tid att skicka mail till mina vänner, ringa några samtal, hålla mig ajour med fejjan - och jag har inte tid att blogga!!!!
Ville bara berätta det. Om intresseklubben vill notera varför det är lite glest med blogginlägg hos Hedlundskan.
Nu: Tillbaka till musikdjungeln!
Klantskalle!
HUR KUNDE JAG???!!!???
Är såååå besviken på mig själv.
Och det här måste vara den i särklass största anledningen till att det är skrutt att bo ensam.
Jag missade att spela in Greys Anatomy!
Och när jag kom på det kunde jag inte ringa hem till sonen och be honom spela in kvällens avsnitt.
Skit också.
Jomen visst. Jag skulle kanske kunna se det i datorn. Men jag har helt glömt bort koder och användarnamn och hela fadderullan för att kunna logga in.
Klantskalle är förnamnet.
Är såååå besviken på mig själv.
Och det här måste vara den i särklass största anledningen till att det är skrutt att bo ensam.
Jag missade att spela in Greys Anatomy!
Och när jag kom på det kunde jag inte ringa hem till sonen och be honom spela in kvällens avsnitt.
Skit också.
Jomen visst. Jag skulle kanske kunna se det i datorn. Men jag har helt glömt bort koder och användarnamn och hela fadderullan för att kunna logga in.
Klantskalle är förnamnet.
Via Direkt - kan jag hjälpa till?
Och jo. Det kunde jag tydligen.
Två timmar och 26 telefonsamtal senare hade sonen överlevt sitt livs första tvättstugepass.
Fast värmen i torkskåpet fick vi inte att funka. Inte ens med hjälp av dotterns assistans.
Jo. Hon fick också rycka in och besvara en del av telefonsamtalen eftersom jag inte bara stod i en tvättstuga på distans. Jag var också blåljusutryckare för akut-nära-döden-kudd-abstinens.
Aldrig hört talas om kuddabstinens?
Jag blev varse vad det var när jag körde på motorvägen och inte alls hade långt kvar till avfarten som skulle leda mig hem. Då ringde min mobil. Att dottern lyckades pricka in en ledig lucka mellan sonens tvättstugesamtal måste ju ha varit en ren och skär lyckträff. Ja. För dottern alltså. Och hon var desperat.
HON BEHÖVDE OMEDELBART ÅKA TILL IKEA OCH KÖPA KUDDAR!
Så jag gjorde en u-sväng på motorvägen.
Närå. Det gjorde jag inte.
Fast mest för att soppalampan lyste röd och tjöt. Så jag svängde in till macken hemma. Fyllde tanken med soppa och magen med en kokt med bröd. SEN gav jag mig ut på motorvägen igen. Klockan kvart i sju... Ni vet att Ikea stänger åtta va? Och att det är motorvägsarbeten nästan hela vägen dit.
Men vaddå? Jag hade ju ändå inget viktigare för mig. Ja, bortsett från tvättandet då. I telefonluren.
Tio minuter över sju klev vi in på Ikea
Åtta minuter senare hade dottern lindrat sin kuddabstinens och vi kunde i lugn och ro ägna en hel kvart åt att spana in olika doftljus. Ja, samtidigt som vi turades om att komma med tvättråd då. Till två maskiner tvätt (en svart och en vit) behövs i och för sig kanske inte så mycket råd.
Det var mer hur man får igång maskiner, av maskiner, stänger luckor, tömmer luddet i torktumlaren, vilken tidsåtgång som är normal för en kulörtvätt, vad ÄR en kulörtvätt, hur lång tid tar egentligen en munkjacka på sig för att torka, VARFÖR kommer det bara kalluft i skåpet trots att det är inställt på 60 grader, VARFÖR blir det inte varmt när jag ökar till 90 grader, och var gör jag av all tvätt i lägenheten - alltså den som aldrig hann torka i torkskåpet som inte ville bli varmt.
Typ sådana tvättråd svarade vi på.
