Skrinlagt
Sådärja. Då var nästa veckas solsemester helt och hållet skrinlagd.
Jag vet. Det är ett jäkla tjat på mig om vår inställda semesterresa till pyramidlandet. Men det är liksom det som uppslukar min tillvaro just nu.
Jag och mamma slank in på resebyrån i morse. Inte med något större hopp om att finna en alternativ resa. Men vaddå? Man måste ju fråga i alla fall!
Och faktum är att resebyråtjejen till slut lyckades hitta en ynka resa.
En vecka till Kanarieöarna för 38000 spänn! Jo men tjena. Skulle inte tro det va? Spanade in Thailand på nätet och för de pengarna bor vi super-duper-lyxigt i TVÅ VECKOR i Thailand.
Får försöka klura ut någon alternativ trevlig aktivitet i nästa vecka. Vem vet, kanske hamnar på Nasa-utställningen på Tekniska museet? Eller Schyfferts föreställning i Stockholm? Eller så landar vi bara på sofflocket och stirrar i taket. Ja, ja, det enda jag med säkerhet vet är att det inte blir sol och värme.
Och där kom UD-domen
Har följt händelseutvecklingen i Egypten hela dagen (och för all del hela den senaste veckan). Men i dag har jag haft stenkoll. Okej, det underlättar ju lite när man jobbar och kan se nyhetsrubrikerna dundra in i ögonvrån i parti och minut.
Och till slut kom den.
UD-domen.
Och som i en handvändning ska alla svenskar evakueras och charterresorna till pyramidlandet är stoppade.
Vår också.
Det är i sådana stunder man vill vara 3 år igen så man kan slänga sig på golvet, skrika, gråta, dunka knytnävarna i golvet och vägra resa sig förrän en vuxen person lovar att det ordnar sig ändå.
Men nu var jag ju som sagt på jobbet. Och vårt redaktionsgolv inbjuder inte till sådana typer av aktiviteter. Istället gick jag och fotografkollegan och köpte oss varsin kebab till middag. Behöver ju inte tänka på någon nyttig diet nu när jag ändå inte kommer behöva visa mig i bikini den närmaste tiden.
Nu tänker jag sura resten av kvällen. Men imorgon får det vara bra. Ingen idé att ödsla tid på sånt man inte kan påverka. Fast en liten tur till resebyrån blir det nog på morgonkvisten. Vill ju i alla fall kolla om de lyckats trolla fram något alternativ. Inte troligt, men fråga kostar inget.
Semesterhot
Vart vi ska? Egypten.
Skitkul.
Börjar mer och mer misstänka att jag kan se mig om på månen efter min solsemester.
Okej. Hittills är det bara resorna till Kairo som stoppats, men jag kan ge mig sjutton på att den UD-varningen snart sprider sig till turistorterna också.
Suck.
Varför kunde vi inte bara nöja oss med en vecka på Gran Canaria?
Slutar väl med att vi ligger i varsitt solarium i Polenlandet med vårt redan intagna koleravaccin kluckandes i magen. Känns i alla fall som vi just nu har oddsen mot oss :(
Tillbaka i verkligheten
Jamen då var jag hemma igen då. Hemma som hemma i Sverige. Kändes riktigt bra att komma tillbaka till verkligheten igen. Ni vet, disk, tvätt, handla mat och jobb. Alltså ett riktigt jobb, ni vet ett sånt som genererar ett lönekuvert varje månad.
Den här första 14-dagars etappen av mitt nya Polenliv blev väl kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men den sista veckan var fylld av lata dagar så för första gången på länge känner jag mig dessutom utvilad. Alltså på riktigt. Och så har jag faktiskt, tro det eller ej, lärt mig en del nya saker.
- Hur jobbigt det kan vara att trampa på en crosstrainer (ni vet, helvetesmaskinen...)
- Att jag inte längre klarar av att göra situps (det tar liksom emot något hiskeligt)
- Hur man säger godnatt på polska
- Att polackerna tycker vi svenskar är galna som fryser in färska frallor och tar upp och tinar dem vid behov. "Det är ju färskvara! De ska inte frysas!"
- Att Sverige tagit VM-guld i handboll fyra gånger (Polen 0 gånger) och det var åren: 1955, 1958, 1990 och 1999.
