U(nde)rverk
Och nä. Jag har inte en susning om hur man ställer om de där tekniska digitala u(nde)rverken.
Okej. Klockan i hallen har visat på fem i tre i en månad nu, så där kanske jag bara behöver byta batterier... Men ändå! Det är nedrans irriterande att konstant tvingas springa runt med mobilen i handen som om det vore min sista livlina i vem-vill-bli-miljonär. Eller som i mitt fall en-som-vill-komma-i-tid-till-träning-eller-jobb.
Suck.
Jag hatar tidsomställningar.
Hattskoj hos Frisören
Jag tycker alltid om att besöka min Frisör. Men idag har vi haft osedvanligt skoj med en hel samling hattar. Vi har nämligen en gemensam vän vi ville skoja med och resultatet blev den här tjusiga hattpyramiden.
Vill bara understryka att hattarna inte är något gammalt lump. Här snackar vi "nya" hattar med original prislappen kvar. Riktiga rariteter!
En dag med prins Charles
Som den trogne läsaren vet så är den här bloggen hyggligt fristående från mitt arbete.
Jag försöker i möjligaste mån inte blanda in mitt jobb här och i gengäld brukar de på jobbet slippa höra om den här lilla bloggverksamheten.
Jag tycker det är en schysst deal liksom.
Men ingen regel utan undantag.
Som när vi på jouren får kungliga uppdrag. Då måååååste jag ju bara få berätta hur roligt det varit. Och i dag har det varit en sådan dag. Jag och min kollega på jouren har liksom varit hovreporter och hovfotograf i dag. Varför? Jo, för att den brittiske tronföljaren prins Charles var i krokarna. Sedan kan man säga vad man vill, men det hör INTE till vanligheterna. Och finns det något roligare än att få vara med på sådana här "en gång i livet" händelser? Nämen precis. Inte om ni frågar mig.
Okej. Ska man vara riktigt jäkla petig så var jag ju knappast hovreporter eftersom det inte fanns något tillfälle för reportrar att intervjua kungligheterna. Men vem bryr sig när vårsolen skiner, de tillströmmande "åskådarna" är så glada att man kan göra en hel bilaga på folks lycka och så får ens fotografkollega massor av fina bilder. Dessutom hade vi ytterligare en kollega på plats som filmade och det blev också fint resultat! Jamen, alltså. I det läget är ju inte jag den som klagar. Det ska ni ha klart för er.
Men jag kan också konstatera att jag själv är en hyggligt skitdålig fotograf. Skulle försöka fånga just min fotografkollega på bild med prinsen - eller någon kunglighet i alla fall. Men det blev verkligen inte bra. Ha ha ha ha!!! Till slut fick jag i alla fall en bild på fotografen, men då hade prinsen vänt ryggen till.
Ja, ja... En ofantligt rolig dag på jobbet har det varit i alla fall. Och en lååååång sådan, och en ganska matfattig också. Men som sagt. Tråkigare jobb har jag haft :)
Kollega och tillika hovfotograf dagen till ära!
Dagens huvudperson: Prinsen av Wales, prins Charles. Dessutom tror jag att den med hökblick kan gissa att klackskon tillhör prinsens hustru, Camilla Parker Bowles, hertiginna av Cornwall.
Ingen prins i sikte, men min kollega är förstås redo och har försökt smyga sig in i ett eget litet hörn för att få den bästa bilden. Där fick han ju förstås inte stå kvar...
Och titta! Ser ni! Här är min kollega på samma bild som prinsen (prinsen är han till höger med ryggen mot kameran...). Jisses. Tur att jag kan livnära mig på att skriva och inte tvingas tjäna pengar på bilder...
Vissa dagar är helt enkelt roligare än andra - och i dag var det en sådan dag. Så är det bara.
Checkar av
Ser, så här med facit i hand, att jag visst valt göromål lite efter eget tycke... Alla de tråkigaste uppgifterna har visst blivit kvar. Ooops!
Men nu ska vi se vad jag kan checka av...