Dotterns svar till sin lillebror på den sista frågan var kanske den bästa:
- Du ska ju bli civilingenjör! Kom på något!
Fast sen var hon snäll och berättade om alla platser i SIN lägenhet som lämpar sig för våt tvätt som inte hann torka innan tvättstugetiden var slut.
Kvart över åtta var alla glada.
Dottern hade fått stilla sitt akuta kuddabstinensbesvär.
Sonen hade överlevt sin första tvättstugeupplevelse.
Och jag kunde ratta hemåt.
IGEN.
Sa jag att jag åkte hemifrån för en liten sväng vid halv tio i förmiddags? Den "lilla svängen" tog drygt elva timmar.
Hade jag vetat det hade jag tänt utomhusbelysningen innan jag drog.
Två timmar och 26 telefonsamtal senare hade sonen överlevt sitt livs första tvättstugepass.
Fast värmen i torkskåpet fick vi inte att funka. Inte ens med hjälp av dotterns assistans.
Jo. Hon fick också rycka in och besvara en del av telefonsamtalen eftersom jag inte bara stod i en tvättstuga på distans. Jag var också blåljusutryckare för akut-nära-döden-kudd-abstinens.
Aldrig hört talas om kuddabstinens?
Jag blev varse vad det var när jag körde på motorvägen och inte alls hade långt kvar till avfarten som skulle leda mig hem. Då ringde min mobil. Att dottern lyckades pricka in en ledig lucka mellan sonens tvättstugesamtal måste ju ha varit en ren och skär lyckträff. Ja. För dottern alltså. Och hon var desperat.
HON BEHÖVDE OMEDELBART ÅKA TILL IKEA OCH KÖPA KUDDAR!
Så jag gjorde en u-sväng på motorvägen.
Närå. Det gjorde jag inte.
Fast mest för att soppalampan lyste röd och tjöt. Så jag svängde in till macken hemma. Fyllde tanken med soppa och magen med en kokt med bröd. SEN gav jag mig ut på motorvägen igen. Klockan kvart i sju... Ni vet att Ikea stänger åtta va? Och att det är motorvägsarbeten nästan hela vägen dit.
Men vaddå? Jag hade ju ändå inget viktigare för mig. Ja, bortsett från tvättandet då. I telefonluren.
Tio minuter över sju klev vi in på Ikea
Åtta minuter senare hade dottern lindrat sin kuddabstinens och vi kunde i lugn och ro ägna en hel kvart åt att spana in olika doftljus. Ja, samtidigt som vi turades om att komma med tvättråd då. Till två maskiner tvätt (en svart och en vit) behövs i och för sig kanske inte så mycket råd.
Det var mer hur man får igång maskiner, av maskiner, stänger luckor, tömmer luddet i torktumlaren, vilken tidsåtgång som är normal för en kulörtvätt, vad ÄR en kulörtvätt, hur lång tid tar egentligen en munkjacka på sig för att torka, VARFÖR kommer det bara kalluft i skåpet trots att det är inställt på 60 grader, VARFÖR blir det inte varmt när jag ökar till 90 grader, och var gör jag av all tvätt i lägenheten - alltså den som aldrig hann torka i torkskåpet som inte ville bli varmt.
Typ sådana tvättråd svarade vi på.
Dotterns svar till sin lillebror på den sista frågan var kanske den bästa:
- Du ska ju bli civilingenjör! Kom på något!
Fast sen var hon snäll och berättade om alla platser i SIN lägenhet som lämpar sig för våt tvätt som inte hann torka innan tvättstugetiden var slut.
Kvart över åtta var alla glada.
Dottern hade fått stilla sitt akuta kuddabstinensbesvär.
Sonen hade överlevt sin första tvättstugeupplevelse.
Och jag kunde ratta hemåt.
IGEN.
Sa jag att jag åkte hemifrån för en liten sväng vid halv tio i förmiddags? Den "lilla svängen" tog drygt elva timmar.
Hade jag vetat det hade jag tänt utomhusbelysningen innan jag drog.