- Hur polacker kurerar halsont. Näpp. Inte med varmt te med honung. De beställer (på krogen!) VARM ÖL!!! Helst spetsad med lite honung...
- Hur en resväska kan se ut när den kommer ut helt sönderslagen till bara flisor på bagagebandet...
Tja. Inga dumma erfarenheter. Alltid lär man sig nåt :)
Inga amerikanska mått
Man kan konstatera att de amerikanska volymerna inte nått Polenlandet. Än.
En BIG PACK påse med ostbågar, den största påsen de har, innehåller 90 gram.
90 gram!!!!
Man måste liksom vräka kundvagnen full med ostbågspåsar
för att komma upp i normal lördagsdos enligt svenska mått mätt...
Pinsamma språkförbistringar
Det första polska ordet jag lärde mig när jag kom till Polenlandet för snart tre år sedan var "goddag". Det är så man hälsar på folk rent generellt.
Men nu har jag lärt mig att när man känner någon lite bättre så säger man ett helt annat ord, typ "hej". Men bara med sina vänner.
Så nu har vi övat på det ordet här på morgonkvisten. Kändes helt ok. Tills maken visade hur man uttalar siffran sex (Google översätt med ljud är en superbra lärare).
Och nu ger jag upp.
Hej och sex låter i princip exakt likadant! Ja, bortsett från en pytte-pytte-liten tonförändring.
Aldrig i livet att jag kommer säga "hej" till folk. Jag vet att jag garanterat kommer betona det fel och istället säga "sex". Och vad kan vara gräsligare än att skina upp och ropa "sex" när man ser en polack man känner??? Kan faktiskt inte tänka mig så mycket värre saker.
Eller jo... När jag tänker efter finns det faktiskt en situation som kan bli mer pinsam. Det är om jag står vid glasskiosken och beställer en "mjukglass" med fel betoning. Och nä, jag tänker INTE berätta hur fel det kan bli då. Nöjer mig bara med att konstatera att jag beställt min sista "Lody" på polska.
Lazy friday
Tvätten väntar, matinköpet väntar och duschen väntar för all del den också.
Fast framförallt borde jag omgående ta mig ett träningspass på HELVETESMASKINEN.
Men jag har ingen lust.
Ingen lust alls.
Istället sitter jag och googlar runt på nätet och läser om vad träning på en crosstrainer gör för kropp och kondition. Den verkar faktiskt vara jättenyttig.
Skulle verkligen vara välbehövligt att trampa iväg på den en stund.
Men jag vill inte. VILL-INTE-VILL-INTE-VILL-INTE!!!
Istället sitter jag här i ett dis av dåligt samvete och funderar på om jag nog ändå inte ska norpa åt mig en bit av mandelmassan i kylskåpet (har liksom inget annat sött att tillgå).
Jag tror jag gör´t!
En söt marsipankick är nog precis vad som behövs för att jag ska få lite fart på ruljansen den här lata fredagen.
En fläkt av patriotism
Kolla in tuben här ovanför. Brukar du flina fånigt när du ser den i disken på Ica eller Coop? Nä. Jag tänkte väl det.
Men när man är utlandssvensk (om än i lite fuskvariant på deltid) så är det plötsligt en helt annan sak.
I går när jag var och handlade mat på Real (den polska motsvarigheten till Ica Maxi eller Coop Forum) så fann jag till min STORA förvåning Kalles randiga i kyldisken. Och inte bara den randiga utan den gula med ägg också!
Då fick jag det där stora fåniga flinet i hela ansiktet. Och i bröstet porlade plötsligt någon konstig patriotism och så ville jag skryta för alla runt omkring, typ:
"Titta! Det här är svenskt! Det står till och med på svenska på tuben! Och vi är inte ens på Ikea!"
Men jag sa förstås ingenting. Främst för att jag fortfarande är ytterst begränsad i mitt polska språkbruk.
Bara en timme senare, när jag rattar bilen genom ett polskt villakvarter, uppstår ett liknande fenomen. Jag möter nämligen en röd SL-buss! Japp. Inte en sån där polsk gul/blå stadsbuss från MZK (tror det uttalas "emska"), nä den här kunde det stått 780 på!