- Sovmorgon! Check.
- Tvättat bilen! Check.
- Suttit och njutit i solen! Check.
- Rafsat ihop en säck löv. Check.
- Suttit i solen lite till... Check.
- Plockat ner julkransen från ytterdörren och förpassat den till soptunnan. Check.
- Och så lite solsken på det. Check.
Tuff dag. Men någon måste ju ha det också :)
Nu:
- Äta mormor hemmagjorda kroppkakor till middag!
Sedan:
- Åka till dotterns båtklubb och anteckna hennes båt för sjösättning.
- Träning (längtar!)
- Och så avrundar jag nog kvällen med Antikrundan.
Oj, oj, oj...
Fikastund i vårsolen
Första utomhusfikat för i år! Som jag har längtat.
Dottern och jag hade stämt träff på stan för diverse ärenden. Men efter ett par minuter på gågatan bestämde vi oss snabbt för att byta strategi och istället åka hem till mormor (det vill säga dotterns mormor och tillika min mor) och fika istället.
Och vad väntade väl där? Jo, nybakade kakor och bullar och en underbar plats i solen!
Ibland känns det som att livet inte kan bli mycket bättre.
Skrattade gott lite senare på dagen när jag och dottern körde ut ur kvarteret hemma hos oss (eller hemma hos mig kanske är mer korrekt) och dottern förundrat tittade på alla grannar som påtade i trädgårdarna med garageportarna öppna.
Dottern: - Det är lätt att se vilka grannar som är nyinflyttade! Det är dom som fortfarande får in bilen i garaget...
Aha! Det är därför jag inte ens kan få in ytterligare en påse med gamla tidningar i vårt garage! Vi har ju trots allt haft det här som vårt familjefäste sedan 1992...
Ljusare tider
Äntligen! I dag är de vårdagjämning och dagarna blir längre och nätterna kortare - underbart!
Ljus, värme och solsken är små vardagliga ingredienser jag aldrig kan få nog av.
Och tulpaner.
Jag älskar verkligen tulpaner den här årstiden. De är så starkt förknippade med löftet om vår att jag inte kan gå ut ur en butik utan att ha fått med mig en bukett hem. Dessutom fyller de där blommorna ytterligare en funktion. Har man fina färska tulpaner hemma behöver man inte städa så noggrannt. Ja, alltså. Man behöver ju inte gå så långt som jag gjort och lägga av med städningen helt, men faktum är att smutsen liksom hamnar i skymundan när blommorna kommer i blickfånget.
Flyttlasset rullar
Ni vet, man bär och kånkar och allt går strålande och så "ska man bara" flytta typ en tung möbel en pytteliten bit och så är det lite för trångt och så böjer man sig helt j-la fel och i samma sekund man lyfter så vet man att det inte var det smartaste draget man gjort...
Men annars gick det väldigt bra och var en synnerligen trevlig släktsammankomst av modell mindre.
Oj! Flytt-kusinerna blev visst lite suddiga... Men det var nog inte fotografens fel utan killarna som var överraskande aktiva och i rörelse ;-)
Svärmor själv passade på att städa av lite i sin nya lya som ännu inte är riktigt inflyttningsklar. Men snart så!
Ser ut som att bröderna är lite trötta. Att storebror är det har jag onekligen full förståelse för, det är han som på egen hand har totalrenoverat hela sin mors nya bostad. Tänk om vi andra bara hade 1/100-del av hans energi - vilka stordåd den Hedlunska klanen då skulle kunna underrätta! Minst fred på jorden i alla fall.
Blev i alla fall en härlig dag som avslutades med att jag för första gången prisat apotekets avreglering.
Det är ju inte helt fel att kunna åka till apoteket vid 21-tiden en lördagskväll. Nu får vi se om voltaren och tigerbalsam hjälper mot det som jag tolkar som ett regelrätt ryggskott. Bara tiden kan utvisa...
Tack Lisa!
Som typ i den här oansenliga lilla bloggen jag har.