Om jag kunde laga mat...
När jag ändå är i tipsfarten: Dotterns goaste vän bjuder på helt fantastiska recept och bilder som får det att vattnas i munnen på mig.
Om - säger OM - jag hade kunnat laga mat hade jag slaviskt lagat allt gott hon tipsar sina läsare om.
Du kan läsa alla underbara matlåderecept som Bettina skapar här.
Själv får jag nöja mig med köttfärssås på burk i dag. Faktiskt inte så dumt det heller.
Om - säger OM - jag hade kunnat laga mat hade jag slaviskt lagat allt gott hon tipsar sina läsare om.
Du kan läsa alla underbara matlåderecept som Bettina skapar här.
Själv får jag nöja mig med köttfärssås på burk i dag. Faktiskt inte så dumt det heller.
Teknikmorsan
Om du sneglar bakom dig, lååååångt bakom dig. Kanske måste du spana mot månen. Då ser du hur lilla jag kommer haltande i min nyfunna teknikvärld. Den där aaaalla andra varit i evigheter.
Yup. Jag är på gång nu. Sent ska syndaren vakna. Men nu har jag äääääntligen blivit med iPhone. Och så här typ nästan två veckor in i det nya "ägandet" kan jag bara konstatera en sak:
Man kan faktiskt älska en pryl. På riktigt.
I dag kan jag inte begripa varför den lilla luren (eller datorn eller va f-n det nu är) gett mig skrämselhicka så till den milda grad att jag faktiskt klistrade ihop min gamla mobil för att slippa byta till en modernare. Jo! Jag limmade. Fråga iPhone-säljaren! Han undrade varför han inte kunde öppna bakstycket och komma åt sim-kortet...
Nåja. Det var ett sidospår. Jag har alltså blivit med iPhone. Och för att avancera ytterligare har jag precis nu aktiverat Spotify - både i mobilen och i datorn OCH jag har provat att det funkar - och DET GÖR DET!!!!
Känner mig som värsta teknikmorsan (även om det nog är tur att jag är själv i huset för alla andra hade kräkts på att höra "Moves like Jagger" 3711 gånger på raken...)
Och när jag ändå är igång har jag fixat mitt Skype-konto också.
Nja. Alltså. Fixat och fixat. Jag har ordnat med lösenordet skulle man väl kunna säga.
När maken var hemma på snabbvisit häromsistens loggade han nämligen ut mig från mitt Skypekonto när han lånade min dator. Jädrar vad fula ord det kom ur min mun när han berättade vad han gjort...
Det har nämligen blivit någon form av "error" i den del av min hjärna som handhar lösenord. Det är liksom fullt där och de som inte används regelbundet (som typ bankomatkoden) tenderar att försvinna. Och NEJ! Jag kan INTE ha samma lösenord till ALLT!!!! Fatta hur nöjda kontokaparna skulle bli då, va?!?!? Alltså har jag typ en driljon lösenord som jag ska försöka hålla i minnet. Fattar ju vem som helst att det inte funkar.
Så Skype-lösenordet var puts väck.
Lika borta var minnet av vilken mailadress jag angett när jag skapade kontot (jo, jag har råkat samla på mig en drös olika såna också).
Men nu så! Nu är ordningen återställd.
Och jag har tillgång till Skype igen och jag har tillgång till Spotify.
Wohoooo!
Nu ska jag bara be någon snäll själ visa mig hur man gör låtlistor. SEN kanske jag kan börja promenera.
Jo. Det hör ihop. En orsak till att jag inte motionerar är att jag inte har någon bra musik i lurarna (för jag har glömt hur man tankar ner musik till iPoden som numera bara samlar damm i bokhyllan).
Ändå känner jag mig oerhört nöjd just nu.
Faktiskt som värsta teknikmorsan.
Yup. Jag är på gång nu. Sent ska syndaren vakna. Men nu har jag äääääntligen blivit med iPhone. Och så här typ nästan två veckor in i det nya "ägandet" kan jag bara konstatera en sak:
Man kan faktiskt älska en pryl. På riktigt.