Och då svepte det där fåniga leendet över mitt ansikte igen och jag blev liksom glad inombords!
Okej, senare fick jag veta att de tydligen har SL-röda bussar i Båstad också, och om vi nu bor i en polsk busstillverkningsstad så är det ju inte så konstigt att man ser svenska bussar på vägarna ibland.
MEN ÄNDÅ!!!! Jag blev ändå varm i bröstkorgen.
Visst är det sjukt? Vem f-n blir glad när man ser en SL-buss därhemma??? Ja, det är klart. Om man ska åka med den blir man väl det. Men jag menar när man möter den? Men när det sker här i Polenlandet så är det plötsligt stooort.
För att spä på den här patriot-andan så ska jag nu göra något jag aldrig gjort förut.
Jag ska bege mig till en sportbar där de visar VM-matchen mellan Sverige och Polen i handboll.
Där, bland rökande och krökande sportfanatiker, ska jag och maken och ett tiotal svenskar tillsammans med säkert fem gånger så många polacker bevittna matchen. Självklart håller vi svenskar på Sverige. Jag också.
Synd bara att jag tycker handboll är så förbannat tråkigt att titta på...
Polska möten
Jag körde på en landsväg när en liten Punto utan hästkrafter bestämde sig för att köra om mig. Samtidigt bestämde sig en annan bil för att köra om Punton. Så innan jag visste ordet av låg vi där på landsvägen, tre bilar i bredd, utan att någon kom om den andre.
Och vad händer då? Jomen då får vi förstås möte - av en tankbil!!!
Alltså. Hade det här varit för två år sedan hade jag skitit på mig. Numera känner jag mig (nästan) van. Så här är det mest hela tiden när man kör bil i Polen.
Ja ja. Jag kom ju hem helskinnad i alla fall, så man får väl vara nöjd med utfallet. Den här gången också.
Morgonpromenad i Ustka
Men i dag på morgonkvisten trotsade jag den gråa, blåsiga och regniga tillvaron här och begav mig till Ustka. Tog med mig kameran också.
Kunde snabbt konstatera att jag var ganska ensam om min utflyktsidé. Om somrarna går det knappt få en parkering i stan och stranden är så packad med folk att det är värre än i sardinaskarna. Strandpromenaden brukar sjuda av liv och kommers. I ett gathörn brukar man kunna köpa nyplockade smultron för en spottstyver eller en nygräddad våffla (gofry som de säger på polska) med grädde och färska bär.
Men nu... Nu var det i princip bara måsarna och jag med min kamera som strosade runt här.
En annorlunda känsla kan man säga.
Så här ödsligt tom har jag nog aldrig sett beachen i Ustka vara.
Uteserveringar, glassförsäljare och gatumusikanterna har också stängt för säsongen.
Men den lilla sjöjungfrun sitter tappert kvar vid hamninloppet och spejar ut över havet. Finns en legend som berättar hur hon hamnade här, men jag har glömt poängen så den får ni klara er utan. Men hon, sjöjungfrun, återfinns också på Ustkas stadsvapen. För ett par år sedan lär de dock ha "fixat" till bilden lite så hon fick större bröst och smalare midja. Jag skrattade gott när jag hörde det. Tänk att inte ens en sjöjungfru kan undgå skönhetsingrepp nu förtiden...
Och om jag inte är helt ute och cyklar så lär det här huset ha varit Görings sommarhus en gång i tiden. I dag tror jag att det är någon form av hotell eller bed/breakfast. Vete katten om jag skulle vara så sugen på att övernatta där, men huset ligger väldigt vackert till med bara ett stenkast till den milslånga sandstranden.
Död som död
Telefonsamtal med sonen förra veckan:
Jag: Snälla, kan du kolla blommorna och hälla på lite vatten om det behövs?
Sonen: Eeeeh... Ja.... (hör hur han börjar titta sig omkring)
Sonen igen: Men den där stora blomman är död...
Jag: Död? Vilken?
Sonen: Den där stora. Röda... Den vid tv:n.
Jag: (pustar ut) Ja, ja, det gör inget. Det är en amaryllis, en julblomma, den ska ändå dö.
Sonen: Okej.
Telefonsamtal i går med dottern som tillfälligt var i huset:
Jag: Du, när du ändå är där. Kan du inte kolla om blommorna behöver vatten?