Lisa verkar onekligen lite mer hemma på det här med datorer än vad jag är. Hon lyckades till och med hitta mina bortkastade blogginlägg om firman hon jobbar på. Bra jobbat Lisa :)!
Nu ska jag prova dina goda råd och så återkommer jag på det sätt du bett mig om.
Men sitt för i jösse namn inte vid datorn och vänta nu hela helgen, vi ska hjälpa svärmor att flytta först. SEN ska jag följa dina råd.
Trevlig helg på dig Lisa! Tja, och alla ni andra också förresten :)
Blindtarmsvarning
Det tog ett tag, faktiskt ett par timmar, innan jag insåg att jag inte är fysiskt sjuk.
Jag gjorde ju för bövelen en helt ny magövning med min coach i går, och han VARNADE mig för att jag skulle känna av den i dag. Men det hade jag heeeelt glömt bort. Jag har ju varit så full av lycka och inte pratat om något annat (till min familjs stora leda...) än att jag klarade 32 kilo i benböj. 32 kilo!!!! Fattar ni hur mycket det är???? Ja, ja, ja... Ni lyfter säkert 150 kilo som om det vore en 200 grams kokospåse. Men för mig är det enormt! Stort! Häftigt! Jag är fortfarande störtlycklig (och tänker inte gå in på några detaljer om att jag kanske inte klarade lyftet så där skitmånga gånger som nog var tanken) - jag gjorde det ju!
32 kilo!!!!
Inte konstigt att jag helt hade glömt bort magövningen...
Nedräkning...
Någon räknar dagarna...
I morse möttes jag av den här bilden i ett mejl. Ingen hälsning, ingen avsändare, inget puss och kram. Bara den här bilden.
För er som har problem med huvudräkning kan jag avslöja att den sista siffran (1444) om bara ett par dagar motsvarar fyra år. FYRA ÅÅÅÅÅR!!!! Fattar ni hur länge vi har slitit med det här projektet?
Fyra år...
Under den tiden har dottern hunnit ta studenten, skaffat sig jobb, vidareutbildat sig och fått nytt jobb och för evigheter sedan flyttat hemifrån.
Sonen (som gick i grundskolan för 1444 dagar sedan) har hunnit gå ut nian, har plöjt genom tre års gymnasiestudier, tagit studenten, jobbat, börjat plugga på högskola OCH flyttat hemifrån.
Själv har jag mest bara odlat lite fler rynkor. No big deal, liksom.
Nåja. Nu ska vi nog ändå ta det här räkneverket med en nypa salt.
Jag har sett det förut. Men typ varje gång kontraktet av olika anledningar förlängts, så har siffran i mittenkolumnen ökat istället för minskat. Nu tycker jag i och för sig att det får vara bra - jag vill ha hem min man - men det är bara tiden som kan utvisa om det blir om 200 dagar. Eller inte.
Soligt morgonhumör
Om jag får säga det själv (fast alla kanske inte håller med mig) så är jag i grund och botten en glad skit. Ja, bortsett då från den lilla defekten att jag med oregelbundna mellanrum blir så fly f-bannad att jag snudd på får hjärnblödning. Som typ i går, efter min lilla pratstund med Telia.
Men i dag ska inte vår bredbandsoperatör få störa mig. Och eftersom jag mår så himla bra så tänker jag också ta bort mina två tidigare inlägg där jag i romanlängd vräkte ur mig min ilska mot nämnda bolag. DET betyder dock inte att jag kastat in handduken. Men jag vill inte vara en sån där människa som kör upp huvudet i mitt eget rövhål och sedan klagar över att det är så förbannat mörkt (för att citera Mark Levengood).
Nä. Nu är det nya friska tag som gäller!
Solen skiner, det är vår i luften och jag har en träningstid att passa.
Det här kan bara bli en bra dag!
Wohooooo!
P.S. Men tack fina Bettina för prisjämförelsen, jag har din info med mig i bakfickan! Och grattis på födelsedagen också!