I dag kan jag inte begripa varför den lilla luren (eller datorn eller va f-n det nu är) gett mig skrämselhicka så till den milda grad att jag faktiskt klistrade ihop min gamla mobil för att slippa byta till en modernare. Jo! Jag limmade. Fråga iPhone-säljaren! Han undrade varför han inte kunde öppna bakstycket och komma åt sim-kortet...
Nåja. Det var ett sidospår. Jag har alltså blivit med iPhone. Och för att avancera ytterligare har jag precis nu aktiverat Spotify - både i mobilen och i datorn OCH jag har provat att det funkar - och DET GÖR DET!!!!
Känner mig som värsta teknikmorsan (även om det nog är tur att jag är själv i huset för alla andra hade kräkts på att höra "Moves like Jagger" 3711 gånger på raken...)
Och när jag ändå är igång har jag fixat mitt Skype-konto också.
Nja. Alltså. Fixat och fixat. Jag har ordnat med lösenordet skulle man väl kunna säga.
När maken var hemma på snabbvisit häromsistens loggade han nämligen ut mig från mitt Skypekonto när han lånade min dator. Jädrar vad fula ord det kom ur min mun när han berättade vad han gjort...
Det har nämligen blivit någon form av "error" i den del av min hjärna som handhar lösenord. Det är liksom fullt där och de som inte används regelbundet (som typ bankomatkoden) tenderar att försvinna. Och NEJ! Jag kan INTE ha samma lösenord till ALLT!!!! Fatta hur nöjda kontokaparna skulle bli då, va?!?!? Alltså har jag typ en driljon lösenord som jag ska försöka hålla i minnet. Fattar ju vem som helst att det inte funkar.
Så Skype-lösenordet var puts väck.
Lika borta var minnet av vilken mailadress jag angett när jag skapade kontot (jo, jag har råkat samla på mig en drös olika såna också).
Men nu så! Nu är ordningen återställd.
Och jag har tillgång till Skype igen och jag har tillgång till Spotify.
Wohoooo!
Nu ska jag bara be någon snäll själ visa mig hur man gör låtlistor. SEN kanske jag kan börja promenera.
Jo. Det hör ihop. En orsak till att jag inte motionerar är att jag inte har någon bra musik i lurarna (för jag har glömt hur man tankar ner musik till iPoden som numera bara samlar damm i bokhyllan).
Ändå känner jag mig oerhört nöjd just nu.
Faktiskt som värsta teknikmorsan.
Skrattrynkor
Tack Fredrik Backman för att du förlänger mitt liv!
Ja. Ett gott skratt förlänger väl livet?
Jag kommer bli lika gammal som en sån där rysk youghurt-tant om han fortsätter skriva som han gör :)
Kan bara inte bestämma mig för vem jag gillar mest, Fredrik eller hans fru...
Nyfiken?
Kika in här då:
http://fredrik.cafe.se
Ja. Ett gott skratt förlänger väl livet?
Jag kommer bli lika gammal som en sån där rysk youghurt-tant om han fortsätter skriva som han gör :)
Kan bara inte bestämma mig för vem jag gillar mest, Fredrik eller hans fru...
Nyfiken?
Kika in här då:
http://fredrik.cafe.se
Julklappsshopping
Sådärja.
Då är det bokat.
Dagen då jag och lillesyrran ska genomföra vår årliga julklappsshopping i Stockholm.
För säkerhetsskull har vi lagt in en "reservdag" i almanackan också. Om vår ursprungliga plan av någon anledning skulle skita sig.
Jag äääääälskar den här dagen! Trots att jag vet att mina armar kommer få något av en orangutang-look och värka i en vecka efteråt (av allt bärande på kassar) så finns det få saker inför julen som jag älskar mer än den här dagen.
Åh, vad jag är lycklig för att vi lyckats boka in det i år igen!