Dottern: Ja, alltså, jag håller på och plockar upp en blomma just nu.
Jag: Jo, jag vet. Din lillebror sa att den dött. Men den kan du bara låta vara så tar jag det när jag kommer hem.
Dottern: Dött???!!! Krukan har rasat i golvet och gått sönder och jorden är utspridd på golvet. Men visst, man kan ju säga att den är död och enligt honom har den legat här en vecka!
Vad säger man? Sonen hade ju rätt, blomman var ju död. Han glömde bara den lilla detaljen att krukan också är ett minne blott... Och det är inte så konstigt att en amarylliskruka går sönder. De har en tendens att välta när de blir för stora. MEN det som fascinerar mig mest är att sonen måste ha KLIVIT ÖVER katastrofområdet i en veckas tid eftersom blomman rasat i golvet i dörröppningen mellan hallen och vardagsrummet.
Nåja. Ingen idé att grunna mer på det, jag kommer ändå aldrig sluta förvånas här i livet...
Keep going on!
Jag klarade det! Har precis avverkat mitt tredje träningspass och är stolt som en tupp! I dag lyckades jag dessutom hålla mig kvar på maskinen i 30 minuter och belönades med att förlora 201 kalorier.
För en vanlig dödlig är min prestation säkert som en fis i rymden. Men ni ska veta att för mig är det här stoooort! Very very stoooort (som vi säger här nere i Polenlandet).
Dessutom kunde jag ställa in programmet med bergstoppar och hela fadderullan. Var inte så svårt som jag upplevde det i går. Bara stoppa in kontakten till HELVETESMASKINEN och så funkade displayen finfint.
Inser dock att jag har en bit kvar till dotterns fysik. Pratade med henne på skype i går (prisad vare den kommunikationskanalen!!!) och då hade hon också varit och tränat.
Skillnaden var väl att hon hade varit på gymmet 2,5 timme och sprungit en halv mil innan hon tog sig an ett zumba-pass (låter som nåt ur Lejonkungen om ni frågar mig) och därefter avrundade hon med ett core-pass (vad nu det är, men det låter astungt).
Nåja. Må hända att jag ligger i lä där, men det kan inte förta min absoluta lycka över att jag kanske, kanske, kanske är på G mot ett bättre och hälsosammare liv!
Björnbajs?
Nä. Det är INTE björnbajs, även om maken bestämt hävdar att det ser ut som just det.
Vi har faktiskt inga björnar i Polenlandet.
Eller... Det kanske vi har?!?!?!?
Strunt samma. Det här är i alla fall inte björnspår.
Det här är spår efter den polska trädgårdsmarodörs-motsvarigheten till de svenska rådjuren. Ja, för folk med trädgård alltså.
Okej. Och så är väl skillnaden att rådjuren äter upp blommor och blad. De här polska rackarna verkar mer ägna sig åt att helhjärtat förstöra gräsmattorna.
Japp. Vi pratar om herr mullvad.
Eller... Det är nog inte bara herr mullvad som är i farten i den här trädgården. Måste vara en hel jäkla klan av mullvadar med tanke på hur många nya högar som uppstått varje morgon vi vaknar och spejar ut.
Själv är jag mest nyfiken på hur en mullvad ser ut.
Är det någon som vet om de alltid bär gul skyddshjälm, solbrillor och har en hacka i ena näven? Jag tror det. Men helt säker kan man ju inte vara.
Jag - Maskinen = 1-0
Trots att maken visat mig typ 14 gånger hur jag sätter på datordisplayen till maskinen så ville den inte på något vis hoppa igång.
Gamla soff-Lillan hade ju gett upp där och då (vilket jag helt ärligt var på väg att göra också).
Men sen slog det mig! Jag kan ju faktiskt köra på utan något program för bergsklättring och aerobic och gud vet allt vad man kan knappa in.
Så jag tog mig ett regelrätt promenadpass på maskinen. Faktiskt i så högt tempo att jag efter en stund trodde att jag fått astma på ålderns höst.
Men skam den som ger sig. Och nu känns det bra. Synd bara att jag inte fick några siffror på vad gott jag gjort för kroppen i dag. Nåja. Hoppas det visar sig på andra sätt inom en snar framtid.