P.S.2. Jag kan fortfarande inte smälta att vi med Telias kombinationsrabatt (om vi slår ihop våra räkningar för telefon och bredband) skulle få betala 14 kronor mer än vad vi gör i dag. Och detta utan att få snabbare bredband. Så lyder nämligen Telias (o)logiska ekvation för att premiera trogna kunder. Herregud...
14 timmar ren lyx
Vilken söndag det blev! Helt fantastiskt underbar!
Saken var den att jag och syrran (och våra familjer förstås) bestämde oss för att INTE köpa en kristallvas till vår mor när hon hade födelsedag i början av året.
Istället fick hon ett presentkort på en heldag med sina döttrar.
I går inkasserade vår mor sin present, och som sagt: Vilken underbar dag det blev!
Jag lämnade hemmet strax efter halv nio på morgonkvisten, plockade upp mamma och lillasyster, och när jag parkerade på garageuppfarten senare samma dygn kunde jag nöjt konstatera att det blev 14 timmar av ren lyxsamvaro - men det kändes baske mig som om vi varit iväg på en hel weekendtripp.
Först nagelfor vi Västerås butiker och jag fick äntligen prova mitt splitternya kreditkort (tillika mitt livs första). Det var vår bankkvinna som absolut tyckte att jag bör ha ett. Jag protesterade först och förklarade att jag aldrig haft något (bortsett från Ica och Statoil då, men de räknas inte riktigt) eftersom jag är uppfostrad med att man inte handlar konsumtionsvaror på krita. Maken och bankkvinnan tyckte ändå att jag borde ha ett, så jag gav med mig i deras övertalningskampanj. Är inte helt säker på att maken fortfarande kommer vara så entusiastisk när räkningen kommer nästa månad... Men jag är skitglad! Fick ett par finfina plagg till vårgarderoben - och inte ett enda inköpt plagg är svart eller vitt!!! Sanslöst, men helt sant. Jag lovar, min begravningsfärgade garderob kommer få en chock när jag hänger in babyblå och rosa toppar!
När vi till slut behövde lite mer energi åkte vi hem till sonen och bjöds på fika i hans studentlya. Aldrig har väl pulverkaffe smakat bättre!
Sedan tog vi ett nytt shoppingrace innan det var dags för middag.
Tack vare ett tips begav vi oss till det här mysiga lilla haket:
Jättegott och mycket trevligt!
Nu kan man förstås förledas att tro att vi var redo att bege oss hemåt igen.
Men icke.
Man skulle kunna säga att timmarna av shopping var dagens förrätt.
Mellanmålet blev en mysig fikastund med finaste sonen.
Varmrätt avnjöts på Hattfabriken.
Men sen väntade ju desserten!!!! Dagens verkliga skäl till att vi förlagt en heldag till gurkornas stad.
I Västerås konserthus väntade nämligen den här killen på oss.
Mark Levengood. Behöver jag egentligen säga mer? Han är ju så fantastisk så man kan aldrig få nog av hans muminförtrollade röst när han med en härlig värme och stor portion humor bjuder oss med på en resa genom en del av hans liv. Måste också ge en eloge till Södertäljebördige (om jag inte missminner mig helt fel) Per "Texas" Johansson som var kvällens "sidekick".
Om jag fick välja EN person av alla människor i hela världen att äta middag med så skulle jag garanterat välja Mark Levengood. Vilka underbara samtal den middagsbjudningen skulle innebära. Ja, alltså... En förutsättning är förstås att det inte är jag som stått för matlagningen för då skulle det kunna bli en ganska pinsam och plågsam tillställning...
Och jag som älskar att skratta fick verkligen en stor portion av den varan i går. Och faktiskt inte bara under Marks underbara föreställning. Jag, lillasyster och vår mor lyckades också underhålla varandra riktigt rejält när vi satt i foajén på Konserthuset och väntade. Jisses, hur roligt kan man inte ha med dagens mobiltelefoner?!?!? För att inte tala om dess inbyggda smarta små kameror. Och man kan säga mycket, men särskilt smarta såg vi ju definitivt inte ut på bilderna vi försökte ta vilket resulterade i nya skrattkrampanfall vilket i sin tur orsakade ännu värre bilder...