Då är det bokat.
Dagen då jag och lillesyrran ska genomföra vår årliga julklappsshopping i Stockholm.
För säkerhetsskull har vi lagt in en "reservdag" i almanackan också. Om vår ursprungliga plan av någon anledning skulle skita sig.
Jag äääääälskar den här dagen! Trots att jag vet att mina armar kommer få något av en orangutang-look och värka i en vecka efteråt (av allt bärande på kassar) så finns det få saker inför julen som jag älskar mer än den här dagen.
Åh, vad jag är lycklig för att vi lyckats boka in det i år igen!
Bonde eller snickare?
Dagens tuffaste jobb: Välja rätt i tv-tablån.
20.00
Förälskad bonde eller arg snickare?
Arga snickaren
Check!
21.00
Poliser med solbrillor eller Doktor Dreamy?
Greys anatomy
Check!
Till förrätt får det bli: The big bang theory
Till dessert: The Mentalist
Då så. Då var jag klar.
Ring inte mig mellan 19.30 och 23.00 för då är jag upptagen.
20.00
Förälskad bonde eller arg snickare?
Arga snickaren
Check!
21.00
Poliser med solbrillor eller Doktor Dreamy?
Greys anatomy
Check!
Till förrätt får det bli: The big bang theory
Till dessert: The Mentalist
Då så. Då var jag klar.
Ring inte mig mellan 19.30 och 23.00 för då är jag upptagen.
Partytrick på akuten
Jag har lovat mig själv att SLUTA skriva en sjukstugeblogg med eländesuppdateringar.
Men jag måste få göra ett litet inlägg till i frågan...
I går började jag nämligen skratta för mig själv när jag kom till jobbet och fick veta att jag skulle till - just det - AKUTEN.
Är det inte ödets ironi så säg?
Befarade dock att jag inte skulle kunna hålla mig professionell och saklig, för jag har verkligen varit arg, ledsen och upprörd över hur länge min snart 90-åriga mormor fick sitta och vänta där i förra veckan.
Att det kokade i skallen på mig när jag anlände till sjukhuset i går är ingen överdrift.
Men efter att ha suttit och lyssnat på läkare, undersköterskor och sjuksköterskor lugnade jag sakta ner mig. De har påbörjat ett fantastiskt förbättringsarbete på akutmottagningen, och den entusiasmen som de här anställda utstrålade värmde mig långt in i hjärtat.
Shit. Om de får med sig alla sina kollegor kommer stan få en akutmottagning av högsta klass - och jag tror f-n mig att de kan lyckas! Från att ha kommit in smått rabiat lämnade jag akutmottagningen lycklig. Så smittsam var deras positiva energi för det omvälvande arbete de precis påbörjat.
Klart jag fortfarande är skitledsen för att just min mormor råkade ut för någon som körde ett partytrick på akuten förra veckan för att slippa ta sig an henne. Men jag hoppas - och tror faktiskt - att det snart kan vara ett minne blott.
Måste faktiskt säga att det i går var en ren fröjd att få besöka akuten :)
Men jag måste få göra ett litet inlägg till i frågan...
I går började jag nämligen skratta för mig själv när jag kom till jobbet och fick veta att jag skulle till - just det - AKUTEN.
Är det inte ödets ironi så säg?
Befarade dock att jag inte skulle kunna hålla mig professionell och saklig, för jag har verkligen varit arg, ledsen och upprörd över hur länge min snart 90-åriga mormor fick sitta och vänta där i förra veckan.
Att det kokade i skallen på mig när jag anlände till sjukhuset i går är ingen överdrift.
Men efter att ha suttit och lyssnat på läkare, undersköterskor och sjuksköterskor lugnade jag sakta ner mig. De har påbörjat ett fantastiskt förbättringsarbete på akutmottagningen, och den entusiasmen som de här anställda utstrålade värmde mig långt in i hjärtat.