Vakna Telia!
Fast i dag slipper de mig i luren.
Jag är i Polenlandet och har inte lust att tömma mitt kontantkort på mobilen (som för övrigt också är Telias) för att sitta i en telefonkö för att anmäla fel på bredbandet hemma.
Sonen (it-nörden som vi också kallar honom) ringde i morse smått förtvivlad. Internet har inte funkat sedan i går kväll, trots att han gjort allt som står i hans makt för att få ordning på det. Ja, utom att ringa Telia då som levererar tjänsten.
Själv har jag i helgen ett oräkneligt antal gånger försökt prata med en svärande vän över skype. Men eftersom hennes bredband (Telia) hela tiden gick upp och ner som en berg- och dalbana så blev det inte mycket till samtal.
Nu ringde jag nyss och gratulerade mor min på hennes födelsedag, och undrade varför hon inte var uppkopplad.
- Datorn fungerar inte. Vi har inte kommit ut på internet på hela morgonen, förklarade mamma bekymrat.
På Fejjan vrålar vänner rätt ut att deras internet inte funkar. Och alla verkar ha samma leverantör. Telia.
Men inte en rad om orsaken står att finna på Telias hemsida.
Jag gjorde dessutom ett felsökningstest på mitt bredband, men fick bara till svar att det inte är något fel.
Nähä. Varför funkar det inte då? Och varför verkar ingen med Telia bredband i min egentliga "hemmazon" vara kontaktbar på nätet? Va? Va? Va? Svara på den då!!!
Det behövs en ny info-strategi på Telia - typ kvällstidningarnas ***JUST NU!!!*** eller ***EXTRA EXTRA***
Och så lägger de till senaste info om vad som hänt och vad man gör just nu för att komma tillrätta med problemet. Det skulle i alla fall lugna ner mig väsentligt som kund. Bara vetskapen om att jag inte sitter ensam i båten är ju ganska skön. Att någon jobbar för att ro mig i land ger en ännu bättre känsla.
Om Telia har många störningar och tycker det ser illa ut med all störningsinfo så kan de väl bara radera den när det är klart. Svårare än så är det inte.
Ja ja. Lätt för mig att sitta här på mitt polska bredband och vara besserwisser. Men jag har ju inget annat att göra nu när ingen "därhemma" med Telia har möjlighet att prata med mig över internet. Pest. Det är vad det är.
Jäkla bergstoppar
För fy f-n VAD DET ÄR KRÄKFRAMKALLANDE ATT TRÄNA!!!!
Japp. Jag har genomfört mitt första träningspass sedan... Sedan... Ja, jag minns inte. Men när jag var klar fick jag kraftiga minnes-flashar av när jag stupade i mål efter att ha sprungit Tjejmilen och det var på 80-talet.
Maken ställde in vikt, längd, ålder och kön på HELVETESMASKINEN (som jag numera kallar den).
Jag bad om ett lätt promenadtempo. Maken tyckte annorlunda och programmerade in något skit med promenader varvade med Mount-Everest-klättring.
Jag ville dö efter 3 minuter.
Efter 5 minuter började jag rapa sockerkaka. Ja ja, jag vet. Man kanske inte ska ladda innan träningen med att moffa i sig en halv sockerkaka (alltså inte en halv bit, utan hälften av hela kakan...).
Det susade i öronen. Munnen blev torr som i Saharaöknen. Och jag som aldrig svettas kände plötsligt hur jag ångade! Som om jag satt i en jäkla bastu! Till slut kunde jag skönja en svettfläck efter NAVELN!
Och de där jäkla bergstopparna som ständigt ville återkomma... De var som att försöka ta sig fram i träskmark med slajm! Hade det inte varit för YMCA som strömmade ur högtalarna hade jag aldrig klarat den tredje bergstoppen. Promise!
Jag vet. Nu säger ni säkert att jag borde köra i typ 40-60 minuter. Men mitt mål för dagen var ett 20-minuterspass. Tänjde på gränsen lite. Men pallade inte 30 minuter.
Det blev ett 26 minuterspass. De värsta 26 minutrarna i mitt ynka träningsliv. Och vad värre är, det är nästan lika lång tid som det tog för mig att åla mig i jeansen i morse (grrrrr....)