Kaninöron - någon? Som ni ser var det inte bara jag och syrran som skrattade så mascaran rann och mobilkameran dansade zumba...
Den här dagen ska jag bära inom mig, närmast hjärtat, och njuta länge av.
Älskar er - mamma och lillasyster! Tusen tack för de här 14 timmarna!
Mobiltest
Jag måste bara prova om jag kan blogga från mobilen :-)
Fokus på kvinnor
Och jag är i Polenlandet.
Därför gick jag upp 06.15 i morse och var duschad och klädd inte långt mycket senare.
Precis. Jag tänker INTE göra om fjolårets stora misstag.
Minns ni? Annars kan ni läsa om det här.
Ja. Nu hoppas jag att ni förstår mig rätt. Jag förväntar mig absolut ingen uppvaktning. Absolut inte. Men det gjorde jag ju uppenbarligen inte i fjol heller och jag kan fortfarande känna rodnaden av skam på kinderna när jag tänker på scenariot.
Här hemma tänker vi i alla fall inte fira på något särskilt vis. Oförstående utlänningar som vi är ;)
Eventuellt blir det istället en tur till affären för att storhandla. Vi upptäckte i fjol att det inte var en kotte som var och handlade mat den här dagen. Alla män med självaktning bjuder sin kvinna på middag i dag. Eller nåja. Det kan jag ju inte veta med säkerhet. Men uppenbarligen behöver de i alla fall inte handla mat och restaurangerna är fullbokade.
I Ryssland har de visst tagit kvinnodagen ytterligare ett steg längre. Där är det helgdag i dag. Ledigt helt enkelt.
Själv börjar jag känna mig riktigt internationell.
Jag läser debattartiklar om jämställdhet (helt enligt svensk tradition)
Jag blev gratulerad av maken på morgonkvisten (helt enligt polsk tradition)
Och jag är ledig (precis som i Ryssland)
Tupplur eller siesta
Hur ska jag annars kunna hålla mig vaken under den rafflande säsongsstarten av Greys anatomy?!?!? Det är ju för bövelen dubbelavsnitt!!!
Ja, alltså. Jag har ju inga problem att hålla mig vaken till själva serien. Absolut inte. Det är de där förgrymmade reklampauserna som ställer till det.
Med lite tur brukar jag kunna hålla mig vaken under de två första reklampauserna genom att typ tömma diskmaskinen och hänga en maskin tvätt. Men sen är det tvärkört. T-V-Ä-R-K-Ö-R-T.
Sover alltid som en gris under de sista skälvande minutrarna av tv-programmen som inte visas i det statliga kanalutbudet.
Ja ja. Jag kan ju låtsas att det är en siesta jag tar, så känner jag mig lite mer som en sydeuropé än som en pensionär. Känns faktiskt lite bättre än att ta en tupplur :).
Snorigt Vasalopp
Som vanligt pratar jag oavbrutet medan maken traskar tyst bredvid.
Jag berättar om allt han kan tänkas vilja veta. Och en hel del om sånt han säkert gärna hade sluppit höra.
På det viset fortskrider vår promenad ett par kilometer tills jag tvärnitar.
Jag: Stopp!!!
Maken: (stannar och tittar frågande på mig)
Jag: Jag måste snyta mig.
Så fort den detaljen är avklarad fortsätter promenaden på samma vis som tidigare. Jag babblar om allt, maken går tyst bredvid. Någon kilometer, sedan är det dags igen.
Jag: Stopp!!!
Maken: (stannar och tittar frågande på mig)
Jag: Jag måste snyta mig.
Nä. Jag är inte förkyld. Min näsa har bara en tendens att rinna okontrollerat när jag är ute i friska luften.
