Lillan Hedlunds blogg

Började årets sista dag på närakuten. Kul. Verkligen. Nya piller för infektionen som belönats med en parallell bonus - ett virus. Det sistnämnda går ju inte att göra nåt åt, men pillren borde jaga febern från infektionen på flykt. Fick dessutom mitt livs första frikort, bara en sån sak!

Ja jisses. Vilket avslut på 2014...

Man måste faktiskt skratta åt det.

Och så fick jag löfte om att det är okej att dricka lite champagne, så det tänker jag banne mig unna mig idag :) Tittade på vinet vi köpt till middagen, och tja vet inte... Men det känns ju onekligen som att det passar mitt "tillstånd" alldeles ypperligt ;-)

Gott slut på er nu alla goa bloggläsare så hörs vi nästa år med nya friska tag!

Men jag orkar inte. Finns inga krafter kvar. Nä, det är inte synd om mig. Jag är bara jädrigt lack på att vara sjuk... Orkar inte ett smack och vila hjälper inte ett skvatt. Känns surt att lägga sina semesterdagar på skitsjukdom, och nej, jag tänker inte sätta mig på akuten för att bli sjukskriven. Aldrig med min fot!

Så nu ska jag kura ihop mig och hoppas på att nästa år börjar bättre än det här ser ut att sluta...

Må det här vädret hålla i sig så jag hinner njuta av det!

Har jag berättat att det inte var influensa som slog ut mig till jul? Jisses. Jag måste verkligen sluta ställa mina egna diagnoser... Men för en gång skull är jag glad över att jag blir så stressad av att träffa läkare att jag drar dåliga skämt för att lätta upp stämningen... Det räddade mig den här gången.

På min sjunde sjukdag ringde jag ju sjukvårdsupplysningen och försökte få en tid på närakuten. Fast först förklarade jag att jag hade influensa. Då fick jag ingen tid.

Dan efter ringde jag vårdcentralen och berättade att jag nog drabbats av influensa. På sköterskan lät det som hon inte höll med mig. Hostan var visst i princip obligatorisk och det hade jag ingen. Å andra sidan hade hon ingen läkartid.

Och sen blev det kris på jobbet, dan innan julafton, så jag ragglade dit. Men ringde läkare igen - och fick en tid.

Alltså. Jag vet inte vad som händer med mig när jag träffar läkare. Men jag blir stressad. Drar dåliga historier. Försöker lätta upp stämningen liksom.

Tack o lov.

För när doktorn drog slutsatsen att det rörde sig om influensa (vilket jag då redan berättat ett par gånger för honom) så konstaterade jag att jag annars är ganska dålig på diagnoser, att senast jag ställde diagnosen influensa så var det allmän blodförgiftning.

Doktorn tittade konstigt på mig.

Så då berättade jag lite kort om den där gången för ett par år sen när jag tydligen hade fått en tyst urinvägsinfektion, som gick upp i njurarna och blev njurbäckeninflammation som i sin tur blev blodförgiftning.

Då lyfte doktorn på ett ögonbryn och ett test senare stod det klart att mina nio dagar med galen feber inte var influensa. Det var en tyst urinvägsinfektion. Tack och lov hade den inte gått upp i njurarna.

Så jag ska hålla klaffen i fortsättningen. Sluta ställa mina egna diagnoser. Så när jag vaknade på juldagsmorgonen med skrällhosta, halsont och utan röst så sa jag inte att det är influensa. Det ända jag sagt är att det inte borde vara halsfluss, eftersom jag äter penicillin.

Men jag måste tillstå att det här är ett synnerligen dåligt sätt att bränna sina lediga juldagar på. Att ligga insvept i en filt är mysigt en dag eller två. Men nu vill jag faktiskt bli frisk. Kunna ta en promenad, kunna prata och få skratta utan att det känns som att bröstkorgen ska rivas sönder...

Men jag tror inte det är influensa, mer liksom... Ja, inte sjutton vet jag.

Jag vet bara att jag mår som bäst när jag får mitt varma morgonkaffe som lindrar underbart i strupen.