Men enligt HELVETESMASKINEN brände jag 180 kalorier. Det är min tröst i träningsmörkret.
Konsten att se bättre
Extra påtagligt blir det när jag är här i Polenlandet.
Soffan i vardagsrummet står nämligen typ 2 kilometer från 28 tums tv:n.
Eller nåja. Det känns så i alla fall.
I dag har vi åtgärdat mitt synproblem.
Näpp. Inget besök hos en polsk optiker.
Det blev istället en tur till tv-butiken och nu ståtar en ny, fin - och betydligt större - tv i vardagsrummet.
Maken är skitglad, och jag som var lite tveksam är nu villig att stämma in i hyllningskören.
För vilken tv-bild vi har!!! Och jag kan till och med läsa texten! Och som bonus kan jag nog skjuta upp optikerbesöket ytterligare någon vecka eller två :).
Min polska trafikstrategi
Inte bara för att vägarna - tro det eller ej - är fruktansvärt mycket sämre än vägarna i tokstan, utan också för att folk kör som galningar.
Det dör fler i trafikolyckor här nere under en månad än vad det gör under ett helt år hemma i Sverige. Och det har inte med bilarna att göra. Bilparken är faktiskt förvånansvärt modern. Orsaken till olyckorna måste istället ha med det som sitter bakom ratten att göra.
Jag är i alla fall överlycklig varje gång jag kommit hem helskinnad efter en biltur.
Och den här veckan har av olika skäl bjudit på många bilturer.
Men nu har jag kommit på den perfekta trafikstrategin!
När jag är ute och kör ser jag till att hamna BAKOM en usel bilförare. Helst en sån som har svårt att gasa och som tvekar i korsningar (de är inte svåra att hitta, man letar bara efter motsatsen till dom som gasar som galningar och gör omkörningar som man inte ens ser på youtube). På så vis har jag god tid att skapa mig en uppfattning om vart jag själv ska ta vägen och när bilarna tutar som galningar bakom så är det ju INTE på mig de tutar - utan på idioten framför mig.
Funkar finfint :-)!
Och jag skäms inte ett dugg. Här finns ju ingen som känner mig. Möjligen förknippas bilen med maken. Men det är ju inte mitt problem. Å andra sidan borde de som känner maken ganska omgående förstå att det inte är han som kör, är det något han anammat i den polska kulturen så är det deras sätt att ta sig fram i trafiken...
Livet från den grå sidan
Några plusgrader har varvats med hagelskurar, regnskurar och uppehållsväder.
Det som dock varit konstant hela veckan är det gråa.
Det är f-n i mig grått ute dag in och dag ut.
Man har inte ens kunnat ana ljuset från solen. Eller månen för all del.
Jag tror att solen och månen glömt bort Polen.
Och den snö som finns kvar efter regnet är också grå. Troligen mest som ett resultat av det som faller ner från himlen när folk eldar allt annat än en vanlig träklabbe i sina öppna spisar.
Befinner man sig i Polenlandet i januari får man nog helt enkelt vänja sig vid att se livet från den grå sida.
Eller göra som polackerna. Det vill säga, sola solarium. Finns ett solarium i varje hörn. Känns hur 80-tal som helst. Och i dag helt främmande för en svensk som fått varningstexten från strålskyddsinstitutet inpräntat i pannan.
Tror jag föredrar att lyxa till dagen med lite rouge på kinderna istället.
Eller... Hrm... Får man rosor på kinderna av att träna? Kanske ska göra ett nybörjarförsök i dag. Tål att tänkas på i alla fall. På något vis måste jag i alla fall försöka bryta mig igenom den här gråa tillvaron.
Lindt-effekten
Blev desto tröttare när jag i morse kunde konstatera att den synen nu är ett minne blott.
Ser ut som jag fått mässlingen eller nåt.
Nä, jag är inte allergisk.
Jag vet vad det är.
Det är Lindt-effekten. Alltså konsekvensen av att jag i smyg moffat i mig en hel ask med Lindt chokladkulor.
Och nä, jag har inte tagit tag i mitt "hälsosammare liv" än. Har skjutit upp det till typ helgen. Fyra oöppnade chokladaskar står fortfarande på bordet. Hoppas hoppas HOPPAS maken tar dem med sig till jobbet och ställer i fikarummet.