Shit. Om de får med sig alla sina kollegor kommer stan få en akutmottagning av högsta klass - och jag tror f-n mig att de kan lyckas! Från att ha kommit in smått rabiat lämnade jag akutmottagningen lycklig. Så smittsam var deras positiva energi för det omvälvande arbete de precis påbörjat.
Klart jag fortfarande är skitledsen för att just min mormor råkade ut för någon som körde ett partytrick på akuten förra veckan för att slippa ta sig an henne. Men jag hoppas - och tror faktiskt - att det snart kan vara ett minne blott.
Måste faktiskt säga att det i går var en ren fröjd att få besöka akuten :)
Ordning i leden
Dottern mår så pass bra att hon har flyttat hem till sin egen lägenhet igen.
Och mormor har skrivits ut från sjukhuset och verkar också nöjd och glad över att vara hemma igen.
Själv har jag återgått till förvärvsarbete och precis avslutat ett elvatimmarspass.
Shit, vad skönt det är med en helt vanlig tråkig sketen måndag när det egentligen inte händer någonting!
Och mormor har skrivits ut från sjukhuset och verkar också nöjd och glad över att vara hemma igen.
Själv har jag återgått till förvärvsarbete och precis avslutat ett elvatimmarspass.
Shit, vad skönt det är med en helt vanlig tråkig sketen måndag när det egentligen inte händer någonting!
Uteslutningsmetoden
Nähä.
Det var inte Borelia heller. Och TBE uteslöt de tidigare tillsammans med alla andra hjärnhinneinflammationer och... Nä. Jag tänker inte räkna upp alla sjukdomar som läkarna nu uteslutit att dottern kan tänkas lida av.
För de kan nämligen inte hitta felet. Därför kör de uteslutningsmetoden. Och jag sitter som en amatördoktor (med bra support från en god vän och familj) och googlar fram alternativ åt dem så de har fler saker att utesluta.
Jodå. Dottern ÄR bättre. Men hon är helt slut och i går kväll kom ett bakslag som gjorde att jag trodde vi skulle få åka in igen. Tack och lov gav det med sig.
Och jodå. Mormor är kvar på sjukhuset, men i hennes fall har läkarna i alla fall lyckats ställa en diagnos och hon ser ut att svara bra på medicinen.
Förmiddagens uppgift:
Åka till apoteket och köpa sådana där näringsdrycker (svindyra enligt sköterskan på akuten, men tydligen jättebra och då får de faktiskt kosta vad de kosta vill).
Ett par av dem ska jag ställa in i kylen hos mormor. Ett par av dem ska jag ställa in i kylen till dottern. Sen tror jag f-n mig att jag ska halsa någon själv också. Börjar känna mig rekorderligt sliten vid det här laget...
Det var inte Borelia heller. Och TBE uteslöt de tidigare tillsammans med alla andra hjärnhinneinflammationer och... Nä. Jag tänker inte räkna upp alla sjukdomar som läkarna nu uteslutit att dottern kan tänkas lida av.
För de kan nämligen inte hitta felet. Därför kör de uteslutningsmetoden. Och jag sitter som en amatördoktor (med bra support från en god vän och familj) och googlar fram alternativ åt dem så de har fler saker att utesluta.
Jodå. Dottern ÄR bättre. Men hon är helt slut och i går kväll kom ett bakslag som gjorde att jag trodde vi skulle få åka in igen. Tack och lov gav det med sig.
Och jodå. Mormor är kvar på sjukhuset, men i hennes fall har läkarna i alla fall lyckats ställa en diagnos och hon ser ut att svara bra på medicinen.
Förmiddagens uppgift:
Åka till apoteket och köpa sådana där näringsdrycker (svindyra enligt sköterskan på akuten, men tydligen jättebra och då får de faktiskt kosta vad de kosta vill).
Ett par av dem ska jag ställa in i kylen hos mormor. Ett par av dem ska jag ställa in i kylen till dottern. Sen tror jag f-n mig att jag ska halsa någon själv också. Börjar känna mig rekorderligt sliten vid det här laget...