Ni vet, morgonstund...

God fortsättning på er!

Ja, inte tack vare mig då, men tack vare min underbara familj!

Jag lovade på heder och samvete att lägga mig om jag kände mig dålig. Men tabletter kan göra underverk... Och när huvudet var på väg att brisera fixade min syster med magiska händer nackproblemet så att jag kunde vara med hela tiden. Fantastiskt!

18 personer blev vi igår och vi hade gott om plats, trots att julklappshögen var groteskt stor.

Min kusindotter hade gjort fantastiskt hemgjort godis som hon gav oss. Lyckliga vi! Att ha deras små barn här förgyllde förstås dagen. Finns det något underbarare än att ha små barn som väntar på Tomten? Töserna är helt gudomliga ❤️

Mamma hade gjort det mesta av maten, mormor hade bakat bröd, kakor och gjort sillsallad.

Och vår Tomte är den i särklass skönaste Tomten som går att uppbringa. Han är störtskön. Sin vana trogen gissade han högt vad som var i paketen - innan de öppnades...

Tack underbaraste familjen för att ni räddade julen. Varenda en av alla 18 personer var pusselbitar som skapade jul i vårt hus!

Hoppas ni får en riktigt fin helg och var rädda om varandra ❤️

Ju närmare julen vi kommit, desto mer övertygad har jag blivit om att det här faktiskt kan komma att skita sig.

När de senaste veckornas jobb började uppgå till 12-14 timmar om dygnet och lite på helgerna trodde jag att det var det som skulle fälla mig.

Men icke.

Helt överrumplande, som den värsta glidtacklingen, är det influensan som slagit ut mig! Och då menar jag verkligen knock-out!

Är inne på sjätte influensadagen och än verkar kulmen inte vara nådd! Var fjärde timme drar febern iväg i sån fart att astronauter borde avundas raketfarten.

Jag knaprar alvedon som om det vore skumtomtar och stjälper i mig glasvis med vitamindrycker. Och så ligger jag insvept i filtar och ömsom fryser så jag hackar tänder och ömsom svettas så vi skulle kunna öppna poolverksamhet.

Hur det känns att se drömjulen rinna mellan fingrarna?

Tja. Först intensiv förnekelse (jag är nog inte alls sjuk egentligen!), sedan tårar och besvikelse. Det övergick i bitterhet (fira jul då och ha det så jävla trevligt era friskusar). Sen gav jag upp.

Jag ska trots allt inte dö.

Jag har bara influensa.

Den här julen blir inte som tänkt, men det kommer en jul nästa år också.

Det är så man måste tänka.

Men när jag sa till P i morse att vårt 18 personer stora julaftonsällskap kanske måste flyttas så var det som att prata med en vägg. Vår drömjul ska tydligen inte flyttas på i första taget.

Sen satte P fart.

Nu står en ståtlig disneygran på baksidan och väntar på att tas in.

Två stoooora runda ekologiska julskinkor är inköpta plus all annan julmat och berg av godis (vår planerade egentillverkade har ju skitit sig)

Nu är han ute för att köpa julklappar, den obligatoriska misteln och lingonriskransar...

Alltså. Den mannen. Kan inte älska honom mer. Vi får väl se var det slutar, men nu är det dags för nytt alvedonintag...

Var rädda om er därute!

Kram ❤️

Alla tände första ljuset, mumsade lussebullar och började räkna ner till jul.

Alla utom vi.

Klantarslen som vi är.

Här har vi liksom nallat på julen i evigheter och sen när det är fritt fram att frossa så har vi GLÖMT att köpa en adventsljusstake!!! Alltså. En sån där för fyra kronljus.

Den gamla rök i flytten. Vi ville ändå ha en ny fin. Och sen kunde vi inte bestämma oss. Och sen glömde vi bort det. Och nu är det förseeeeent!!!! Jag hittar ingen sån ljusstake jag vill ha! Det är utplockat överallt för alla andra köpte sina FÖRE första advent.

Skit.