Lindt är gott. Men effekten är förödande...
Skadad
Men jag är skadad och har svårt att fokusera på något annat.
Okej, nu sitter skadan i gomen, men ändå. Den är ett störande moment.
Orsaken till det hela är att jag hetsåt middagen som intogs på Pinocchio i går kväll.
Och nu menar jag HETSÅT.
Dumt gjort när man ska sätta tänderna i en skållhet pizza med fyra sorters ost som formligen bubblar av hetta på pizzan.
Men vaddå! Jag var HUNGRIG!
Alltså tryckte jag in alldeles för mycket mat på en gång - och vips fick jag en brännskada i munnen. Inte bara så där lite svidande ont som när man äter en baguette och river upp gomen. Nä, det här var med brännblåsa och hela fadderullan. Eller... Just då fattade jag inte att jag fått en blåsa i gomen. Förstod jag först när jag mätt och belåten satt och rullade med tungan i gomen och det liksom sa "plopp" och blåsan sprack.
Shit. Det här är ingen bra start på ett hälsosammare liv. Vem har hört talas om någon som hetsäter pizza så blåser uppstår? Nåja. Jag får väl vara den första då.
Så det så
Och då skriver jag inget här i bloggen.
Jag tänker: Hur kul är det på en skala att läsa om mina banala Polackupplevelser och min superduper-usla fysik och magen som bara växer sig större i takt med chokladpralinsintagen? Nä. Precis. Inte kul alls.
Så därför har jag inte skrivit så mycket som jag hade tänkt.
Men i morse slog det mig.
Det är ju MIN blogg. Den handlar ju om MITT vardagsliv och MINA simpla upplevelser.
Så nu utfärdar jag en allmän varning!
Hädanefter kommer jag frossa i viktfunderingar och polska missöden. Så det så.
Den som inte vill läsa är härmed också varnad.
Så det så.
Sov gott, lilla farmor
Vår lilla farmor somnade in i söndags kväll. 91 år och 1 månad gammal.
Sådana här besked är alltid tunga, och det är inte lättare när man får samtalet och befinner sig i ett annat land. Min tröst är att hon nu slipper de senaste månadernas smärta. Efter en stroke i höstas har farmors kropp inte velat återhämta sig men hon har varit helt klar i huvudet och hade koll på det mesta.
Det känns tomt nu.
Men vi ses en annan dag, någon annanstans.
Sov gott nu älskade lilla farmor.
Mums!
Döm om min förvåning när maken senare ropade att maten var klar.
På bordet stod de allra läckraste av löjromstoastar (med den allra finaste löjromen "importerad" från Kalix) och till det serverades champagne.
Sedan blev det fläskfilé och potatisgratäng.
Jag är så mätt att jag snart spricker.
Ikväll ska jag lära mig hur den nya träningsmanicken fungerar. En sak vet jag dock redan. Den har en display som visar hur många kalorier man bränner medan man står där och trampar.
Undrar just hur länge jag måste träna för att kvitta bort den här måltiden...
Ingen bra start
Funderar just nu på hur sjutton det ska gå till.
När jag kom ner till Polenlandet i går stod den här enorma korgen på bordet och väntade. Den är proppfull med så mycket goda Lindt-choklad-kulor i alla dess varianter att jag dregglar varje gång jag går förbi.
Det här bådar inte gott. Men det ser nedrans gott ut!!!
Slutet gott - allting gott
Nu är julen slut. Godisbordet också. Kvar skramlar bara ett par polkagriskäppar från granen och ett par dammiga torkade marsipanfigurer. Kanske inte så konstigt att jag haft sådana underliga diffusa magsmärtor den senaste tiden...
Jag har dock intalat mig att det här rensade bordet inte är skälet till att vågen i badrummet visar för mig helt okända siffror. Tills jag hittade bilden på hur bordet såg ut precis lagom till jul. Jag är inte säker, men det skulle kanske ändå kunna ha ett samband... 
Rivstart för oavlönat slit
Bara för att komma hem och checka in som oavlönad snöskottare.
Fy f-n. Och sen har folk mage att tjata om och fråga vad jag ska göra med all min lediga tid som "hemmafru".