Vi fortsätter gå. Den nordliga motvinden försvinner när vår promenadväg ändrar riktning - det är underbart att gå där i solen! Så jag fortsätter berätta om stort och smått medan maken går tyst bredvid. Okej. Kanske blir det mest om smått, sånadäringa tankar jag har i huvudet som inte ens är intressant för mina närmast sörjande att lyssna till. Plötsligt är det dags för ny paus.
Jag: Stopp!!!
Maken: (stannar, men himlar med ögonen)
Jag: Jamen jag måste ju snyta mig!
Maken: Herregud! Måste du stanna varje gång? Du kommer aldrig kunna åka Vasaloppet! Där låter de snoret bara rinna bäst det vill!
Eeeeeh.... Men eller hur? Det är ju mitt snorande som är den verkliga orsaken till att jag aldrig kommer genomföra ett Vasalopp.
Svenskfest i Polenlandet
Grytan puttrar på spisen och bordet är dukat. Borde kanske tagit ett varv med dammsugaren också, men äh! Det får vara.
Vi ska ha lite svenskfest här i Polenhemmet i dag. Eller fest och fest. Men vi har i alla fall lockat hit ett gäng svenskar bosatta i Polen för en liten matbit. Vem vet, vi kanske får bjuda dem på lite svensk melodifestival också.
Eftersom varken jag eller maken är några hejare vid spisen bestämde vi oss för att köra på en enkel fläskfilégryta. Ett problem var dock att det på senare tid varit ruskigt svårt att få tag på fläskfilé i det här landet.
Men det fixade jag :)
Halva min resväska bestod av fläskfilé när jag flög ner i går. För att säkerställa kvalitén hade jag fryst den, sen var den väl inpackad i tidningar och påsar. Faktum är att den inte hade tinat klart när jag tog fram den nu på eftermiddagen. Perfekt! Nu vet jag hur man smugglar känsliga matvaror.
Fast det kan väl knappast kallas smuggling när det gäller ett par fläskfiléer va?
Ändå fick mitt beteende mig omedelbart att tänka på en god vän som smugglade mat på riktigt en gång, och inte vilken mat som helst - utan en hel jädrans julskinka!!! Jag skrattar alltid gott när jag tänker på det. Men jag har full förståelse! Verkligen! Man kan stå ut med mycket som utlandssvensk, men man kan baske mig inte fira jul utan en rejäl julskinka på bordet!
Nähä. Nu ska jag lägga en sista hand vid salladen (folk i allmänhet verkar ju tycka att sånt hör till en måltid).
Och bara för er info: Här strålar solen, gräsmattorna börjar bli riktigt gröna och tranorna har anlänt. Polenlandet visar sig helt enkelt från sin bästa sida - and I love it!
Tummen upp!
Vet inte om det har med åldern att göra, men jag har blivit otroligt känslig för det där som kallas service.
Jag blir så själaglad när jag får bra service, och talar gärna om det för den som utför sitt serviceuppdrag med glans.
Men lika glad som jag blir över god service, lika lack blir jag när jag drabbas av usel service.
Nåväl. I det sammanhanget (alltså den goda varianten) måste jag bara berömma det företag som jag då och då köper linser av. Till saken hör att jag allt som oftast har usel framförhållning. Det gäller inte minst just mitt seende. Alltså beställer jag i princip alltid mina linser först när de gamla tagit slut...
Häromdagen uppstod en sådan situation. Så lätt desperat skickade jag iväg min order på nya linser klockan 11:50. Och vet ni vad? Strax före lunch, dagen därpå, låg mina nya linser i min brevlåda! Är det inte fantastiskt?!?!?! Heja Lensway vad fantastiskt snabba ni är!!! Nu kan jag blicka framåt en hel månad till utan att behöva bekymra mig över att jag ser ut som en gammal tant i mina dinosauriebrillor!
Det här är inte smygreklam! Det är mitt sätt att tacka för god service!
Heja Lensway! Tummen upp för er!
(Nä. Jag har inte klurat ut hur man roterar bilden...)