Jomen tjena. Det började ju bra i alla fall. NOT!!!!!!
Ska man se det från den ljusa sidan så fick jag i alla fall fart på sonen och hans flickvän. När de såg min mörka blick när jag kom in genom ytterdörren som ett snödränkt vrak så fick de full fart. Jag hann bara morra fram två meningar så var all ren disk inplockad i skåpen, den smutsiga ordentligt packeterad i diskmaskin som sattes igång, smutstvätten flög ner från deras rum till tvättstugan och nu packar de ner allt pynt från granen.
Och här sitter jag och är tjänstledig. Nästan så jag skäms. Men bara nästan. För sonen HAR faktiskt lovat att sköta snöskottningen. Och i morgon är jag fulltecknad med "måste"-aktiviteter för att underlätta just hans tillvaro under de närmaste veckorna. Så jag skäms nog inte så jättemycket i alla fall.
I morgon hinner jag inte, men från och med lördag - då ska jag njuta lite extra varje dag av min nya spännande tillvaro!
Tips från mormor
Men min snälla underbara mormor, som fyller 88 om ett par månader, fnyser inte. Hon gav mig nyss ett handgripligt tips på vad jag bör göra.
- Lägg dig ner på rygg på golvet och så böjer du upp benen och sen häver du dig upp mot benen. Flera gånger, varje morgon, tipsade mormor.
Jag tror att vi i vardagligt tal kallar det för situps.
Men hon är så skön vår mormor för sen tillade hon:
- Så gör jag varje morgon, och det gör susen! Eller... Jag gör det inte just nu, för det gör så ont i ryggen.
Nähä? Så mormor 87+ gör inte längre situps varje morgon? Vad chockad jag blir... NOT!
Men hon har en poäng. Den här övningen, och några till från husmodersgymnastikprogrammet hon återberättade för mig, kan göra susen. Det är i alla fall värt ett försök. Hej hopp magen, nu ska du bort bort BORT!!!
Hej solen!
Å andra sidan så har jag faktiskt varit i Egypten en gång, och klarade mig UTAN att bli magsjuk. Trots att jag och min reskompis intog middagar på restauranger där råttorna antingen dansade runt våra fötter under bordet eller klättrade på väggarna och satt på tavelramen och spanade in våra måltider. Om ni frågar mig så var kanske just det inslaget inte det bästa med semestern...
Men för att återgå till magsjukan så fick vi ett par rekorderliga tips av vår resesäljare innan vi begav oss till det främmande landet.
1. Köp med handsprit och sprita händerna, inte bara ofta utan mest hela tiden. Och framförallt så fort man vidrört valutan. Den är tydligen den i särklass största smittspridaren.
2. När du trott att du spritat tillräckligt, sprita händerna igen.
Så förutom att vi vaccinerade oss mot kolera, inte ens borstade tänderna i kranvattnet så spritade vi händerna. PRECIS HELA RESAN. Vi tror att det var vår räddning.
Så nu bunkrar vi upp med handsprit. Och imodium och vätskeersättning för säkerhetsskull. Och torskar vi ändå på någon magbakterie så får vi väl försöka se det från den ljusa sidan. Åtminstone tre av oss i sällskapet skulle inte dö av att bli av med några av våra julkilon...
Hej solen! Snart kommer vi!
Välkommen 2011
Då är snart årets första dag slut. 2011-01-01. Mycket ettor är det.
Att ligga på sofflocket, glo på Ivanhoe och tömma det sista i chokladaskarna från jul föll dock inte på min lott i år.
Kravlade mig istället upp i morse och begav mig till jobbet.
Fick bli ett par knäckemackor och kebabtallrik istället. Funkade finfint det med. Känns faktiskt som en riktigt bra start på året. Nu är frågan bara vad jag ska avrunda årets första dag med.
Die Hard 4, Mamma Mia, Sweethome Alabama eller Patrik 1.5.
Det tråkiga i kråksången är att vi sett alla filmerna förut.
Men jag skulle inte ha något emot att slumra in till Mamma Mia. Får sådan "må bra känsla" av den. Men medan jag sitter här och skriver har någon annan fått tag på fjärrkontrollen. Ser ut som jag får avrunda den här dagen med Die Hard istället...